BF januari 2014
Igår sa jag att jag minsann inte alls var så kissnödig den här graviditeten,vad tror ni jag är idag?
Superkissnödig och springer på toa var 10:e minut.
Man ska aldrig säga aldrig:P
Inlägg från: fluu
|
-
-
Funderar på när vi ska berätta för folk,har bara berättat för min bästa vän för att ha någon att prata med och för mamma för att hon hade märkt ändå.
Förra gången berättade vi för de närmaste efter att ha hört hjärtljuden i vecka 16 eller nåt och för alla efter rul i vecka 18 eller vad det var. Var så oroliga då eftersom vi fått mf innan.
Denna gång känns det som vi måste berätta tidigare,blev stor som en elefant i början förra gången och andra gången ska man väl bli större?
Sen är det ju det att sambons bror gifter sig ungefär när vi tänkt berätta(vecka 15),men att berätta på bröllopet är det ju inte tal om,vill inte stjäla uppmärksamhet från dem. Och det kanske inte ska vara för nytt just på bröllopet så att många pratar om oss istället för brudparet.
Vad tror ni ?
-
Också funderat på Kub-test. När jag väntade dottern erbjöds det inte här och då ville vi inte göra det ändå,men nu erbjuds det och jag vill nog göra testet. Får ta upp det med BM.
Hoppas man kan göra det även om man inte har det i släkten och är ung.
-
Grattis!BeMa skrev 2013-05-06 21:09:42 följande:Hallå hoppar gärna in här!
Plussade för exakt en vecka sen, är idag i v4+6. Men veckan har i stort sett bara bestått utav ångest. Har 3 MF i bagaget och de är de enda jag tänker på.
Hela dagarna består av att springa på toa för att kolla om de kommer blod. Känns helt sjukt :/ Någon annan som känt så här eller är jag bara väldigt överdrivet orolig? :/ Jag försöker verkligen tänka på andra positiva saker. Som att jag dom andra 3 graviditeterna inte hade några symptom alls, nu har jag bröst som spänner som bara den!!
Detta ska ju vara en lycklig tid, varför är jag så orolig och nedstämd för? ;(
Förlåt för att jag kommer & skriver massa tråkigt bara!! Jag kanske blir på bättre humör så småningom, haha kanske bara hormoner som spökar?
Jag var precis som du när jag väntade dottern. Hela graviditeten gick åt till att oroa sig(hade mf tidigare). Kollade trosorna flera gånger i timmen. Till och med om jag var ute(letade upp toaletter överallt,gömde mig i skogen och kollade och så). Från pluset till att vattnet gick slappnade jag inte av en sekund.
Ångrar så att jag oroade mig så,njöt aldrig av graviditetn som jag önskat att jag gjort. Men det kunde inte hjälpas.
Kolla med bm om du kan prata med en mvc-kurator om oron. -
Ikväll har jag gjort det jag tycker är bland det roligaste med att vänta barn : skrivit en namnlista. Är väldigt namnintresserad så detta har jag sett fram emot :)
Ska visa sambon listan imorgon och se hur många namn han ratar ;)
-
Jag har snackat med bm nu och bestämt att göra kub. Nu erbjuds det till alla här.popcornplaya skrev 2013-05-07 12:48:45 följande:Jag hoppas att foglossningen ska bli lindrig i alla fall. Ska försöka att inte gå upp så mkt i vikt för då brukar det bli värre också.
Är det många som ska göra kub? Hur resonerar ni runt det? Jag är så kluven på hur vi ska göra, velar fram och tillbaka.
Jag vill "veta" om det är något innan så jag kan förbereda mig mentalt. Fick en grym förlossningsdepp sist så jag vill helst undvika större överraskningar. -
Jag kommer nog försöka tjata till mig ett fvp med,även om resultatet skulle vara bra.
-
Här säger de att de avråder. Tolkar det som att det går. Kan man göra enbart fvp gör jag nog det. ENklare med ett prov bara.popcornplaya skrev 2013-05-07 15:25:42 följande:Min bm sa att man inte får göra fvp om resultatet blir bra men att man kan göra det utan att göra kub först. Men kanske olika i olika kommuner.
-
Usch,jag oroar mig med för mf. Men känner samtidigt att händer det så händer det. Har en kronisk sjukdom som kan orsaka mf så det skulle lika gärna kunna hända pga det.
-
Jag mår illa till och från,men kan kontrollera det någorlunda med legigan och postafen. Eller att knapra kardemummaskorpor 24/7 :P
Har lite molvärk med och är väldigt trött,somnar varje kväll i soffan. Har även börjat drömma mer och mer intensivt som förra graviditeten.
Lite cravings har jag med och en del grejer jag inte kan äta längre.
Förra gången var jag så orolig för mf,men denna gången är det inte så oroligt. Jag har på något sätt accepterat att händer det så händer det. Skönt,vill inte spendera hela graviditeten i skräck som sist utan passa på att njuta av den. Ångrar så bittert att jag inte njöt av graviditeten sist. Nu finns det ju inte tid på samma sätt när jag har en ettåring.