~* Juni Bebisar 2013 *~

Det kliar i kroppen. Är det normalt? 

Speciellt i benen och på kvällen.  

Ok, ja det är ju en smärta som är svår att beskriva och när det väl sätter igång så vill man helst bara kasta in handduken och sluta föda barn ;) Men man fixar det för att det är en sån otrolig belöning som väntar. Jag har inte velat veta kön med något av mina barn just för att belöningen ska vara ännu större efter all smärta. :)
Att spricka var jag också väldigt rädd för med första barnet. Jag skrev i mitt förlossningsbrev om det och att jag hellre ville att de skulle klippa än att jag sprack okontrollerat. De klippte med första barnet och med andra barnet(som var större) sprack jag lite, men inget jag kände av efteråt. En bra barnmorska gör som Kickilina beskriver, låter huvudet töja ut genom en värk.

Precis efter att jag fött mitt andra barn som vägde 5,4 kg så sa jag att vi kan inte skaffa ett till barn för då kommer väl det barnet att väga närmare 6 kg. Min förlossningsbarnmorska sa då att om jag blir gravid igen så ska de inte låta mig gå så långt i graviditeten. Vad jag är rädd för nu som gör att jag vill bli igångsatt är att barnet är ännu större och att jag ska få panik när värkarna sätter igång. Sen är jag rädd att det ska bli komplikationer så att de måste snitta mig akut. Jag vill ligga i sängen med min bebis och mysa, inte ligga på operationsbordet och sen på uppvaket. Det kan ju såklart bli snitt även om bebis kommer tidigare eller om jag blir igångsatt. Men jag skulle acceptera det mer än om jag blir nekad igångsättning och sen får problem på förlossningen.

En kollega till mig fick sitt besök hos bm inställt idag för att bm är sjuk. Hon skulle till min bm som jag har tid hos på onsdag. Hoppas verkligen att hon är frisk då, annars får de boka in mig hos henne när hon är tillbaka igen, känner verkligen inte för att gå till en av de andra. Det värsta är att det hade låtit som att hon kunde bli borta länge. :(