~* Juni Bebisar 2013 *~

Nu verkar min viktuppgång ha dämpat sig lite. Gick upp 4kg på lika många veckor,men nu har vågen stått stilla i 2 veckor. Blev faktist lite orolig när vågen bara rusade iväg uppåt, uppåt, uppåt!

29+0 idag och  nu ligger jag på +2,5kg från inskrivningen och på samma vikt som vid pluset. Hoppas på att klarar mig med en viktuppgång på c.8-9kg, eftersom jag redan är så överviktig, men får se vad som händer när värmen kommer. Är rädd att jag kommer samla massa vätska i kroppen...

Jag "firade" helgen med sammandragningar eller förvärkar. Jag vet inte skillnad. Hur som vad det obehagligt. Hände 3-4 gånger sen gick det över. 

I min förra graviditet fick jag HELLP-syndrom och fick akut kejsarsnitt i vecka 33+5.

Nu hoppas jag att bebis får stanna åtminstone till vecka 37 om jag får önska. 

  

Babylei Jo min dotter är nu elva år och sonen tretton. Så den här lilla blir en sladdis. Vi har inte vågat/orkat försöka igen förrän nu. Visst var det besvärligt att ligga på sjukhus så länge med en två-tre åring som behöver sitt. Vi turades om att den ena var på sjukhuset och den andra hemma med honom. Men han var också med mycket på sjukhuset. När vi var i Göteborg på Östra sjukhuset för operationer och sövningar så var det mycket bättre för dom har ju ett Ronald Mc Donald hus där man kan bo hela familjen. Där finns massor med leksaker och en hemliknande miljö.

Gaaahhh, vad irriterad jag blir! Vad är det med folk som inte säger till sina hundar som flyger mot staketen och helt plötsligt står utanför...gick på en kort prommis med min hund så flyger en hund mot staketet och sen står den helt plötsligt ilsken bakom oss! Blir tokig på sånt, lite extra tokig då jag dessutom har ont i rygg och fogar (varav det bara blir korta rundor, mannen tar de långa)!! Skrek till den att gå hem och då backade den och vi tog oss därifrån....men va fasen! Hade min hund flugit mot staketet och skällt och betett sig illa så hade hon åkt in...här öppnar de inte ens dörren och säger till den eller kallar på den!! Gick iaf på snabbare för att komma oss hem och nu har jag ännu ondare i fogarna, jäkla skit rent ut sagt!!

Ursäkta, var bara tvungen skriva av mig!

Jag är rädd för smärtan, att barnet ska få syrebrist och att jag ska spricka "från A till Ö"... alla verkar överens om att det gör fruktansvärt ont, och det där med "positiv smärta" låter som hokus pokus i mina öron.. Hur känner du? Vad är du rädd för?

Vilken bra tandläkare du hittade! Jag har också varit irrationellt rädd för sprutor och blodprov, men i och med min IVF behandling så blev jag faktiskt botad! Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig att jag skulle kunna låta min kille ge mig en spruta i magen varje dag...och ta mängder med tester och hela operationen när de plockar ut ägg osv.. Nu känns en spruta som en småsak. Helt fantastiskt skönt!

Jag vet inte hur tungt man kan bära utan att det är direkt farligt, men av alla gånger man kan hjälpa någon att flytta hade i alla fall jag inte valt att göra det i v.30.. Det är väl onödigt ? Kan han inte få hjälp av en kompis istället? Så kan du serva med pizza eller något :)

Ja jag undrar också över det där med smärtan, hur kommer den vara att hantera? Jag försöker tänka positivt och lite löjligt nästan att jag ska försöka "surfa" på smärtvågorna?? Vet inte när jag blev så flummig eller så är det bara någon självförsvarsmekanism som har satt in 

Jag är absolut mest rädd för att inte bli tagen på allvar, tycker det är jätte vanligt att man hör om kvinnor som bara: hallå barnet kommer nuuuu, och barnmorskan bara: neeej då du är förstföderska, du har långt kvar men sen kommer ungen iaf. Jag är rädd för att inte bli lyssnad på och trodd, rädd för att bli förbannad, ge dem fingret och föda på parkeringen istället. En vän kom in och ville bli undersökt men fick höra att det inte såg ut som att hon hade så ont och därför kunde åka hem, kompisen stod på sig och blev undersökt och var så pass öppen att hon blev inskriven.. 

En gång bröt maken handen och vi satt på akuten hela dagen, när jag försökte fråga fem sjuksköterskor som satt bakom en dator och skrattade om hur det gick uppe på röntgen så  var det ingen som kunde ge svar. Tillslut sa jag till dem att vi går hem med den brutna handen och kommer tillbaka en annan dag när det passar er bättre ist. DÅ blev det helt plötsligt fart! Ja jag är väl orolig för att mötas av detsamma på förlossningen.. 

Bra tips är att köpa eller låna en pirra så kan du kanske rulla ut lådor och din kille packa in? Annars tycker jag att det låter onödigt av dig att bära när du ändå har problem med foglossning. Har han ingen kompis som kan hjälpa till? Lycka till med ert nya boende :) 

Jag har börjat svettas som en galning på nätterna! Gjorde det i början av graviditeten fram till v 14, nu är det tillbaka. Det rinner av mig! Vad beror det på? Vad kan jag göra åt det?