Pergotime start mars 2013.

Jaha. Då förstår jag att det är svårare att räkna ut. Jag hoppas din mens inte kommer iaf :).
Hmm nä jag har ingen aning. Vet bara att jag har mycket äggreserver vilket är vanligt vid pco. Men vid ivf kommer man väl verkligen få veta kvalitén på äggen. Usch. Jag blir nervös bara av att tänka på det.

Ja samma här, ivf skrämmer lite.
Vi har fortfarande denna och nästa månad innan det blir dax för ivf. Har tyvärr inte så mycket hopp. Så ivf känns både skrämmande och lovande. Snurrig som man är med sina känslor

Ja det är verkligen blandade känslor med ivf. Jag tog andra tabletten pergotime idag. Har tyvärr inte heller något hopp om att det ska lyckas den här gången och är väldigt inställd på ivf. Men man kan ju hoppas att spolningen gjorde någon nytta också. Det som skrämmer mig mest är väl att ivf är det sista liksom. Vad gör man om inte det fungerar :(

Vet inte hur gamla ni är, men ställ er i adoptionskö, en adoption idag tar minst ett år & till & med upp till 5,5 år beroende på vilket land man passar för. En adotpionsutredning första omgången tar omkring ett år ibland mer från start till ev medgivande. Ivf skulle vi aldrig ha gjort, trots att vi då var unga (24 & 27 år) om vi hade vetat mer.

Spelar ingen roll hur mycket jag vet eller inte faktiskt. Ivf kommer vi göra oavsett hur jobbigt det kommer bli. Adoption kommer efter det för oss.

Samma här. Är snart 37. Ställer in mig på ivf. Adoption blir en disskution senare om vi kommer dit. Min man ställer sig emot det i dax läget så vi tar en sak i taget nu.
Mael. Tog min första pergo tabl idag så vi set ut att följa varandra den här månaden :) vi får peppa varandra.
Det jobbiga förra månaden var alla biverkningar... Var sken gravid en vecka ca. Jag visste att det inte var något men hormonerna skenade. (Stackars min gubbe) hahaha
Hoppas på att slippa det denna mån och bara få symtomen om det verkligen tagit sig. Men som sagt har inte stort hopp.
Började ta D vitamin denna månaden. Läste att det kan ha en positiv inverkan på amh.
Äter annat också men pgr av en gbp för två år sedan tar inte kroppen upp allt den borde göra så jag ger det ett försök.

Sen känslan att ivf är sista chansen känner jag igen. Hade de tankarna igår, men slog bort dom och försöker tänka på idag och inte vad som kommer hända sen.

Jag äter också D-vitamin efter att ha hittat den här sidan www.preventmiscarriage.com/Reproductive-Immunology/Treatments/Vitamin-D3-Therapy.aspx. Hoppas kan mans ju alltid göra, enda chansen att vi nu ska få fler barn iaf inom 10 år är om vi får behålla en graviditet. Kanske att vi längre fram har råd med ytterligare en adoption.

Från en som har varit i ivf svängen i många år så råder jag er att åtminstone ställa er i kö i en adoptionsförening om ni tycker art adoption är ett alternativ.
Köerna är långa och nu för tiden måste man först gå en föräldrautbildning på ca 6 mån,sen göra hemutredning hos soc och sedan börja samla papper till landet.Bara den processen tar minst 1 år och under den tiden kan man fortfarande göra ivf.
Vi hann så långt som färdig hemutredning och skulle precis börja samla papper till landet vi hade valt då vi helt plötsligt blev gravida på egen hand. Våran process till det tog 14 mån.

För dom allra flesta funkar ivf men tyvärr inte för alla.Vi gjorde 6 misslyckade försök innan vi gav upp..