Hyperemesis

Kjj: Lunds kk verkar ha varit riktigt proffsiga!! Jag har inte träffat EN enda människa som velat hjälpa mig, särskilt inte min BM!! Har t o m varit på specmvc, där sa läkaren att jag skulle dricka coca cola!
Serla: varför gick du på specmvc?
Newbie: vilken v är du i?

Jag har tagit min nya medicin zofran/ondansetron idag. Fick lägsta dosen 4 mg. Än så länge mår jag ok, men VÄLDIGT matt dock. Jag har köpt hem ketostix nu och kollat. Inga ketoner idag känns tryggt att kunna kolla det hemma.
Någon annan här som provat ondansetron?
Inatt har jag sovit ganska bra, men vaknat en del ggr, och varje gång har aborttankarna plågat mig otroligt, tills jag lyckats somna om igen tänker mer och mer på det, fast det egentligen är en önskad bebis!!

Jag önskar någon kunde hjälpa mig så jag inte behövde gå igenom en sen abort, för jag vill egentligen inte och jag skulle sörja under resten av mitt liv, men som det är nu så är det ohållbart! Jag har dödsångest. Ska försöka få tag på någon kurator på måndag som kanske kan prata med mig lite per telefon....

Arven77 Sänder dig nya styrkekramar för dagen! Jag vet att det är tungt. Men du klarar detta! Jag finns här on du vill prata. Säg till om jag ska maila mitt nr. Kram

Tack snälla. Förlåt att jag bara sprider ut massa negativt här men jag är verkligen desperat
Vet inte vart jag ska vända mig och hur jag ska uttrycka mig för att få vården att förstå. Ni andra kämpar på så bra, ni verkar vara starka kvinnor, mycket starkare än mig! jag beundrar er verkligen! Tack för alla tips.

Spy galla över situationen kan vara räddningen ibland - ilska kan vara en nog så stärkande faktor, så "kräk" på bara! Jag ser mig inte som stark på något sätt - jag mer uthärdade en vidrig situation... Det är detta jag menar med att hyperemesis är ett livshotande tillstånd - vården ska ta detta på allvar. Vid nästa vårdkontakt, hänvisa om möjligt till hur reg. Skåne arbetar med kvinnor som lider utav detta. Jag ljuger inte. På kk första grav 08 var jag helt nonchalerad, men andra gången 10 hade ngt hänt - fick veta att de bla bytt chef för kk. Vilken skillnad! Hänvisa - medicinering, psykologkontakt, sjukgymnast (bla akupunktur), mödravården, korrekt sjukskrivning. Alla samverkade. Detta SKA ni kräva! Jag vet vilken fruktansvärd ångest detta är - vår son hade kanske inte funnits om jag inte mött professionella läkare. Det var inte min inre styrka som fixade detta, det var de runt omkring mig (maken, mvc, mvcläkaren samt läkare på sjukhuset) som bar mig den här tiden. Jag önskar att jag kunde göra ngt konkret - du, ngn annan här som behöver. Skriv om ni vill ha kontakt irl så ordnar vi detta! KRAMAR!

Arwen77: jag fick ondansetron vid båda grav, men tog dem bara när jag verkligen, verkligen "behövde", för de fick mig att bli totalt neddrogad. Vill minnas att jag kunde ställa klockan efter dem - 30 min efter intag somnade jag (skönt, visst, men obehagligt. Esucos tog jag som min huvudmedicin. Btw, var noga att ni får ngt som hjälper magen, så att det inte blir ngr onödiga komp. Jag fick Omeprazol, andra jag haft kontakt m som haft hyperemesis har fått losec eller dylikt. Man vill ju inte ha ytterligare ont i magen om det går att undvika!

Jag förstår abort-tankarna på allvar. När jag var tvungen att åka till gyn innan MA så tänkte jag i bilen "måtte någon köra in i sidan på mig så jag får ett snabbt slut på lidandet". Vi varje morgon var jag besviken av att vakna så tidigt eftersom det var en plågsam dag framför en. Men jag kunde ju heller inte sova mer än någon halvtimme i ett sträck för jag vaknade av illamående/spya/för mycket saliv/kramp i magen... Och så höll det på.
Jag vet faktiskt inte om jag hade fullföljt det. Kände mig som världens mest misslyckade mamma och sambo :(

Har fått fruktansvärt ont i huvet av ondansetron och precis som du kjj blivit ganska väck tycker inte dom gav så mkt. Vem var samordnare för dina kontakter, kjj? Hur kräver man hjälp? Skriker man? Ber man anhöriga hota? Om jag nästa gång säger; om jag inte får bättre hjälp + samtalsstöd så orkar jag inte, då måste jag ta bort mitt önskade barn!!!! Vad kommer dom att säga? Jaha? Eller? Känns som ALLA jag träffat hittills varit lobotomerade. Som att dom vill gå å fika eller gå hem. Vad ska jag säga?