LitenOchSkeptisk skrev 2012-10-10 12:20:54 följande:
Jag väntar första barnet och är så galet nojjig över allt som kan gå fel! Tror det beror väldigt mycket på att jag för ett par år sedan fick veta att jag inte skulle kunna få barn på egen hand, utan att det skulle krävas mediciner och IVF-behandling för att ens ha en pyttechans. Jag och sambon "visste" ju därför att det inte skulle bli nåt på naturlig väg, så vi har kört på som vanligt, utan någon förhoppning om barn och med inställningen att vi skulle behöva dra igång ett helt maskineri när vi väl kände oss mogna för att starta hela den emotionella process det skulle innebära.
Jag har oregelbunden mens, så när mensen inte behagade dyka upp i början på september var jag inte förvånad. Sen när den dröjde lite väl länge tyckte sambon att jag kanske borde göra ett gravtest, bara för säkerhets skull..
Förstå känslan när jag satt där och stirrade på det fina plusset! Det var alldeles overkligt, jag kunde inte annat än att sitta och skaka..
Vi gjorde det på naturlig väg, bara han och jag! Nu hoppas jag så innerligt att inget går fel..
Oj vilken solskenshistoria!

Hoppas allt går bra för dig!