Hyperemesis

Å mitt dumma nöt! Struntade i min Lergigan comp i ett dygn för att se om det gick bättre att sluta nu än för ett par veckor sedan. Har spytt hela förmiddagen och legat hela dan. Så nu tog jag en ändå. Tycker att jag gärna vill sluta med dem eftersom jag känner mig slö och avtrubbad av dem.

Daxförnästa! Hoppas det löser sig med sjukskrivning! Jag har aldrig känt mig misstrodd av min chef när jag var sjukskriven, men däremot av en och annan kollega som inte alls förstått!

Hej på er.

Detta är ett hemskt tillstånd, n¨ågon rättvisa finns det verkligen inte. Inte för att man önskar någon att drabbas av detta men 'ändå inte rättvist att en del drabbas så hårt.
Jag kan väl komma in med en liiiten minsolskenshistoria aillafall så kanske nån får hoppet att hållas uppe. Va sjukskriven i 8 v , kunde inte gå stå eller få i mig nåt. Till slut klarade jag inte av att va hemma så mitt månde fick fortsätta på jobbet fast något bättre, kunde sitta och äta i v 15. Alltid något:)

Nu är jag i v 20 och mår illa men kräks kanske 1-2 ggr per dag. slutat med primperan och lergigan för dem slutade att verka nu för det jag mår nu.

Håll ut allihopa men vet hur hemskt det är och hur deprimerad man blir och inte glädjs man speciellt mycket åt graviditeten.
Nu håller jag tummarna för er alla och flr mig själv att kanske i v 25 nånting må lite ytterligare bättre:)
är halvväg gången idag.

Sköt om er!

Newbie84: jag känner mig också deprimerad. Spyr, leker, spyr, lagar mat, spyr, tvättar, spyr, ler ett halv leende till min dotter som undrar hur jag mår. Sen spyr jag lite till och råkar jag somna på kvällen så vaknar jag av illamåendet efter en stund. Känns riktigt jobbigt att jag vet att det antagligen kommer vara såhär och värre än såhär tills januari. Hade en helvetes graviditet med dottern. Kunde inte ens se på tv eller ha höga ljud runt mig och hennes pappa fick sova på soffan för att jag spydde rakt ut av hans kroppslukt och värme. Alltid hungrig också och saliven bara rinner hela tiden. :-/ fy fan vad skönt det var att få ner i text hur jäkligt jag mår! Vad skönt det känns att man är bland fler härinne som förstår! Det värsta av att må såhär är att ingen runt mig förstår hur det känns att må såhär under en lång lång tid + andra graviditetskrämpor. bekymmer i livet och barn att ta hand om. Styrke Kram till allihopa här inne! I slutet så får vi någon väldigt speciell som tur är

Jag känner det också att folk förstår inte hur fruktansvärt man kan må, man är ju "bara gravid". Eller kommer med goda råd som typ ät ett par kex så blir det bättre ska du se, eller det går över efter de första tre månaderna . Det gäller ju faktiskt inte alla.

Finns det verkligen INGET mot den ständigt rinnande och illasmakande saliven??! Allt är ju för att MOTVERKA muntorrhet, jag VILL BLI muntorr!!!

Ja det är skönt med andra som förstår för ingen i min omgivning förutom min sambo dom sover på luftmadrass i vardagsrummet. Nu mår ju jag bättre än innan då jag låg i sängen i mörker och bara försökte härda ut mellan spyorna i 3 mån. Nu orkar jag träffa folk ibland en stund jag kan gå till Apoteket och hämta ut medicin och jag kan få i mig mat utan att dö. Men känns så jobbigt att må illa konstant, provade att jobba 1 v 75% blev sängliggande en vecka, ska jag inte klara av att jobba alls eller... På jobbet tror jag att de tycker det är konstigt att jag inte klarar av att jobba pga illamåendet. Förgås lite av tristess då jag VILL följa med på uteserveringar, bada, gå på stan osv men klarar det inte. Jag vill ha matlust och ge fostret bra näring istället för fil och flingor och panpizza som jag går i mig, jag vill vara sugen på mat istället för att få ångest av att bli hungrig för att jag måste tvinga mig att äta något. Jag vill inte tycks att det bästa under dagen är när det blir kväll och mörkt då kan jag lägga mig utan att det känns dumt och att det bästa är att få sova för att illamåendet lättar lite... Jag uppskattar min nya bm som sa att det kommer vara så här till och från istället för den andra som sa att nu måste det bli bättre och du måste tänka på att äta allsidigt och dra ner på medicinen. Om någon säger att jag ska småäta hela tiden och äta torra kex igen så vet jag inte vad jag gör, jag har provat allt och de måste de väl fatta att man hunnit efter så här lång tid...

Jag undrar åxå hur jag tänkte när jag gav mig in i detta helvete en gång till! Det är 4 år sedan jag var gravid senast och mådde då illa precis hela tiden. Efter att jag fick sonen har jag gått och gruvat mig för nästa graviditet, och nu är jag mitt inne i den. Ser det ändå som en milstolpe att halva tiden nu är avklarad! Känns oroligt att tiden ändå går på något sätt, fast man mår dåligt och typ räknar sekunder! Kram på er alla!

Jag funderar på om jag ska försöka få n deltidssjukskrivning trots allt. Var sjukskriven 100 % i 2 månader och sen var det till att jobba heltid, vilket jag har gjort i 2 veckor nu. Det har ju funkat hyfsat för jag har tvingat mig själv, men mår dåligt av stressen och att jag inte kan äta direkt när jag behöver. Är det några här om är deltidssjukskrivna och hur har det i så fall funkat?