MissMe83 skrev 2013-02-15 17:54:36 följande:
Vi har bestämt sedan lång tid att vi inte vill döpa våra barn. Både jag och mannen är ateister och känns inte bra att döpa vårt barn in i något vi inte tror på. Berättade detta för svärmor häromdagen och det skulle jag inte gjort! Det blev inte väl mottaget! Svärföräldrarna är inte heller troende men tycker av princip man ska döpa sina barn. Försökte förklara hur vi ser på det men hon var jätte upprörd!
Hur ska jag låta bli att påverkas? Känner mig som en dålig mamma nu

Låter som människor som är väldigt inbitna! Vi hade namngivelse för dottern, då när jag var 17 resonerade jag som så att hon kan döpa sig när hon blir större, vid ex komfirmation. Nu har jag dock ändrat åsikt och vi kommer döpa denna, detta efter att jag bad väldigt mycket till Gud under vår kamp och sedan gifte vi oss också och det kändes himla fint i kyrkan. Tror att jag alltid trott lite på Gud men kallar mig inte troende och går inte runt med kors osv!
Men som sagt, ha någon namngivelse ceremoni istället kanske? Det är mysigt och då får barnet sitt namn på samma sätt som på dop. Eller så struntar ni i det helt, det är ju ert barn , inte deras! :)
Solrosen82 skrev 2013-02-15 18:00:51 följande:
Det kommer säkert vara många tårar på dopet. :) Jag håller med dig att släktnamn oftast är finast om de inte är för nära. Om vi får en flicka så kan det bli Elsa efter min farmor eller Emmy efter min gammelmormor i andranamn. Tilltalsnamnet blir inte ett släktnamn :)
Nä, tilltalsnamn har vi inte heller som släktnamn och det kommer nog aldrig hända heller om vi inte råkar hitta en släkting med de namn vi bestämt :P
Jag är döpt efter min gammelmormor Svea och tycker man kan hålla det på ungefär det avståendet. Min farmor blir ju vårt barns gammelfarmor, blir ju makens mammas andranamn men det var hennes farmors från början tror jag :)