Det där med att nojja för diverse fel och hemskheter är jag oxå väldigt väldigt bra på! Jag väntar vårt första barn, går in i v 14 på söndag, och är mer nojjig än lugn iaf. För en vecka sedan var vi ju på vul och jag fick se en liten som vinkade och levde halv jäkel där inne, underbart! Och det lugnade ju mina nerver rejält... Men det var ju då det, nu börjar jag tänka mer på att det är ju faktiskt en heeeeel vecka sedan och mycket kan ju hända på såpass lång tid.
Jag mår fortfarande pyton, om än inte ännu värre, men det känns ju inte som några garantier att allt är bra bara för att jag har symtom.
Jag längtar tills jag kan få känna det där lilla fladdret och tills jag oxå får en fin mage. Och jag längtar till rul 23/1, känns verkligen som en eeeevighet! Jag har inte den blekaste hur jag ska göra för att känna mig lugnare, kan ju inte springa på ul varannan vecka! ;)
Jag kommer nog aldrig vara lugn förrän jag har min bebis i min famn, och då börjar väl nya nojjor istället! ;)