Hyperemesis

Jag börjar må sämre. Får någon göra extra ul för att se att barnet mår bra? Jag orkar inte må så här om jag har ma!

Vilka veckor undersöks ni?

Gjorde inga extra UL, dock ett tillväxt nu i v 32 men det var för att barnet kändes stort! Den har fått näring och allt ser bra ut trots att jag själv inte fått behålla så mycket. Om du är orolig be om ett UL

Ettan tyckte vi att det var illa, men tvåan var en mardrömsresa från helvetet. Inläggningar minst en gång i månaden på ca 1 vecka, jag gick aldrig upp i viktenjag rasade ner istället så det var vikt kontroll på mig en gång i veckan och på barnet ungefär varannan vecka.

trots detta har vi/jag längtan efter en till....nu är det fem års sen men kommer ihåg allting som det vare igår

Bytt till vanliga lergigan och illamåendet är mycket bättre men har jättesvårt att kissa, kommer bara några droppar hela tiden:( nån mer som haft?

Jag kraschade helt förra veckan Bröt ihop och bara grät och grät, maken fick ringa runt och försöka få hjälp någonstans, men det var helt omöjligt. Har legat hemma och sovit sen dess och imorgon ska jag äntligen på läkarbesök.

Känner att jag måste få hjälp att få något av det jag stoppar i mig själv och att inte han där inne tar allt, har ingen ork, huvudvärken har äntligen gett med sig efter 5 dagars sovande, men så fort jag rör mig blir magen sten hård och gör ont. Det som är skönt är att jag inte mår illa när jag sover, nackdelen är att jag inte äter konstant när jag sover vilket ger ännu mindre till mig. Förstår inte hur jag ska orka lika lång tid till

På tal om fler barn, så även fast man kommer ihåg precis hur hemskt det var så förtränger man det ändå på något sätt, 3:e för mig, men nu säger vi aldrig mer !

Mådde också illa under de två första graviditeterna. Med första barnet jobbade jag som vanligt (säljare i butik), mådde illa konstant men kräktes sällan. Efter första var jag livrädd att bli gravid igen men tänkte till sist att det var väl ändå inte så farligt...jag jobbade ju. Andra graviditeten var jag mammaledig med första barnet. Minns att jag mådde väldigt illa men inte lika intensivt som med första. Dock höll det i sig längre. När jag tänker tillbaka nu så minns jag knappt hur det var. Kan ju inte ha varit så illa? Men läser jag bloggen sedan den tiden förstår jag att jag mådde väldigt dåligt.
Nu är vi inne på tredje graviditeten och jag har varit sjukskriven sen v8. Kräks någon gång dagligen, illamående som får mig helt ut balans, trött som aldrig förr och orkar ingenting. Helt klart den värsta graviditeten. Tänker att jag aldrig mer vill göra om detta och att det får bli sista barnet för oss. Skulle något hända bebben i magen skulle jag sörja att vi aldrig fick någon trea, för att börja om igen skulle jag aldrig orka.

Sen tänker jag på er som kräks hela tiden och inte får i er någon mat. Jag är orkeslös trots att jag kan äta (om än små portioner). Är så otroligt imponerad av er som har det ännu värre. Vilka hjältar!

Funkar vanliga lergigan bättre för dig än lergigan comp? Drömmen vore ju att kunna ta en tablett som tar bort illamåendet så att man kan börja jobba igen. Compen hjälper knappt inget mer än att jag inbillar mig att jag inte kräks lika mycket sen jag började med dem. Kväljningskänslan och illamåendet som sitter i hela tiden utan uppehåll är helt klart det som är jobbigast för mig just nu. Har också haft svårt för att kissa. Så har jag haft det sen i början på graviditeten. Det kommer bara en svag stråle hur hårt jag än trycker... vet inte vad det beror på.

Tycker inte vanliga lergigan hjälper brukar ta två på kvällen. Tycker iofs inte att vimpeln hjälper nåt vidare heller. Min livmodertapp är förkortad tydligen, ska på återbesök i morgon. De sa att bebis kan komma tidigare och det hoppas jag på, inte nu men om några veckor. Står inte ut mer med detta.

Jag lyckades bli igångsatt sist, och hoppas verkligen på det den här gången också. Dock kunde inte läkaren skriva att det var pga hyperemesis utan det blev foglossning istället. Jag var helt överlycklig över att de räknade fel också så jag blev igångsatt 36+6 istället för 37+0, dock kom hon inte förrän 37+0 ändå, men jag förstår dig till fullo Newbie84 att det verkligen inte gör något med lite för tidigt......

Har du känt av mycket sammandragningar o så som kan ha gjort att livmodertappen förkortats? Förstår om du tröttnat totalt, fy att må sådär. V 36 är väl lagom förtidigt:)
Jag hade mycket sammandragningar tidigt med båda barnen, med första låg jag inlagd i v 24 då det hade startat med värkar o så... de lyckades stoppa det då och sen blev jag sjukskriven till slutet. Hon kom på bf+1.
Går bara o väntar på att de där sammandragningarna ska köra igång på allvar. Har redan känt av dem sen v 13 även om det inte kommer så ofta än. Jag tror inte min kropp gillar att vara gravid;)