Hyperemesis

Nja. Ta inte 2 comp nu så sent förresten. Vlir en jobbig natt säker då pga koffeinet.

FORSKNINGSRAPPORTER
Googla dem om inte länkarna fungerar, det går inte att kopiera in här så jag har skrivit in dem bokstav för bokstav.

The safety of ondensatron for nausea and vomiting in pregnancy: a prospective comparacy study.
onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1471-0528.2004.00236.x/pdf

Ondansetron ökade inte risken för graviditetskomplikationer
www.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/19391/616.pdf

Optimal management of nausea and vomiting in pregnancy
www.pregnancysicknessupport.org.uk/documents/EBRAHIMI_2010_optimal_management_NVP.pdf

Preemptive treatment of nausea and vomiting in pregnancy: results of randomized controled trial
www.hindawi.com/journals/ogi/2013/809789/abs/

Preparation for the hyperemesis pregnancy
www.www.pregnancysicknesssupport.org.uk/documents/conference_papers/Preparation_for_the_hyperemesis_pregnancy.pdf

Hyperemesis gravidarum: a review
e-mjm.org/2008/v63n3/Hyperemesis_Gravidarum.pdf

BRA LÄNKAR:
http://www. pregnancysicknesssupport.org.uk
www.helpher.org

Alla länkar fungerar inte ser jag, googla på artikeln så hittar ni dem själva.

Ni borde begära ondensatron, skriv ut forskningen och info om hyperemesis och ta med till er läkare.

Jag har mera material om ni vill ha, att läsa själv och ge till läkarna, men eftersom det inte går att lägga upp dokument här måste jag få era mailadresser i så fall.

Hej, jag har inte läst ngr inlägg i tråden, men vill ändå skriva här... Har själv två hyperemesisgraviditeter bakom mig, med sjukhusvistelse - vätske- och näringsdropp, upprepade gånger vid båda graviditeterna. Vid första grav släppte tyvärr inte illamående förr än sista fyra veckorna, kräkningarna upphörde i samband m förlossningen. De läkemedel jag fick först var primperan och lergigan comp. Slutligen fick jag ondansetron samt esucos (på licens). Det sistnämnda var det enda som hjälpte mig. Under denna grav kunde jag bara få i mig banan och nyponsoppa (i princip). Trots stor oro fick jag en fullt normalviktig tjej utan ngr som helst komplikationer. Vid andra grav släppte illamående och kräkningar i slutet av v. 25. Denna gång fick jag esucos direkt då jag visste vad det rörde sig om vid första kräkningen - att det med all sannolikhet inte var "vanligt" grav.illamående utan just hyperemesis. Inlagd blev jag vid första läkarkontakten i v.5. Denna gång var min oro över läkemedel inte alls lika påtaglig. För att alls klara av grav. fanns inga andra alternativ. Vårt andra barn föddes i v. 41 och vägde 4 190 g, inga komplikationer. Jag inbillar mig kanske, men jag upplever att den mer intensiva behandlingrn jag fick denna andra gång bidrog till att jag fysiskt klarade mig bättre. Jag gick inte ned mig lika mycket. Ett tips jag fick ifrån en annan tjej som lidit utav detta var att ha en kylbag vid dig med det du ev. kan äta men som måste förvaras kallt. Då slipper du ödsla dina krafter på att ta dig till kylen. Jag hade även en termos med dricktempererat vatten så att jag kunde blanda nyponsoppa där jag befann mig - i sängen eller soffan. En annan bra sak som jag hade vid andra grav. var att ha stickor hemma som mäter ketonhalten i urinen. Då behövde jag inte stressa upp mig i "onödan", vare sig för om jag var uttorkad eller om jag var fånig som åkte in till sjukhuset igen. Jag låg på KK i Lund där de tillämpade öppen retur en vecka efter utskr. Jag hoppas verkligen att det släpper för dig snart - det är ju så individuellt! Kämpa på, även om det är klyschigt sagt. Jag gick in i mig själv väldigt mycket - tänkte i princip bara på mig själv och vad jag behövde för att orka med. Min man har stöttat mig ofantligt mycket, det blir ju som ett trauma för ens partner också, men det har vi fått "bearbeta" efteråt. Under graviditeterna var det mina behov som styrde. Om inte, hade vi kanske inte haft våra underbara barn idag... Många kramar till dig - och till eventuellt andra drabbade av detta skit!

Förlåt för långt och rörigt förstainlägg... Vill bara tillägga att maken skötte allt hemma vid andra grav. Jag var tyvärr en totalt frånvarande mor i 25 veckor och de resterande veckorna fram till förlossningen orkade jag absolut ingenting pga foglossning (behövde kryckor för att ta mig runt hemma). Vårt första barn var 23 mån när andra föddes, och hon har inte uppvisat ngr som helst men över min fysiska och mentala frånvaro. Hon är lika delar pappig som mammig!

Kjj: wow vad du orkat med!! Tycker det verkar asbra att få möjlighet att återkomma inom en v till avd! Tänk ändå om det vore så här! Nä jag tycker det är fel att skicka hem mig när jag inte ens börjat äta eller dricka ordentligt. Jag hade ju trots allt 4+ i ketoner iförrgår. Jag sa ju att jag var rädd för att åka hem för jag mår så dåligt. Att åka tillbaka är ingen lätt match när man är dålig. Via akuten igen, flera timmars väntan på läkare, sen ytterligare timmar på droppet. Ja, ni vet...

Dompan: ska testa det imorn, tack nu får vi se hur natten blir... Är så rädd för att vakna av spyor och hjärtklappning VILL inte!!

som en sol : Tack ! 
Jag tar gärna mer på mejl : Tingeling_99_@hotmail.com

Arwen : Tråkigt bemötande. Tyvärr min erfarenhet också, okunniga och ointresserade läkare, med attityden "vi har gjort allt vi kan / vad vill du att vi ska göra då ?"
Enda rådet jag kan ge är att testa annat sjukhus  

Jo jag ska åka till ett annat sjukhus. Tror tyvärr att jag fått ketoner igen nu