Stark kvinna

Psykiskt sjuk låter sig sjukt på något vis, men deprimerad är hon definitivt och på något sätt är det detta som jag måste försöka få henne ur...

Lycka till att försöka ta dig ur detta själv. Det är inte lätt.

Ni vill inte ta hjälp av någon livscoach eller något då?
Som inte har med sjukvård att göra? 

Svartsjukan tror jag i sig bottnar i början av vårt förhållande, när jag inte riktigt visste vad jag hade varken henne eller mig. Även om jag inte var otrogen, så var jag väldigt tillbakahållen när det gällde att prata om mina ex. eller vem jag än träffade av kvinnlig natur så hade jag svårt att prata om det med risk för att hon skulle tolka fel. Det gjorde ju givetvis att misstänksamheten blev större och både hon och jag har haft svårt att vara trygga i varandra.

Jag säger inte att man måste vara helt frigjord i ett förhållande, men det är så viktigt att man kan lita på varandra och visa respekt. Något som tyvärr inte har präglat vårt förhållande  

Min hustru är helt emot allt vad psykologer, livscoacher, mental träning el. liknande. Det här löser man bara, enligt hennes mening och bakgrund!

Jag får hoppas en del av era synpunkter och råd kan ge mig lite vägledning och hjälp igenom på egen hand. 

Det där är ju den absolut vanligaste bilden för någon som är livrädd och håller på att tappa greppet. Om man är en stark person klarar man av att någon är inne och vrider och pillar i ens inre.

Ge dig av. 

Det är väl den där motviljan till att få hjälp eller inse sin del i det som gör att jag skrev psykiskt sjuk. Det kanske var att ta i. Men psykiska problem som sitter djupt i allafall. Om ni båda har det kan det vara en svår kombo.

Härligt att hon är bra med barnen! 

Jo, den delen att vägra hjälp är jobbig. Skulle behöva någon professionell som kan få henne till mer självinsikt

Dock evigt tacksam att hon är ett proffs mot barnen, även om hon vänder dem mot mig många gånger. I situationerna mot dem kan hon vara fantastisk och säger då att hon kan ställa om även fast hon mår väldigt dåligt.   

Jag ser fortfarande hopp och tror att det ska gå att få till en förändring, men inser faran

Att vända barnen emot dig är tyvärr ett väldigt elakt och manipulativt svek mot både dig och dem.

Om du vill kärleksterapia henne utan hjälp utifrån får ni väl börja prata om hur det kändes när ni var nyförälskade Vad ni hade för drömmar då. Och då ska ni helst inte komma in på bittertänket....jag tänkte det och det om dig men så blev det ju inte..... 

Det finns ingen möjlighet till att ni blir särbos ett tag? Antar att hennes svartsjuka kanske inte klarar det? Kan hon tänka sig att läsa böcker i ämnet då?