Pergotime start mars 2013.

Botha: fy det låter inte kul alls! :/ jag håller tummarna för dig att du plussar snart! Nej det är ju sant, fyrlingar är två för mycket. Tvillingar skulle vara okej.

Förväntansfull0406: Tack! Och tack för hoppet du gav mig med din historia! Skulle vara helt underbart ifall det skulle hända oss :) längtar så! Jag har också varit deppig stundvis.. Men det brukar gå över dan efter mensen kommit. Man får försöka peppa sig själv och tänka positivt även fast det är svårt ibland!

Hur är era män??? Min man försöker stötta.... Men blir även lite irriterad på mig att jag inte bara låter det ha sin gång. Som han sa igår "M, det är första månaden med tabletterna, det har knappt gått någon tid alls!" Jag menar på att det var kanske ren tur förra gången att det tog sig så fort.

Känner lite som du.. de försöker stötta men för oss kvinnor känns det annorlunda. Jag känner att det är mig det är fel på och ibland även fast jag älskar min kille över allt annat, då får jag tankar att han skulle ha det bättre utan mig. Så han kan få en familj. Jag är ofta nerstämd nu och sånt tär på förhållandet.

Samma här ( kan till och med bli bråk, inte om just detta ämnet men tex, han ser att jag skriver här ibland så kan han säga "skulle du inte släppa det? Du kan inte sluta tänka på det om du skriver på såna sidor"

Han förstår verkligen ingenting, iom denna sidan så kan jag ventilera!! Man måste få pysa ut sin ilska, ångest, avundsjuka ja alla förbjudna tankar någonstans!!! Detta har faktiskt hjälpt mig!! Mmmm ja han tycker jag är knäpp ibland.... Han har ju en son sedan innan som är 14 och hon blev bara på smällen liksom.... Sedan gjorde de slut innan han föddes. Dels så ser han fram emot detta på ett annat vis, vara med liksom, men samtidigt så är det annorlunda när man planerar ett barn, och det inte går så lätt..... Rörigt.

Känner också så botha, känner mig jävligt värdelös som inte kan "producera" liksom.

Vi pratar inte om det så ofta. Men är jag nedstämd så pratar vi om det och han kommer med massa logiska förklaringar så jag inte kan må så dåligt :) igår var en sån dag. Jag känner inget efter Pergotime och tvivlar på att något ägg har växt. Men då sa han att eftersom jag aldrig haft äl så kan jag ju inte veta om eller hur det känns. Sedan är vi ju på "andra" försöket och jag är ju ändå 23år så det är sjuttob år kvar tills det blir besvärligt med åldersgränser på kliniker osv.

Tog ett test imorse negativt :/ RFSU tidiga test. Vet inte prick när BIM är men nu är det väl bara att vänta på tant röd o se vad blodproven säger om det var Äl eller ej denna gång

Vi har perioder då vi pratar om det o perioder då vi inte gjort det. Tycker det är lättare att prata med andra som inte är mitt uppe i det jämnt!!
Dock har det tärt på oss mycket detta att inte lyckas. Mest på mig men i längden blir det ju på oss. Lättat lite nu när vi börjat få hjälp och att vi fick höra vi inte verkar ha nå större problem.
Men lätt är det verkligen inte!!!
Som vi båda längtar. Så att det gör ont!!

Kom att tänka på en sak som stör mig.. Har ngr människor runt om mig som vet min situation. Dessa människorna kan ibland be om ursäkt till mig gör att de pratar om ngn som de kännrr som är gravid osv. Detta stör mig. Visst att jag känner en viss avundsjuka men jag vill inte att de ska sluta prata om det normala i deras vardag

Så roligt att det är sån aktivitet här på tråden :) Så skönt att ha alla er och prata av sig med och ni förstår precis vad man går igen!

Jag har testat med clearblues ÄLtest i några dagar nu och igår fick jag en glad gubbe :) Så skönt att man i alla fall får ÄL....pergotime dubbelkur verkar funka för mig i alla fall....nu är det bara att hålla tummarna! :)

mylady och Förväntansfull0406 - ledsen att era gravtest var negativa denna gång....håller tummarna för att ni kanske testa för tidigt annars hoppas jag verkligen det blir eran tur nästa månad!!!! 

Och trina jag kände inget denna månaden heller innan min ÄL men glad gubbe igår och idag känner jag verkligen av ÄL....så ge inte upp!! 

Min sambo är väldigt gullig, jag vet hur mycket han längtar efter barn men han tröstar mig när jag är nere och vårt förhållande är just nu riktigt bra....jag har ju mina humörsvängningar som jag får av pergon men sambon tacklar dem mycket bra också...sen försöker jag att inte gnälla av mig för mycket på sambo utan då får ni vara mina bollplank :)