BF januari 2014

samma här! Gick in i vecka 7 idag och jag fattar inte hur vi ska kunna hålla det här hemligt så länge till! Samma sak för mig på em/kvällen svullen magen och det ser värre ut än i v20 förra gången tror jag! Har en massa kort från vecka till vecka från förra graviditeten, men minns inte var jag lagt dem. Vore kul att jämföra! Eller inte...

Ja fortsätt bara, jag tränade styrketräning nästan in i kaklet förra grav! Man märker ju hur man kan ta i och så! Var och tränade styrka nyss och jag känner att jag är flåsigare bara, men lika tungt går ju fortfarande och man kan ju inte springa ut bebisen eller träna ut den, det vet ju de som gått över tiden och provat allt iaf

samma här, kissnödig ofta, inatt var jag uppe och tröstade sonen lite och kissade först efter det tröstade lite och sen kissa igen och båda gångerna rejält! Fattar inte, var kommer allt ifrån! Kan också känna mig skum som när man är full och man ska sova men vill inte för hela rummet snurrar (ja som det var ett par gången i 20-årsåldern ). Jätteobehagligt! Och hunger, blir jag hungrig så måste jag ha mat på en gång inte snart!

Läste någonstans att det är tarmarna som härjar runt och gör att magen svullnar upp, nån som vet om det lägger sig lite efter ett tag eller ska det bara växa på såhär? Känns helt knäppt och ovant från förra gången då jag gick till ultraljudet och tänkte att de kommer säga "varför tror du att du är gravid, det finns inget här!" då magen knappt syntes!

Hon sa att de kunde vara missfall, men sen visste hon inte så ska tillbaka på fredag och kolla hur de ser ut. V6 är jag i.

jo vet att det brukar vara så andra gången, men det här är inte kul! Inte än!! Hoppas tarmarna bökar runt lite och att det lägger sig lite!

[quote=69815292][quote-nick]mariafii skrev 2013-05-08 10:37:55 följande:[/quote-nick] Åhh va jobbigt, jag håller tummarna för att det inte var något. Vilka veckor har du haft missfall i tidigare?

Idag ringde jag bm och fick tid om exakt tre veckor! Då ska jag alltså vara i vecka 8.. spännande :) Kändes lite, lite mer verkligt efter att fått prata med bm.. men fortfarande svårt att ta in. Vet inte om det är för att vi hade planerat att börja försöka först denna månad att man inte riktigt är DÄR än i tankarna.. men sakta men säkert börjar det nog sjunka in :) 
Är fortfarande rätt spänd i brösten, men molvärken har börjat avta lite grann. Än så länge har jag nog inte så mycket andra symptom.. lite lätt illamående då jag är hungrig. Var en riktig pärs igår när jag jobbade (pluggar heltid, men jobbar extra ibland), drack en kaffe när jag var tokhungrig under lunchrasten och mådde verkligen superdåligt efter det.. var ju lite korkat av mig! Skulle äta lunch med barnen efteråt (fsk) och trodde jag skulle kräkas för varje liten matbit jag stoppade i munnen. Inte kul :( Och värre lär det väl bli.

Funderar också mycket på hur man ska lägga upp träningen nu.. tränar styrka+kondition och har också hört det där om att så länge det känns bra så är det bra. Kommer dock inte våga maxa tror jag, sambon föreslog att jag t ex skulle köra fler reps istället.. får prova mig fram :) normalt kör jag mer fokus på styrka, så får se hur jag lägger upp konditionen nu!  

Bara att de gjort ont i ryggen och magen, annars inget. Just nu har jag inget ont alls.

Ja, simning vore ju superbra förstås! Haha, men tusen år sen jag simmade.. men det vore helt klart ett alternativ längre fram :) Ja jag gick ju upp så himla mycket förra gången, och vill verkligen undvika att göra det igen till varje pris. Så vill ju kunna träna så mycket och långt in i graviditeten som möjligt nu :) 

Det va värst va ni tränar allihopa ;) jag försökte komma igång med lite träning strax innan jag blev gravid men nu vågar jag knappt göra nått. Räcker med hus och trädgårdsskötsel och knappt jag vågar det ;)

Ja har ungefär samma "viktmål" eller vad man ska säga.. men håller med, inte roligt om man ska vikthetsa hela graviditeten heller! Haha ja jag ska nog försöka dra ner på godisätandet osv iaf :)

Ska träffa svärföräldrarna ikväll för första gången sen vi plussade, och jag VET att det kommer bjudas på vin. Haha är lite nervös för det, för jag brukar aldrig tacka nej annars.. så tror att de kommer börja ana nått direkt :p Men visst är det så att embryot/fostret inte får näring från mamman förrän vecka 10 eller nått sånt? Tänkte om man kanske kunde ta ett litet glas utan dåligt samvete, bara för att slippa misstänksamhet. Vill ju överraska dom stort när vi väl ska berätta! :) Haha, hatar det här hemlighetsmakeriet alltså... 

 Nej, jag resonerar ju egentligen precis så! Det är ju ingen big deal om dom nu skulle ana något. Och själv känner jag ju att det förmodligen inte skulle kännas helt bra att göra det.. haha, bara att hoppas att dom isf inte frågar rätt ut för då skulle jag bli ordentligt ställd ;)

Okej, ja hur det än ligger till så känns det ju lättast att bara utgå från att allt vad rökning och alkohol heter att förbjudet från första början :) Skulle ju som sagt inte kännas bra oavsett! Haha ja kanske får göra en sån fuling! beror väl lite på om de bjuds innan maten eller inte, annars får jag väl bara vara snabb med att fylla ett glas med läsk eller nått så jag slipper frågan :p Alltså åh.. känns så fånigt att man ska hålla på såhär! Vill ju bara vara ärlig, men känns ju lite tidigt än :) Men ja, ska prata med sambon innan!

Jag med! Haft några envisa kilon som jag gått upp och ner sen jag fick barn.. och just nu ligger jag ett par kilon över det jag vill liksom. Hade ju planerat att hinna bli av med dom innan, känns svårt att göra det nu? 

Haha okej, skönt att höra att det finns hopp! :) Ja, jag tycker ju inte att det borde vara så svårt att hålla vikten om man faktiskt gör som du säger, tränar så gott man kan och tänker på vad man stoppar i sig :) Jag var nog långt mer onyttig förra gången än jag vill erkänna haha.. som att jag lurade mig själv att jag inte gjorde nått fel och skyllde på annat :p Men denna ständiga hunger är fasen svår att hantera alltså :)

Jag tänker precis som du! Att OM det nu inte skulle gå vägen så vill jag ju ändå att de ska veta om det, skulle kännas tungt att låtsats som ingenting. Men jag tycker det känns desto svårare med vår dotter, vill ju såklart berätta för henne helst igår! Men om det nu inte skulle gå bra, så känns det som om det vore svårt att förklara det för henne? Men hon har längtat efter ett syskon så länge så man vill ju så gärna berätta... hon pratar syskon varje dag och jag och sambon kan bara titta på varandra och le ;)