Äggdonation höst/vinter 2012
Någon mer som står på kö och hoppas på äggdonation under hösten/vintern 2012? Vi kan väl stötta varandra. Väntar själv på att vår korsdonator ska donera efter sommaren, därefter drar det igång på allvar för oss :)
-
-
Svar på tråden Äggdonation höst/vinter 2012
-
Hej! är helt ny på detta ämne. var hos min gyn igår och min man och jag fick veta att enda chansen för oss att få barn var genom ÄD eller adoption! Han ska lämna prov för att kolla att det inte är någon hos honom som sätter stop för ÄD, annars ska vi få remiss till Huddinge. Känns väldigt jobbigt att "ragga" ev donator eller vänta i kö jättelänge..... Känns TUNGT.
-
Backefru: förstår verkligen, du är i samma sits jag var i för 9 månader sedan. Ta lite tid att smälta och sörja beskedet. Gällande ev. korsdonator, har ni någon i familjen/vännerna som ni tänker på? För oss blev det så att vi inte direkt behövde fråga, när jag berättade om vår situation var det två som anmälde sig direkt. Har även sett att vissa frågar här på Familjeliv och kan skaffa sin korsdonator på så sätt.
Vi fick som sagt beskedet i årsskiftet och nu är det dags för vårt första försök v. 40. Det kan kännas som lång tid, men för mig har det i efterhand varit bra, jag har då haft tid att sörja och sen kunna ställa in mig på ÄD. Nu är jag jättesprallig inför att det snart är dags :)
Hoppas du och din man kan prata om det, så att ni stöttar varandra.
Lycka till!! -
Backefru: Är i samma situation. Fick veta i maj i år.
-
Backefru skrev 2012-09-21 23:13:59 följande:Hej! är helt ny på detta ämne. var hos min gyn igår och min man och jag fick veta att enda chansen för oss att få barn var genom ÄD eller adoption! Han ska lämna prov för att kolla att det inte är någon hos honom som sätter stop för ÄD, annars ska vi få remiss till Huddinge. Känns väldigt jobbigt att "ragga" ev donator eller vänta i kö jättelänge..... Känns TUNGT.
Hej!
Ja visst är det tungt.
Jag sörjde min oförmåga att få barn på naturlig väg och min kvinnlighet. Det tog tid att komma över det.
Ta den tid du behöver så kommer du att känna dig bättre sen det är jag säker på.
Jag gjorde ÄD på Huddinge och tyckte om de flesta av personalen där, särskilt sköterskorna dom var toppen. Tror att dom är kvar än. -
Nahoj: Hur går det för dig?
Jag sörjer verkligen med er som nyligen fått erat besked. Jag minns hur det var. Nedan blogginlägg beskriver mitt "möte med läkaren" Jag minns än idag hur det kändes som att maken bara öppnades som en stor avgrund under en. Nu, två år senare känner jag mig återhämtad, men sorgen finns såklart kvar ännu.
Vi skall göra vår fjärde insättning, men vår andra donator i slutet av oktober efter ungefär ett års paus från behandlingar. Vi har gjort 1 ET, 2 FET och ni skall börja med en ny donator.
Jag är 30 år och bor i Göteborg.
-
Glömde skicka länken till inlägget om mötet med läkaren
alltinggar.blogspot.se/2011/05/min-historia-del-2-ofrivillligt.html
-
Nja, magkänslan är inte bra tyvärr.lyckligtlottad1234 skrev 2012-09-23 20:08:36 följande:Nahoj: Hur går det för dig?
Jag sörjer verkligen med er som nyligen fått erat besked. Jag minns hur det var. Nedan blogginlägg beskriver mitt "möte med läkaren" Jag minns än idag hur det kändes som att maken bara öppnades som en stor avgrund under en. Nu, två år senare känner jag mig återhämtad, men sorgen finns såklart kvar ännu.
Vi skall göra vår fjärde insättning, men vår andra donator i slutet av oktober efter ungefär ett års paus från behandlingar. Vi har gjort 1 ET, 2 FET och ni skall börja med en ny donator.
Jag är 30 år och bor i Göteborg.
Har gått upp nästan 7 kg och ska vi hoppa på det här igen måste jag få tid att återhämta mig.
Det är fruktansvärt jobbigt psykiskt, att inte veta,vara i någon annans händer, hela tiden rätta sig efter sjukhusets och donatorns tider och vändningar.
Jag går på SU och tycker inte att bemötandet är bra, ingen uppföljning, man får ringa om allt, de är svåra att gå tag på och förra gången när vi var mottagare 2 dröjde de nästan 5 månader innan vi fick göra försök nr 5. Inte så kul... -
Hej tjejer! Hänger gärna med i den här tråden då vi är på G att göra ett nytt försök med ÄD efter 3 försök tidigare (1 ET och 2 FET där det sista resulterade i en grav. men vi förlorade det i V.11) Jag äter progynon nu, ska göra VUL på onsdag... och det är planerat för ET v. 40 på Uppsala Akademiska!
Jag minns det som totalt knäckande att få veta att jag var infertil. Som någon beskrev här ovanför, ifrågasätter man allt från sin kvinnlighet till meningen med livet, med allt.
Även att lägga sin vardag, sina känslor, sin längtan och ja.. hela sitt liv i läkarnas händer och planerande. Att aldrig få veta, att alltid få vänta.. Att alltid sväva i total ovisshet.. är också det knäckande.
Som Nahoj skrev här ovanför:Man behöver återhämtning. Men hur lätt är det när ens längtan är såå påpockande och stor.
Vi har väntat sedan maj 2011 (sedan vi förlorade barnet) men inte för att vi önskat det, utan för att det har tagit sådan tid för att hitta korsdonator osv.. Och nu känner jag mej faktiskt stark och laddad för att orka.
Men herregud, vilken berg och dalbana det är det här.
Jag hoppas och önskar naturligtvis att alla vi som verkligen kämpar här inne ska lyckas!
Stor kram och kämparglöd och ork till er! -
Det var knäckade för mig med att få ett sånt besked. Iofs så hade jag varit barnlös i sju år, så jag fattade ju att något var fel. Innan hade de inte hittat felet, men med AMH-prov kunde det konstateras. Jag var inte beredd alls... Som "tur" är så gör ju kötiden att man hinner få perspektiv och kan gå vidare med nya tag. Men det tror man ju inte just då...Sharika skrev 2012-09-24 11:18:05 följande:Hej tjejer! Hänger gärna med i den här tråden då vi är på G att göra ett nytt försök med ÄD efter 3 försök tidigare (1 ET och 2 FET där det sista resulterade i en grav. men vi förlorade det i V.11) Jag äter progynon nu, ska göra VUL på onsdag... och det är planerat för ET v. 40 på Uppsala Akademiska!
Jag minns det som totalt knäckande att få veta att jag var infertil. Som någon beskrev här ovanför, ifrågasätter man allt från sin kvinnlighet till meningen med livet, med allt.
Även att lägga sin vardag, sina känslor, sin längtan och ja.. hela sitt liv i läkarnas händer och planerande. Att aldrig få veta, att alltid få vänta.. Att alltid sväva i total ovisshet.. är också det knäckande.
Som Nahoj skrev här ovanför:Man behöver återhämtning. Men hur lätt är det när ens längtan är såå påpockande och stor.
Vi har väntat sedan maj 2011 (sedan vi förlorade barnet) men inte för att vi önskat det, utan för att det har tagit sådan tid för att hitta korsdonator osv.. Och nu känner jag mej faktiskt stark och laddad för att orka.
Men herregud, vilken berg och dalbana det är det här.
Jag hoppas och önskar naturligtvis att alla vi som verkligen kämpar här inne ska lyckas!
Stor kram och kämparglöd och ork till er!
Det värsta är ju att hela tiden vara i andras händer. Vänta, planer ändras o.s.v. Bergochdalbana är bara förnamnet, man gör ju bäst i att försöka ta en dag i taget och leva som man skulle ha gjort annars, men ibland kan det vara svårt...
Är på spraydag sex nu. Det fungerar fortfarande bra. Lite mensvärk till och från. Illamående till och från. Blir lite illamående om jag anstränger mig mycket fysiskt. Skulle nog sammanfatta det hela som jag brukar känna mig innan mens helt enkelt. I natt sov jag dåligt. Inte för att jag var varm utanför att jag brukar göra det innan mens. Har svårare att koppla av då.
Någon mer som sprayar just nu? -
Hej, har försökt göra en sammanställning:
Nahoj23: ruvar
Sharika: insättning v. 40
Fruhn: insättning v. 40
ewa00: ny insättning om någon vecka
lillamillan: insättning v. 42-43
Jenkis: sprayar
Lyckligtlottad1234: insättning i slutet av oktober
Frist: väntar på beslut gällande donation. Ev. till Finland eller korsdonator.
Puh76: Kö i sverige och i finland.
Backefru: utredning inför remiss till Huddinge
Hoppas det går bra för er!!