Varför rosa och blått?

Här är en debatt om könsskillnader på Harvard jag hänvisat dig till förut.

"There seems to be a widespread assumption that if a sex difference conforms to a stereotype, the difference must have been caused by the stereotype, via differential expectations for boys and for girls. But of course the causal arrow could go in either direction: stereotypes might reflect differences rather than cause them. In fact there's an enormous literature in cognitive psychology which says that people can be good intuitive statisticians when forming categories and that their prototypes for conceptual categories track the statistics of the natural world pretty well. For example, there is a stereotype that basketball players are taller on average than jockeys. But that does not mean that basketball players grow tall, and jockeys shrink, because we expect them to have certain heights! Likewise, Alice Eagly and Jussim and Eccles have shown that most of people's gender stereotypes are in fact pretty accurate. Indeed the error people make is in the direction of underpredicting sex differences."

Det kan bero på att du inte är så insatt i ämnet och därför blandar du ihop saker. Låt oss snabbt reda ut detta.
När det gäller hur vi bemöter barnen så visade 172 studier på 28 000 barn att föräldrar inte gör någon direkt skillnad i uppfostran av barnen oavsett kön utan den skillnad man ser kan förklaras med skillnaderna i barnens eget beteende. Ex. pratar man mer med pratiga barn och flickor pratar mer än pojkar och tycker mer om att prata med vuxna. Skulle du bara titta på den vuxnes beteende skulle det verka som att de pratade mer med flickor (vilket det gör men det beror på att pojkar inte svarar eller säger så mycket tillbaka utan springer iväg och leker och inte på några fördomar). Du behöver generellt inte skälla på en tjej lika mycket som på en kille för att få henne att lyda, något som de flesta som har både döttrar och söner märker. De skillnader i kläder etc. spelar ju ändå ingen roll så det är ju oväsentligt. Så nej, jag är inte det minsta orolig över att du klär din pojke som en flicka och tvärt om. Det kommer ändå inte påverka dem i någon större utsträckning. Vad är det för problem du pratar om? Jag har väl sagt att man får göra som man vill men att de flesta inte har något emot att ha vissa plagg som är typiska pojkaktiga och vissa som är typisk flickaktiga och att det inte heller är något fel med det. Sen att man väger in olika saker när man tolkar vad människor säger är ganska naturligt ex. om en 80-åring säger att han springer en mil på under 40 minuter lär du bli ganska mycket mer förvånad än om en ung Kenyansk man säger att han gör det. Jag vet att det är ovanligt för en så gammal man att springa så snabbt men jag skulle fortfarande springa med honom (kanske ta med en defibrillator i fall ;)

Naturligtvis kommer det att paverka en pojke om föräldrarna envisas med att klä honom som flicka (alltsa inte en enstaka klänning och lite rosa för att visa att man är genusrätt i en omgivning där alla andra är det ocksa). 

Du undrar över problemet som jag undrade över? Så här skrev du själv i ett tidigare inlägg:

"Så det talar väl för att det inte spelar någon roll och att vuxna kan klä sina barn som de vill? Personligen vill jag ju även säga att problemet är att barnen får göra för mycket och saknar begränsningar, inte tvärt om." (min fetmarkering)

Jag bara undrade vad du menade med det eftersom det saknade förankring i sammanhanget. Vilka begränsningar är det barnen saknar och på vilket sätt är det ett problem? Av ren nyfikenhet alltså.  

Nej, det tror inte jag heller. Fast det ar val redan ratt uppenbart :).

Supersemlan: bra fråga.

Ja jag förstår vad du menar. Men jag tror inte just den klädbegränsningen har någon betydelse för hur barnen blir sen som stora och om de blir jämställda eller ej eller vågar välja fritt vad de ska jobba med och hur de ska leva sina liv. 

Precis som med Fennas barn så skulle mina söner vara de enda pojkar på förskolan som kom i tjejkläder. Det skulle märkas och de skulle förmodligen ifrågasättas av andra barn och kanske även uppmärksammas på annat sätt av fröknarna. Visst kan man låta sina barn upptäcka hur jobbigt det kan vara att bryta normen redan vid 3-4 års ålder men jag tror att det snarare skrämmer dem från att senare våga gå sin egen väg än lär dem att bli självständiga fritänkande individer. Jag anser helt enkelt att de är för små för att förstå och hantera detta med könsnormer och vad det innebär att avvika. Min roll som förälder bör gå ut på att vara en bra jämställd förebild och försöka ge dem en god självkänsla som grund att stå på. Det gör jag inte om jag låter dem gå på varenda mina och sen hävdar att det är omvärldens fel när de utsätts för saker som får dem att må dåligt.

Jag har för övrigt tittat i tjejavdelningarna utan att hitta något som jag tycker är passande att klä på mina söner.

Ahh, jag åsyftade daltandet med barn (saknar begränsningar) i ex. skolan vilket skapar obra studiemiljöer och bristande inlärning. Dagens elever kan mindre och mindre kunskapsmässigt än tidigare generationer. Vidare blir många föräldrars situation problematisk eftersom rädslan att göra fel eller "begränsa barnet" gör att de blir någon form av betjänt till barnet.

Hur som, nu är jag nyfiken på ditt svar på resten av de jag skrev innan.

Bra skrivet

Okej, då förstår jag. Jag håller med om att studiemiljön i skolan idag inte alltid är optimal, men jag tror också att det är nödvändigt att skolan och stoffet man lär sig hela tiden förändras i takt med det omgivande samhället. Dagens elever kan mindre av vissa saker och mer av andra saker än tidigare generationer - men den diskussionen tar vi i en annan tråd, precis som jag tycker att diskussionen om könsskillnader faktiskt inte heller är riktigt relevant i förhållande till trådstarten, som i all sin enkelhet faktiskt är ganska intressant.

För visst borde vi kunna enas om att bruket att klä flickor i rosa och pojkar i blått, inte på något sätt motsvarar en naturlig skillnad utan är ett sätt föräldrar har att skapa skillnad, eller om du så vill synliggöra en skillnad som vuxenvärlden - rimligtvis inte de nyfödda barnen - tycker är viktig?