studenter är väl inte fattiga?

Om man planerar bra så behöver man inte vara speciellt fattig som student. Jag har själv pluggat 5 år totalt. Min man har också pluggat. Ett tag gjorde vi det samtidigt fast vi har barn. Ingen lyxtillvaro på något sätt. Man kan inte ha semester och köpa nya kläder eller prylar till sig själv. Men fattigdom - nej. Vi levde enkelt men gott. Dock är det bra om man har ett extrajobb några dagar per månad och sommarjobb hela sommaren (vi hade det). Annars kan det nog bli väldigt tufft. 

Haha nej rik blir man inte Ja visst är litteraturen dyr, men om en termin blir på 2000 så skulle man ju klara det med då tex 3600 i månaden. Alla böcker måste ju inte köpas samtidigt.
Jag tror till och med man kan kasta in en elräkning samt försäkring på den summan utan problem. 

Min el är inbakad i avgiften, så jag tänkte tyvärr inte på det, vilket jag kanske borde eftersom jag själv skrivit att jag menar "generellt" men ibland vurpar man. Men en elräkning skulle ändå inte krossa en ekonomiskt.

Orkar inte plöja tråden.

Kan bara säga att i värsta fall kan flera tusen kronor av månadsinkomsten gå direkt till böcker, vilket gör att du har rätt dåligt att leva på.

Hur vet du att det finns få garantier för jobb? Jag är till 99% garanterad jobb direkt när jag är klar om inget totalt domedagsdrastiskt sker och jag kommer att kunna betala tillbaka mer än minimum till csn.

Jag förstår hur du tänker med lånet men jag tycker inte att man nödvändigtvis är fattig. det är bra att alla har rätt/möjlighet till studiemedel så att alla kan utbilda sig om de vill och kommer in på den utbildning de söker.

Jag är inget fan av avbetalningar etc men när det kommer till min utbildning ser jag det mer som en investering, både för min framtida ekonomiska situation och min framtida livskvalitet; jag kommer att få göra något jag trivs extremt bra med och kommer att ha en absolut bra lön för det. Win-win.På vad?
 

Pluggade 4,5 år i Stockholm.
Tyckte jag levde gott på studiemedel. Inte lyxigt men jag tyckte att jag hade det bra. Fick inget extra av föräldrarna men jobbade oftast några veckor på sommaren (monterade på Ericsson). Längd beroende på hur omtenta statusen såg ut det året. Men OJ vilken lyx det var att börja jobba - kommer nog aldrig känna mig så rik som jag gjorde då.

Jag tror att människan är rätt anpassningsbar till sina utgifter. Jag är en sådan perosn som alltid tycker jag har dåligt med pengar, men det är endast för att jag spenderar mer utan att jag märker det när jag väl har pengar, tillexempel impulsköper ett dataspel, eller en tv-serie box jag velat ha en längre tid osv.. Och vips har det gått ett par 1000, mat är också en stor grej som bara handlas upp utav pengar när man har några extra tusen, klart man kan äta lite godare kött och handla lite extra grönsaker och frukt när man har råd. Kanske proppa i sig lite chips på kvällen osv.

Det är något jag märkt med mig själv iaf, jag har alltid ont om pengar men det handlar mest om att jag okontrollerat sätter mig i den situationen. Korkad och impulsiv kan man kalla mig.

Tja, det beror väl på hur man är som person i så fall. Jag pluggade i 6 år och sista året fick jag ca 7000 kr per månad har jag för mig (slutade plugga 2006). Jag tyckte alltid att jag hade helt ok med pengar, definitivt inte fattig! Jag hade betydligt mycket mer pengar över till kläder och nöjen än när jag gick på gymnasiet. Jag sommarjobbade för att försörja mig på sommaren, resa och köpa dator, men både levde på och sparade av csn-pengarna varje månad.

Varför kan inte alla ta högsta lånet?

Du räknar då inte med att studentlitteratur kan kosta en slant. Utöver det så behöver man köpa mat också.

Oavsett hur mycket det blir med dessa två så kommer man att ha åtminstone en tusenlapp över och det klarar man sig på om man inte köper alkohol varje helg, vilket många gör.  

Jag anser inte att man är "fattig" som har 9000 kr i månaden (även om det mesta faktiskt är ett lån som ska betalas tillbaka), men vad du inte har med i dina beräkningar är mat, el, bredband/tv, hygienprodukter, städartiklar, hemförsäkring, eventuella sjuk- och tandvårdskostnader, mediciner (p-piller kanske?) och inte minst skolböcker.

Vi är två studerande med hyra på 5000, mat 1800, övriga räkningar ca 2000. Detta innebär att vi klarar oss på ca 9000 i månaden, men då äter vi väldigt billigt och är två som betalar på allt, så vi har råd med eventuella andra kostnader också. Som ensam student är det svårare än man tror, även om det så klart är fullt möjligt att klara sig bra på de pengarna.

Så nej, det är inte ohållbart, men kan bli lite tajt med pengar då och då om hälsan sviker eller så.

När jag precis hade börjat studera bröt jag ett nyckelben som kostade mig 900 (sen fick jag högkostnadskort) plus mediciner och resor då jag fick titan inopererat och läkningen gick dåligt. Året efter opererades titanet ut = ytterligare kostnader, sedan bröt jag samma nyckelben igen vilket resulterade i mer titan, alltså mer kostnader.

Mina skolböcker har kostat från 2000 upp till 4000 per terminstart, så att få extra utgifter för ex. ett brutet ben i början av terminen kan krångla till det.