~* Juni Bebisar 2013 *~

Alexandra: Jaha! Vad bra med ett sånt, hade jag också velat haft så man vet vad som ska hända framöver. Känns som jag inte har så stor koll alls.

I februari 2011 gjorde jag en gastric bypass, gick ner ca 50kg och har stått stilla i vikt några månader innan jag blev gravid..efter jag plussat gick jag ner ytterligare 2kg och där står jag nu...har 10kg kvar att gå ner innan jag är helt nöjd eftersom jag fortfarande räknas som överviktig..är iaf i v16 och nu har graviditeten börjat synas vilket jag verkligen är super lycklig över! Som jag längtat efter att bli gravid och att vi ska bli en riktig familj...men min hjärna spelar mig ett spratt..samtidigt som jag är överlycklig så är det lite jobbigt att magen blir stor igen...men jag vill ju ha bebismage också...hel knasig känsla...är ju inte överviktsmage utan bebismage...svårt att förklara känslan..men som sagt, är överlycklig över att vara gravid och att vi ska bli en riktig familj :)

Mytol: den har hunnit med rätt bra...visst jag har överskott så det blir liksom bulldegsmage men allt är ju bättre än att väga +50kg till! :) ångrar inte alls operationen trots att det vart riktigt kämpigt många gånger...många säger att det är den lätta vägen men det har det inte vart för mig, har jobbar hårt, mått dåligt och haft hjärtklappning pga pulsförändring, gall och njurstenar osv...

Har gått från storlek 56 till 42-44

Tycker alla län borde göra glykosbelastningen.Där ja går- på privat klinik så ingår det och tur va väll det för jag var inte alls i nån riskzon.Har ingen diabetes i släkten,inte heller var jag överviktigt 58 kg och vips visade testet efter de 2 h på 10.8. Alltså inte bra eftersom man skulle ligga på under 8. Jag Kostbehandlades eftersom jag höll blodsockret i schack.Min son föddes i perfekt storlek 3.4 kg ,men fick under förlossningen insulin.Hade inte glukosbelastningen gjorts vet jag inte vad som hade hänt...Så de tackar jag för :) tog de inte så hårt heller att ha graviddiabetes,men visst sköter man det inte så mår man ju dåligt pågrund av de ständigt hoppande upp o ner i blodsockret.

Igår var jag hos BM för att lyssna på bebis och ta prover. Bebis mår jättebra men jag har dåligt blodvärde. Så det blir att ta sig till Apoteket idag och köpa järntabletter. Har fått tid till UL den 8 jan. Äntligen ska jag få se vad som finns där inne...
Ha en mysigt Lördag på er

Jag är mest rädd för bebisens skull om jag skulle ha diabetes. Har ju läst att det jan bli fosterskador om man går med det ochvkbtw sköter sig. Därför blev jag lite konfunderad över att jag inte fick några direktiv alls från BM om hur jag skulle leva fram till belastningen. Är det för att de vill att man ska leva "normalt" så de upptäcker diabetesen eller? Börjar man leva efter kostråd så kan resultatet missvisa? Men samtidigt så borde se ju se att värdet sticker i väg efter man tagit sockerlösningen. Vad jag har förstått så kan man i stort sett direkt se diabetes om man har ett fastevärde som ligger över 7.

De kostråd jag fick var att äta regelbundet så att blodsockret va balanserat,undvika snabba kolhydrater,socker ,tillomed undvika för mycket söta frukter.Finns diabetesen där visas det även om du skulle äta bra fram tills glukostestet.Man blir kallad till en diabetes klinik får dosan och har kontakt tror de va 1 gång i veckan,då ser de om sockret håller sig enbart med kostbehandling eller om det skenar iväg så du behöver insulin...

Idag har vi fått se våran lilla plutt där inne i min mage, ett hjärta som slog å armar å ben som sprattlade :) En obeskrivlig lycka känner jag just nu, jag som så många gånger tvivlat på att det faktiskt fanns något där inne :)

Det blev en tripp till akuten idag då jag ramlade på jobbet igår, från en rullande järnvägsvagn, å landade på ryggen. Tyckte inte att jag gjorde mig illa då men idag på morgonen fick jag ont långt ner i magen så fort jag ansträngde mig. Tur nog så mår bebis bra och det är inget värre än musklerna och ligamenten jag känner av.

Nu blir det ryggläge i soffan resten av helgen :)