Första barnet, November-13

Okej, ja det förstår jag att ni inte tackar nej till:) för mig har det varit det som gett mig kraft när jag mått så dåligt, att se den lille och att den mår bra:) längtar också till att känna den, för några dagar sen kändes det som en liten bubbla som sprack i min mage, aldrig känt nått liknande och sa det till barnmorskan och hon sa att det är så det känns i början:) väldigt tidigt dock!

Heej!
Hoppar in hos er här. Läst lite innan, men inte skrivit något själv.
Är lite feg av mig!
Men snabbt sagt, jag är 20 år och har fått vara på ett ultraljud tidigare då jag va lite orolig eftersom jag hade ett missfall innan denna, men då såg allt bra ut och är beräknad 16 November :)
Har haft tur och inte spytt, men mått illa, men de va ett tag sen.
Är nu i v.18 (17+0) och har UL om 2 veckor + 1 dag!
Har börjat känna av den lilla lite, känns lite läskigt, men glad att man känner att den lever :)

Dgirl92: välkommen :) då är vi lika gammla:) och har Bf nästan samtidigt , jag har bf den 11 november.

princesspeach och Västeråsare Tack så mycket!! Nu har jag väl börjat vänja mig med tanken men det är ändå svårt att fatta  Vi får väl se efter måndag nästa vecka om jag kommer vara kvar i den här tråden eller om jag måste byta till oktober! 

Hej! Jag hoppar gärna in här och läser lite, nummer 28 är ju fortfarande ledigt här och det är min beräknade dag ;) Kort om mig: Nygift, 24år och en termin kvar till förskollärarexamen. Jag har mått illa en hel del och gör det fortfarande. I förrgår misstänkte jag fosterröresler 4ggr, men är ju bara i v16 (15+3) så var nog bara önsketänkande...

Är det nån mer än jag som är orolig över att ultraljudet ska visa en tom mage?  

Välkommen Trixcanfix :)

Jag börjar bli lite orolig.. :O Alltså inte att det ska visa tom mage, jag ska på 3e UL imorgon, alltså det i vecka 18, men jag har ju knappt nå graviditetssymptom och känner ingenting i övrigt så nu börjar jag stressa upp mig att det skulle  ha hänt nånting. Lite förvånad själv faktiskt för jag brukar inte stressa upp mig i onödan, men hoppas så att allting ser ut som det ska!

Har också fått hem min doppler på posten idag, hörde nog hjärtljud men jag tyckte de var för långsamma för att va bebisens så jag funderar om det var mitt eget jag hörde, alltså jag läste att man kan höra sin egen puls.
Har ni nå tips på hur jag ska hitta?

Jag har längtat massor till RUL och nu när det är två dagar bort har jag värsta skräcken och drömt mardrömmar om att allt är fel med lill-fis... Har inte mycket symptom jag heller men kissar som f*n och spydde av doften då jag skulle plocka upp hundens nr 2 haha:) sjukt pinsamt var det!

Du kan höra din egen puls med dopplern! Ett tips är att kolla på youtube så får du en uppfattning om hur barnets hjärta låter. Det slår mycket fortare än ditt. Annars så gäller det bara att ha tålamod om du inte hittar. Ibland håller jag dopplern på samma ställe och så dyker det upp av sig då lill-fis rör sig eller så får man metodiskt söka av. Jag har faktiskt inte hittat varje gång! Sätt dopplern på ditt eget hjärta. Vinkla dopplern får att se hur du ska hålla den för att höra som bäst.  

Jag läste nånstans att perioden mellan ca vecka 14-20 kallas spökveckor då dom flesta "första trimester" besvären försvinner (för dom flesta) och man inte känner några fosterrörelser förrän vecka 19-20 ca. Så man känner sig inte gravid. Själv är jag i vecka 15+4 och spyr fortfarande:/ blä!

En annan fråga, är det nån som har blodtrycksfall här? Svimmade igår och va helt borta och hade svårt att prata i flera timmar efteråt. Åkte in till akuten och dom ville inte ta en CT pga bebisen men dom sa att det antagligen berodde på blodtrycksfall och eventuellt järnbrist. Nån som upplevt detta?

Vad kul med fler som ansluter sig :D Ni är varmt välkomna! 

Idag var jag på mitt rul :)
Allt såg jättebra ut (meeen vad jobbigt det var att vara kissnödig när hon tryckte på magen), och beräkningarna är precis som innan den 8 november. :) 
Dock ville den lille inte visa sitt kön riktigt utan barnmorskan letade väldigt länge i alla möjliga vinklar men hon trodde det kunde vara en liten flicka.

Känns helt fantastiskt och lite konstigt.. För vi hade ju bestämt att börja planera lite inför ankomsten/nedkomsten om vi fått reda på könet men vill h*n vara hemlighetsfull och dölja sig så är det väl så ;)

Alldeles nyss tyckte jag att jag kände något i magen.. Kan det ha varit tro? Ååh vad jag vill känna och vara säker på att det jag känner verkligen är bebisen.  

Glömde förresten skriva en jobbig sak:

När vi kom ut ur det lilla ultraljudsrummet så gick sambon med en hel remsa i handen av bilder och jag reagerade direkt på ett ungt par som satt i en soffa utanför och var helt förstörda och grät. Och då fick jag riktigt ont i hjärtat och skyndade mig ut ur dörren för att kunna glädjas utan att dom behövde se det.
Jag kan bara spekulera i varför dom satt där men jag kan tänka mig att det knappast hade med att de fått reda på att det var "fel" kön på barnet..

Riktigt hemskt och tragiskt och jag kan inte ens föreställa mig smärtan.
Samtidigt, innan vi gick in möttes vi av en nästan alldeles nykläckt liten plutt på kanske max en veckas ålder. Det var helt underbart och ljuvligt!