BF januari 2014

Haha, hur känns det egentligen när dom flyttar runt? Är det som bubbliga tarmar eller är det verkligen som att någon bompar på därinne?

Hoppas att jag inte måste bråka så mycket om det, har haft 3 MA på kort tid samt några MF på några år, så sist jag var in på akuten mitt i natten för smärtstillande, så sa jag att jag ORKAR INTE MER, så då sa BM att nästa grav så kommer dom se mer allvarligt på det, har nog att göra med att jag "bara" var 22 nu, är ju dock "bara" 23 nu, men de verkar inte tro att yngre också mår dåligt av upprepade förluster..

Blev så förbannad innan förra graviditeten, kontaktade BM här och skulle höra om utredning, fick svar att "Men du KAN ju iaf bli gravid och du är så ung än, det är BARA att försöka igen!" kände mig lite mentalt våldtagen då, om jag ska vara ärlig. Många tårar efter det.

Ja det är totalt sinnessjukt att de kan vara så okänsliga inför sånt här.. Jag har varit helt förkrossad när det har hänt mig, förrförra gången fick jag göra en cytotec-behandling och efter 2v med dött foster och ingen hjälp från hemkommunen så fick jag söka mig till grannstaden och göra det där.. Efter det var jag som en vandrande vålnad, mådde så jävla dåligt, höll helt på att gå in i väggen. Det enda jag ville göra var att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Var i en sån hemsk period då att jag även fruktade för mitt liv lite, ingenting var värt att leva för längre. Kanske låter dramatiskt, men jag hade förlorat min familj (i ett ordentligt gräl), mitt barn som blev konstaterat dött i v11, mitt hem (bostadslösa), dålig ekonomi och kunde knappt betala räkningarna.. Min sambo var helt förstörd. Kontaktade psyket men kunde för allt i världen inte förmå mig att gå dit. Fick rycka upp mig själv och efter många nätter av okontrollerat gråtande och djup smärta så tog jag mig samman..

Idag är livet underbart (om man bortser från min lilla panikångest som jag tror kan ha att göra med tidigare situation) men nu har jag familj, jobb, bebis, ekonomi, boende och en underbar sambo, men jag tror, på riktigt, att om jag fått mer hjälp av min BM och inte bara avfärdande så hade det varit betydligt lättare att ta sig igenom..

Fick erbjudande om typ terapi efter mitt MA då men gick ju inte då det var 14 mil bort det sjukhuset men OJ så fantastiska dom var där. Blir att åka dit på ultraljud sen :)

Får börja "tagga" redan nu för att eventuellt behöva skälla ut BM för särbehandling pga. min ålder.

Nä, och jag HATAR svaret "Om det är ett pågående missfall finns det ändå ingenting vi kan göra åt det", nej, kanske inte, MEN MAN VILL JU VETA! Förstår egentligen inte problemet, man betalar ju själv för sitt VUL (iaf här) och då är det inte mer än rimligt att man ska få det man frågar efter. 300 kr är en hel del att pyttsa ut på att man är osäker och jag kan iaf tycka att då kan dom kolla..

Beklagar sorgen för dig. Det är inte lätt! Men jag och du kan ju iaf vara glada att vi som sagt kan bli gravida relativt lätt.. finns många som har det tufft med det också utöver upprepade, .. Det har iaf för mig varit till en liten tröst! Sen angående samtalshjälp så kan man kontakta VC ifall man vill prata med en kurator, dom säger inte så mycket men man får prata av sig lite och det finns någon som nickar medgivande och säger saker som "åå så trist" och "hur känner du inför det?" osv.

Tack. Lär behöva det :)

Kul att gå till bm, då måste det verkligen kännas på riktigt. Mindre kul att du mår illa. Hoppas du mår bättre snart

Har du testat seabands eller tabletter?

ok vad "skönt" att det inte bara är jag som gråter då :) 

fluu va jobbigt. har du pratat med dib bm om kräkfobin? hon kanske har nå tips eller så. 

jobbigt när de inte lyssnar. du känner väl dig sj bäst och vet hur du funkar. får du henne igen så byt innan hon hinner öppna munnen! har de inte psykologer hos bm? sin kanske har nå bra knep för fobin när du mår illa? skönt att ha en så förstående sambo iaf

Någon som haft brunrosa flytningar och det har gått bra för ?  är i v 6+5 nu.