~* Juni Bebisar 2013 *~

Jag vägrar bli igångsatt, då får de snitta. Igångsättning belastar tidigare snitt mer än vanlig förlossning och det är ju snittets hållbarhet jag är rädd över. Så går jag över får de snitta. Punkt slut liksom :P

Alexandra - ja det förstår jag då:) Jag födde pojken vanligt så jag har inga ärr som det kan dra i, så jag hoppas innerligt de kan hjälpa mig med detta så jag slipper må som jag gjorde sist i slutet :)

De kan ju i grund och botten inte neka dig om de inte har medicinska anledningar för att göra det, typ att det är mer riskfullt för dig pga någon sjukdom du har eller sådär. Annars kan de mer eller mindre inte neka dig, om du inte säger att det är för att det är bekvämast så, såklart :P

Är du rädd så är du rädd. Du kanske får prata med massa olika läkare osv men bara säga samma till alla och stå på sig.

Mitt första var pga sätes och fotbjudning och bestämdes i v.36 och ut kom hon i v.38. Minns att jag kände mig berövad på förlossningen lite grann men det gick över fort. Vill föda vanligt nu men inte om det finns några uppenbara risker eller om ingen kan göra mig tillräckligt lugn och övertygad om att snittet inte kommer spricka. För då kommer jag bara tänka på det under förlossningen och det är kanske inte heller bra att vara begränsad av det.

Stå på dig med vården iallafall så kommer det gå bra :)

Jag trillade innan och landade på magen. Har nu en hemsk smärta i magen som hållet i ganska länge. Är det farligt?

Men är det inte så att igångsättning dramatiskt ökar risken för kejsarsnitt? Jag tror också att man måste gå via Aurora eller liknande för att få snitt pg av psykologiska skäl, i alla fall första gången. Har en vän som precis fick beviljat snitt utan Aurorasamtal, eftersom hon gjorde alla de samtalen för två år sen när hon väntade sitt första barn. Jag lutar själv ner och mer åt snitt igen.. Har pendlat lite..

Oj vad jobbigt! Om du har ont tycker jag absolut att du ska åka in och kolla upp det.

Tycker oxå du ska kolla upp om det inte släpper!

Jag har fött vaginalt med båda.. Första var helt grym men andra blev det komplikationer med och därför känner jag spontant aldrig mer, vill ha snitt!! Men jag e samtidigt medveten om att det finns risker med ett snitt och att vaginalt e det bästa!! Usch får fundera å rannsaka mig själv... Vet att man måste stå på sig och inte tveka en sekund om man vill ha igenom ett snitt!

Det e nog ingen fara Caroliin, bebisen ligger väldigt skyddad. Och att det det gör ont e nog att du spände dig vid fallet!

Vad det gäller mig och hur jag ska föda vet jag varken ut eller in... Min bm tror att jag blir beviljad snitt men jag vet inte om jag vill. Sprack till max inklusive ringmuskel som rök, har problem än idag. Behöver nog träffa min bm tidigare än 18 februari för att få prata.

Idag får jag vara hemma själv och för en gångs skull njuter jag av det till fullo! Sambon tog grabben (sin 8-åring från tidigare förhållande) med sig till badhuset.
Det tar emot och säga det men fy vad påfrestande det kan vara med bonusbarn emellanåt... Å ännu jobbigare tror jag att det här jullovet har varit då jag genomgår min första graviditet å allt som kommer där till! Känner verkligen att det har varit väldigt jobbigt de senaste veckorna :( och så får jag otroligt dåligt samvete över att jag känner som jag gör....

Är det fler av er som har bonusbarn?? Hur beter ni er för att orka med att alltid vara en bra bonusförälder??