Varför rosa och blått?

Mmm sen är ju frågan hur man avgör vem som ser "rätt".

Jag tycker inte det är konstigt att man lär sina barn att vissa saker förknippas med deras kön. Man behöver inte överdriva med smink på småflickor och raka musen på 12-åringar men jag anser inte att jag "begränsar mina söner för att de har snopp" genom att jag klipper dem kort tex. Inte heller att jag har döpt dem till namn som är typiska pojknamn och inte unisexnamn. Samma med deras kläder. Dessutom klagar de inte, ingen av dem bönar och ber efter rosa tröjor med hjärtan eller ponnyhästar på. Vore det så så hade jag förmodligen köpt det till dem.

För övrigt så tänkte jag på det där med att du är gränsöverskridande i ditt klädval. Det är ju de flesta kvinnor nuförtiden och har så varit i rätt många år. Steget för en kvinna till jeans och skjorta är ju inte lika stort som för en man till kjol och legins. Samma så är det betydligt mindre hallå kring att en flicka har blå kläder än om en pojke har rosa. Borde inte det innebära att kvinnor är mindre begränsade än män på just det området och har varit det nu i rätt många år? Väljer män mindre fritt än kvinnor vad de ska ha på sig?

Ja, det är nog hyfsat svårt att avgöra vem som har rätt. Jag vet bara att jag vägrar låta färger styra sonens klädval, precis som både jag och maken vägrar låta färger styra våra klädval.

Jo, jag kan nog tycka att män är mer begränsade än kvinnor när det gäller kläder. Det är liksom dåligt att klä sig "som en kvinna". Det är okej för en kvinna att vara manlig men det är absolut inte okej för en man att bli mera kvinnlig. Sorgligt i mina ögon.

Jag tycker det är långsökt att göra översättning till hobbys och karriärval för att man inte vill klä sina ungar i kläder som omgivningen kommer att ifrågasätta, både till dem och till mig som förälder. Hobbys och karriär är saker jag hade tänkt att mina ungar skulle få välja själva om ett par år när de blir lite äldre, då kan de själva avgöra om de vill gå sin egen väg eller hålla på med samma sak som kompisarna. Kläder likaså givetvis men just nu är de så små och förhållandevis ointresserade av kläder att de inte bryr sig om vad jag väljer åt dem. Hur kan jag då begränsa dem? Begränsar jag dem om jag inte tränar dem att gilla rosa tröjor med nallebjörnar?

Fast för vem är det inte okej att en man blir mer kvinnlig? Det som händer är väl mest att den mannen får svårare att ligga. Om hans kvinnlighet resulterar i att han får fler brudar så brukar andra män bli avis och sen ta efter i smyg enligt min erfarenhet.

Sen så upplever jag faktiskt dagens mode som mer liberalt än någonsin. Det är fritt fram för kläder i alla möjliga färger för både män och kvinnor. Senast jag handlade på cubus hade de reklam där en ung pojke i tio års ålder hade rosa badshorts och en liten tjej hade blå badmössa. Jag har inget emot rosa badshorts på min son men vissa produkter är väldigt riktade till det ena könet och då känns det inte bra längre. Hello kitty är ett sådant märke. För mig är det ungefär som om jag skulle köpa läppstift till mina pojkar. Jag ser det nästan som ett övergrepp på den del av deras identitet som utgörs av deras kön men kanske är det bara bakåtsträvande.

Jag tror en del män har svårt att släppa den manliga könsrollen, att då förknippas med kvinna är att vara en sämre man, med allt vad det innebär. Intressant nog är en man med traditionell könssyn mer utsatt för hälsorisker än vad en lite friare man är.

Ja kanske. Det beror väl på hur man definierar sämre man. De minskar kanske sina chanser till partnerskap och sex med kvinnor om de är "fjolliga". Det råder ju trots allt ett visst överskott på män.

Långsökt eller inte, det är fortfarande samma princip, ge barnen begränsningar utifrån kön.
Jag har aldrig på stått att just du begränsar dina barn. Jag tycker dock att man begränsar sina barn om man, när de är stora nog att välja själva, väljer ett klädesplagg eller en leksak och man säger nej på grund av vilket kön barnet har. Förstår du?

Att man säger nej när Anton vill gå till förskolan med storasysters hårband (som hon glatt lånar ut), att man säger "den är ju för killar" när Mira väljer en spindelmannentröja när man är ute på klädshopping, eller att man bryskt vänder på Theo som ska få välja en leksak i leksaksaffären med orden "Nä, nu hamna´ru fel, det här är ju bara tjejgrejer" när han står med tindrande ögon och koller på Littlest Pet Shop.
Då begränsar man.

Och kanske tycker jag det är lite enkelspårigt när man som mamam till en pojke inte ens går och tittar vilka fina kläder som finns på tjejavdelningen, och vice versa, bara för att man är så inkörd på att det ska vara från "pojk" på en pojk. 

 

Vilka skillnader är det vi underskattar? Med tanke på vilken tråd du befinner dig i, vilket inlägg du besvarar och de studier du refererar ligger det nära till hands att tro att vi underskattar skillnaden vi faktiskt gör på killar och tjejer som små.

Jag tycker att ditt resonemang, studierna du refererar till och de slutsatser du drar av dem är aningen osammanhängande. Å ena sidan tolkar vi vad folk säger olika beroende på våra fördomar om dem (som har med kön, ålder, etnicitet etc att göra). Å andra sidan gör vi ingen skillnad på tjejer och killar när de är små (förutom den lilla detaljen att vi från födseln skapar avsevärda skillnader, i kläder, hår etc). Å tredje sidan spelar skillnaden som vuxna alltså inte gör på barn ändå ingen roll eftersom hur vi bemöter våra barn tydligen inte inte alls har någon påverkan på dem (så varför ska vi då bekymra oss om ifall de saknar begränsningar tycker du? Och vilket är "problemet" du pratar om egentligen?). 

Hur får du det att gå ihop? Tror du att vi börjar tolka personers utsagor olika beroende på kön först när vi bedömer att de har uppnått mogen ålder? Eller tror du att hur vi förstår människor och hur vi sedan bemöter dem inte alls har med varandra att göra? Jag bara undrar. 

Men att som man vara jämställd har väl knappast nagot med klädstil att göra. Min partner och jag delar det mesta, men han skulle aldrig klä sig som mig och inte jag som honom.