Hej jag väntar ett barn och min beräknade förlossning är den 30 september. Jag är väldigt rädd inför min första förlossning! Berätta ni som fött barn hur ont det gör på en skala från 1 till 10. Gör det ondare att föda med sugklocka?
10. Snitt is the shit.
Kramp i vaden: 1-2
Smärtan efter snitt: 4
Smärtan då min äggledare brast pga utomkveds: 8
När en cysta sprack: 8
Smärtan direkt vid uppvak efter snitt: 8
Värkarbete: 10
Krystvärkar: ? Aldrig varit med om, blev snittad innan de började.
Detta enligt mig.
Sugklockan gjorde ont att sätta fast men under själva delen när han skulle komma ut så tror jag inte jag kände av sugklockan (lite luddigt minne).
I övrigt hade jag jätteont, en blandning mellan "akut jättedålig i magen-ont" med mycket stark mensvärk. Får lite flashback när man har magsjuka eller så 
MEN allt gick bra och minnet av smärtan bleknar 
Klart att det gjorde ont, men inget som inte gick att hantera. Nu är det ju helt olika beroende på allt från hur bebisen ligger på väg ut, smärtgräns, bebisens storlek osv. Jag hade en väldigt lätt förlossning, vilket jag självklart är glad över. Vattnet gick vid ett. Vi åkte in på kontroll och hem igen eftersom inga värkar startat . Värkarna började runt femtiden. Vi åkte in vid sju. Vid tio blev värkarna så jobbiga att jag behövde lustgas. Vid elva kom krystvärkarna och en kvart senare var bebis ute. Jag sprack inget och mådde väldigt bra efteråt. Nästa gång behöver det inte gå så lätt. Det är ju som sagt olika. Jag läste mycket om naturlig födsel och tränade profylaxandning. Även om förlossningen kunde blivit annorlunda så tror jag att detta förarbete ändå hjälpte mig mycket. Jag vågade slappna av och fokusera på min kropp och dess signaler.
Glömde betygsätta :) jag sätter en sjua. Det gjorde skitont, men inte så ont så det inte gick att hantera. Förutom sista timmen då förstås för då tog jag ju gasen :)
Hade lustgas, först TENS förstås, det var helt hanterbart.
Inte en enda gång bad jag min man fara åt helvete eller ville åka hem
Jag sa också att jag är rädd att inte orka istället för att skrika JAG ORKAR INTE. Det får en helt annan innebörd.
och visst orkade jag...
Fick inte dödspanik utan var lugn hela tiden, även om jag skrek lite precis de sista mm.
BM sa att jag var den mest positiva förstföderska de haft på 30 år, trots att min förlossning tog 36 timmar från första
värken... Jag hade bestämt mig från början att vara vid gott mod och försöka tänka goda tankar vad som än händer!
Skrek JA JA istället för AJ AJ. Det gör en jäkla skillnad med en!
Sa direkt att jag kunde göra om detta när allt var över.
Så farligt var det inte 
LYCKA TILL
Man ska inte tänka på att värkar är just värkar utan krafter som finns i en. Bara man byter ut lite ord så blir det hela så mycket lättare att hantera...
Helt klart en tia fy tusan vilken fruktansvärd smärta! Trodde faktiskt jag skulle dö! Ingensmärtlindring, krystvärkar i en timme, sprack inget däremot men shit vad det gjorde ont!
Däremot blev jag lite paff efteråt för det är minsann ingen som berättat hur svullen man blir, dela ett äpple på mitten och tryck upp.... Japp SÅ svullen blev man, hade jag ingen aning om....
Min första förlossning gjorde fruktansvärt ont, 9 av 10 möjliga på smärtskalan;) jag var jätterädd för smärtan och hade panik och lustgasen gjorde mig ännu räddare. Hade värkar i totalt 42 timmar utan sömn.
Andra förlossningen var hur smidig som helst, jag födde helt utan smärtlindring, kunde skratta och skämta mig igenom den. Efter en timme på förlossningen i duschen fick jag två jättehemska värkar som öppnade mig från 6 till 10 cm! Dom tog hål på hinnorna och sen kom bebis ut på en enda krystvärk. Och visst gör det ont som helvete när huvudet står i öppningen men det var några ynka minuter av den förlossningen som var smärtsam på riktigt.
Jag tror att sömn, energi genom kost och avslappning räcker väldigt långt. Lustgasen var verkligen inget för mig utan gav mig dödsångest när jag redan var livrädd.
Andra förlossningen använde jag mig av dykmetoden, funkade skitbra! Googla på det!
Jag kan nog inte betygsätta alls ts, då smärtan är av en väldigt speciell karaktär enligt mig och sen är det olika för alla. Min förlossning drog väldigt mycket ut på tiden, men ser det ändå som en drömförlossning Det gjorde jäkla ont ett tag, men jag gick liksom in i mig själv automatiskt då. Man hittar sina knep också. Det är mycket här och nu. Jag hade efteråt inte någon riktig uppfattning om allt som skett utanför mig under tiden. Det var jäkligt varmt i rummet, fönstren stod på vidgavel och alla andra frös, haha Det kommer att gå bra för dig ts, du är i en fullkomligt trygg miljö och du kan be om en epidural om du vill, vilken är den som tar bäst. Lustgas funkar för somliga, min smärta förstärktes dock av lustgasen, men har aldrig hört någon säga samma förut, det är dock övergående på någon minut!
Krystningsskedet gjorde minst ut. När folk pratat om förlossningar har de pratat om att klämma ut en "melon" osv, men det brukar oftast gå lätt. Förarbetet då man har värkar och inget kan göra är det som är jobbigast, men det är inget du inte klarar!
Hade dock en kompis som tyckte att hon började få småvärkar och hennes man tvingade henne tillslut att åka in. Hon tänkte "äsch, det är bara förvärkar, vill inte bli hemskickad". Men de kom in, hon pigg och väntade på att få åka hem, domen - 9 cm öppen! Haha, så strax därefter fick hon sitt barn och tyckte att det varit lätt som en plätt