~* Juni Bebisar 2013 *~

Nä det har du rätt i! Är som sagt snitt förespråkare men som du säger så vet ju inte jag vad som är egentliga orsaken när folk jag pratat med sagt att de inte vill ha ett förändrat kön för att inte kunna ha lika bra sex osv sen.. Det kan ju ligga mer bakom som de inte vill berätta såklart! Det hade jag inte tänkt på, så jag tar helt tillbaka det jag skrev då det var klumpigt formulerat och skrivet.

Ja, jag vet också många med sexuella övergrepp i bakgrunden som har stark rädsla och det förstår jag verkligen och givetvis är det ok att vilja ha snitt om man verkligen är skit rädd för att spricka, för det är nog fan inte roligt! Jag är rädd att spricka hela vägen bak. Lite sprickningar gör mig inte så mycket men vill fan inte spricka hela vägen.

I USA föder över än hälften av kvinnorna med snitt men det är mycket för att läkarna själva inte kan tillräckligt mycket och gör så att arbetet drar ut på sig genom att ge mediciner på ett dåligt sätt. Plus att snitten ökar vid middagstid och när kvällspasset slutar? SJUKT egentligen.

Här i Västernorrland har vi en snittfrekvens på 11% vilket inte är mycket, då många landsting har betydligt högre. Så jag förstår inte varför det är så svårt att få igenom. Funderade ett tag på att säga att jag blivit övergripen när jag var yngre men det kändes fel sen.

Hoppas jag får min vilja igenom imorgon iallafall, för det är de alternativen läkaren kommer få välja mellan, jag går fan inte därifrån förrän snitt eller igångsättning är fastställt..

Det finns alltid folk inom alla sammanhang som gillar att dela med sig av skrämselhistorier. Framförallt av andra som fått barn och under ens egen graviditet. För mig som jobbar på förlossningen hör inget av det du tar upp till vanligheterna. Skall inte försvara barnmorskesläktet, finns folk som agerar fel inom alla yrkesgrupper men jag funderade på din vän som inte fick bli undersökt. I min värld låter det blahablaha. En kvinna som söker till förlossningen pga vad det än är blir alltid undersökt. Så den oro du känner över att det skall missas att du är fullt öppen och sedan föda på parkeringen, behöver du inte känna. Sen finns det kvinnor som föder hemma, i bilen, på parkeringen, i hissen...ja, lite överallt. I de flesta fall handlar det om omföderskor med supersnabba förlossningar som inte hinner in.

Förbannade mammor möter man som barnmorska alltsom ofta. Vi hanterar alla smärta på olika sätt. Vissa blir tysta och i sin egen bubbla andra utåtagerande. Jag har blivit nypt, sparkad och slagen och blivit kallad för både det ena och det andra. Och till viss del är ju det ok. Ibland får jag ryta ifrån, om det handlar om fara för barnet eller mamman. Jag tror inte det är mycket som förvånar oss som barnmorskor i alla fall.

Varje förlossning är unik oavsett om du är omföderska eller förstföderska. Det finns förstföderskor som föder på 2 timmar (även om det är ovanligt) och det finns omföderskor som har värkar tre dygn. Och visst, iblande blir man som barnmorska förvånad och överumplad över ex. hur fort en förlossning går eller hur den plötsligt byter riktning men vi tar alltid kvinnan på allvar. Hennes upplevelse, hennes önskan, hennes uttryck för ex . smärta.

Tror ändå att det är viktigt för dig att skriva ner den oro du har kring förlossningen i ett förlossningsbrev. Det kan vara en hjälp för barnmorskorna att vara medvetna om dina största farhågor så att du skall kunna få den bästa omvårdnaden och stöttningen som går!

jag har börjat känna lite oro för förlossningen nu...  mina barn har varit ganska stora och jag känner oro för att få denna kanske blir större än dom första 2.. ska till bm på onsdag å ta upp detta med henne då å fråga om jag kan få ett tillväxtultraljud lite längre fram... rädslan beror bland annat på en total sfinkter ruptur med första barnet.

förlossningsbrev är jättebra att skriva. bm har ett papper man kan fylla i där det står typ

erfarenheter från tidigare förlossning
rädslor
smärtlindring mm

jättebra att skriva i en sån å ta med sig in när det är dags för det är inte säkert man är kapabel å tala om hur man vill ha det när man kommer in å har enorm smärta.

Jag är lite nojig angående förlossning den här gången. Eftersom det gick galet fort från fyra cm till att sonen var ute och totalt 12 h från igångsättning med såndär boll (varav 10h var lugna utan några värkar alls nästan) till färdigt.

Jag tycker nog att jag mest får höra positiva förlossningshistorier, kanske för att så gott som alla verkar vilja övertyga mig om att vaginalt är grejen.. Men det är ju helt klart så att för mig som redan är livrädd så fastnar de dåliga berättelserna lättare i min hjärna... Du som ändå jobbar med det här. Vad anser du, rent medicinskt vara den mest effektiva kombinationen av bedövningar? Typ Lustgas+tidig epidural+"Västerviks.. vad den nu heter"? Om kriteriet är "maximal bedövning" ;) Om jag hittar en kombo av bedövningar á la hästdos kanske jag vågar försöka... Om vissa kan föda obedövat borde ju jag våga försöka med jättebedövning?.. Funderingarna pendlar mellan ett aldrig till ett kanske och sen till baks igen.

Lycka till i morgon! Jag tycker att du ska säga precis som det är. Att du är livrädd helt enkelt! I Sverige ska man få ett snitt om man är så rädd. Kram!

Alexandra: lycka till imorgon :)

Själv känner jag mig ganska lugn inför förlossningen. Jag vill helst föda med så lite smärtlindring som möjligt (säger jag nu ) Vill liksom veta vad det innebär, vill på nåt sätt ha upplevt det. Man lever ju bara en gång och att inte veta hur det är skulle kännas trist på nåt sätt. Men men.. Jag kan hinna ändra mig. Min tanke är att ta det som det kommer iallafall, inte försöka bestämma i förväg hur det kommer kännas och bli. Prio ett är att barnet mår bra. Men det här är mina högst personliga funderingar

Haha, min mage ser hel konstig ut...lill killen har alltid trivts bäst på min högra sida så nu på kvällarna så kryper han ihop där så magen blir helt sned :)

60dagar kvar till planerat snitt :)

He he, då är din mage som min då. Bäbis ligger alltid på höger sida och magen ser ganska så kul ut ibland