Ni andra med hyperemesis, när släppte det för er? Eller iaf blev bättre...
Jag är i v 20 nu och tar medicin mot illamående tre gånger per dygn fortfarande, Varit inlagd på sjukhus för dropp flera gånger och bara ligger hela dagarna, har ingen ork alls! Kräks och mår fruktansvärt hela tiden. Håller på att bryta ihop snart!!! Jag klarar inte att må så här i fem månader till!!!
Tips på vad man kan göra själv?
Hur står man ut?
Här är en till i vecka 14 och kräks en del men mest mår jag konstant illa och har gjort sen v 6 typ. Sjukskriven men går som på nålar då jag vet att försäkringskassan är sååå hårda med sjukskrivning. Hur har det gått för er? Varit några problem att få det beviljat? Jag spydde någon gång per dag första månaderna men nu efter att jag börjat med lergigan comp mår jag mestadels "bara" illa. Känner på mig att jag kommer få avslag från fk bara för att jag inte varit inlagd eller spyr "tillräckligt" mycket. Jobbar i butik och att va hemma och ta det lugnt är det enda som funkar för mig just nu. Sover bort typ hela dagarna. Tur de större barnen får va på förskola.
Känner mig väldigt psykiskt nere just nu. Mycket pga oron över att va hemma utan pengar, men också för att jag mår dåligt över att må så här och va hemma 100%. Man blir ju inte gladare då man läser om er stackare som är hemma fortfarande kring v 30. Hoppas så att det snart vänder för mig.
Åhh tack för era svar, det får mig att lugna mig lite iaf och hoppas på åtminstone lite betalt när det här är över.
Missade att ta lergigan comp igår morse, fy va hemskt jag mådde resten av dagen sen, stod över toaletten mest hela tiden. Trodde inte ens att de där tabletterna hjälpte men tydligen så tar de bort de värsta topparna iaf o gör så jag slipper kräkas. Tycker jag mått sämre senaste veckan, hopplöst att det inte blir bättre istället. V 14 nu. Ul imorgon så iaf nåt positivt bland allt jobbigt:)
Tycker att primperan hjälpte något bättre i kombi med lergigan comp, tog supparna. Var lite jobbigt men de kräks man inte upp som Verkar skrev. Hur går det annars för er alla? Känner att det är tråkigt att jag nog inte kommer vara gravid fler gånger pga detta. Tänk om man inte tycker att det var värt besväret? Ni sim har barn sedan tidigare och mått så här, hur vågade ni bli gravida igen?
och jag vet ju att det är övergående och man får något Jätte fint när man är klar. Jag kontakten mvc redan innan jag började mår dårligt och fick medicin och hjälp men resan till det blir bättre är inget kul ändå.
Hoppas att jag vill igen vill gärna att barnet ska ha ett syskon på sikt, men blir inget tätt måste hinna glömma bort detta helvete om det går :)
Men man "glömmer" med tiden eller kanske förtränger är ordet. Förskönar lite i efterhand.... Så är det väll med allt svårt man går igenom.
Jag hade aldrig fixat att må så här och ha en liten till. Min tjej fyller 5 nu i september så det blir ju ett hopp men samtidigt känns det lättare att hon är så pass stor
Jag hoppas att jag inte kommer minnas 2013 som året jag i stort sett bara legat i sängen utan som året då vi fick en bebis :)