Baby Lei skrev 2013-01-20 09:26:45 följande:
Hjäääälp, jag ligger och läser Gudrun Abascals bok och blir bara räddare och räddare.. Alla käcka meningar som att man måste våga möta sin smärta, och att den leder till något positivt osv ger mig panik! Jag vill inte ha SÅ fruktansvärt ont som det verkar göra!! Har fått två missfall i v.12, som gjorde fruktansvärt ont, och då är ju embryot pytte pytte litet jämfört med en fullgången bebis.. Huga.....
Nej nej nej!
Att föda är inte samma som ett missfall. Helt annan känsla, inte minst känslomässigt!
Vi är så vana att höra "Det gör så jävla ont!", att det blir ett mantra.
Men, tänk såhär: det enda biologiska jobbet vi har, man eller kvinna, är att föröka oss. Det är allt. Precis som alla andra levande organismer på jorden. Du är gjord för att föda barn! Allt annat är evolutionär bonus!
Om du tittar på ett annat däggdur som föder, så går den in i ett sinnestillstånd där de hanterar födseln genom instinktiva hanteringsmekanismer. Djupandning, urvrål (tänker på katters specifika jamande när de föder!), ställningar. Om du vid födseln hittar det i dig själv, speciellt när du känner att paniken börjar dra in, så hittar du också ett ställe med fokus inuti dig själv.
Och sen finns det smärtstillande som kan ta ner dig från panikstadiet om du når dit, så att du kan fokusera din kraft ännu bättre.
Jag blir väldigt pårörd av hur många svenska kvinnor som verkar välja kejsarsnitt pga rädsla. Inte bara för att de missar en sida av upplevelsen, men pga hur de riskerar så mycket mer komplikationer pga det.
Men jag är nog på andra sidan av spektrat och extrem i mina åsikter.