16 år och GRAVID !

Jag blev gravid som 16-åring och fick min son precis när jag fyllt 17. Visserligen har allt gått bra, men det har inte varit en dans på rosor. Jag förstår att du är jätteglad eftersom du har längtat efter detta och velat det, men det finns vissa saker du borde ha i åtanke inför framtiden.

Just nu är det säkert svårt att se längre än till ett spädbarn, men är du verkligen säker på att du vill dela ansvaret för ett litet barn med ditt ex? Ansvaret för det kommande barnet kommer ni att dela tills barnet är så gammalt att det klarar sig själv (i de flesta fall så inträffar det när man är runt 20-21). Du bör tänka på hur svårt det faktiskt kan vara att vara ensamstående förälder. På vissa sätt är det underbart, man får en jättefin relation till sitt barn om man själv har det huvudsakliga ansvaret, men det finns mycket praktiskt som kan krångla och som ofta är väldigt tufft (ännu tuffare om man är ung). Jag hoppas att du har mycket hjälp och stöd omkring dig, för det kommer du att behöva.

Jag tänker inte ifrågasätta din ekonomi eller hur du planerar att försörja dig och barnet, jag vill bara påminna dig att tänka på det och ha en plan. Att ha barn är inte gratis och även om barnbidraget täcker det mesta under spädbarnstiden så växer barnet upp snabbt och barnbidraget blir otillräckligt. 

Det är också väldigt lätt att tänka att man fixar skolan sen och läser på distans, men det många inte tänker på är att det krävs ganska mycket självdisciplin för att klara av det. Det är oftast högre tempo än i skolan då du läser in samma kurser som man i gymnasiet läser in på 3 år, på bara några veckor. Vissa klarar det, andra gör det inte. 

Sedan bör du tänka på om du inte vill något mer med ditt liv. Jag blev oplanerat gravid och många gånger så har jag gråtit över allt jag faktiskt missat medan jag haft fullt upp med att vara mamma. Det finns så mycket att uppleva under gymnasietiden och den eventuella högskoletiden. Går du på komvux kommer du att få se alla dina vänner ta studenten, medan du bara kan se på. Det är en ganska jobbig känsla att stå i publiken och veta att man skulle ha varit en av dom. Visserligen kan man resa när man har barn och ta med sig barnet, men det blir inte riktigt samma upplevelse som om man hade gjort det utan. Ska man resa med ett barn så måste man ofta anpassa sig efter barnets behov. Jag har alltid varit intresserad av historia och vill se och uppleva hela världen samt besöka viktiga historiska platser. Min son hade nog dött av tristess om jag släpat med honom på en resa och utsatt honom för detta. Alltså måste jag istället prioritera att besöka platser som erbjuder saker som han tycker är roligt. Typ djurparker, vattenland och liknande. Det är inte så roligt i längden. Man kan också skjuta fram sina resor, men jag tror att man upplever andra länder annorlunda om man är ung. Man är modigare och lite friare liksom.

Nu blev detta en hel novell, jag vill bara att du ska tänka lite innan du kör på. Jag vet själv hur jobbigt det kan vara och hade inte uppmuntrat någon att skaffa barn i samma ålder som jag gjorde.

Lycka till iallafall. Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för alla som är inblandade