Zora skrev 2012-10-14 10:10:24 följande:
Tristar:
Jag är i en lite liknande sits, men jag har inga barn sedan tidigare och ingen otrogen ex-man. Däremot var jag och exet tillsammans (sambo) i 6 år innan det tog slut hastigt för ett halvår sedan. Ganska snabbt började jag träffa en kille som jag kännt några år och sedan ungefär 3 månader tillbaka är vi tillsammans.
För några veckor sedan var mensen sen och det visade sig att jag är gravid. Väldigt oplanerat.. Vi bor inte ens på samma ort, jag har bara träffat hans mamma en gång (ej i egenskap av flickvän och pappan har jag inte träffat) och vårt förhållande har varit lite "hemligt" (för jag vill inte att mitt ex ska veta något för snabbt, han mådde rätt dåligt när det tog slut mellan oss, gjorde iof jag med..)
Så.. det här med graviditeten kom som en rätt stor chock kan jag säga.. Jag har i allafall berättat för mina föräldrar och syskon (som aldrig har träffat barnets pappa) och dom blev väl lite chockade, men samtidigt vääääldigt glada! Blir mina föräldrars första barnbarn (om allt går vägen)
Den som är mest rädd är nog jag själv. Hade inga som helst planer på att bli mamma just nu, kanske senare när man hunnit bo ihop och kännt efter om vi är rätt för varandra osv.. men tydligen ville ödet annorlunda. Fast jag har fortfarande inte fattat att jag har en bäbis i magen, är lite chockad fortfarande tror jag och har svårt att ta in det.
Ja overkligt är det verkligen. Mitt ex ville försöka efter att han berättat vad han gjort. Men hur ska man kunna lita på någon som svikit någon så.. Min blivande sambo och jag har så gott som bott tillsammans de senaste 4 månaderna och han har inte varit i sin lägenhet mer än för att visa mäklaren då vi hade funderingar på att flytta ihop. Nu känns det som ju snabbare ju bättre. Han har j ändå bott här länge och hyran är ju inte billig peciellt om man inte bor i lägenheten i fråga. Men mina föräldrar tyckte inte vi skulle ha brottom... hmm vad kommer de då tycka nu. Hoppas bara vi kan hålla oss från att berätta i alla fall 4 veckor till men om jag känner min mor så har hon redan börjat ana..
Att fatta att man har en bäbis i magen har jag inte gjort med någon av mina förens man ser dem på UL (ultraljudet) och sen får känna hur det sparkar.