kgv skrev 2013-07-15 20:29:48 följande:
Det är bara att fråga på! Att berätta har varit mitt sätt att bearbeta
Enligt vården har jag fått missfall eftersom de föddes innan vecka 22+0 vilket är gränsen för att lagligt kallas barn. Men det är mina barn. Vi vet inte varför de föddes för tidigt. Jag åkte in på kvällen eftersom jag misstänkte att allt inte stod rätt till och mycket riktigt, jag var redan öppen. Man försökte stoppa förlossningen men de föddes dagen efter. En fruktansvärd förlossning där två perfekta små barn på 26 cm och ca 400 gram dör på mitt bröst. När jag blev gravid igen blev jag akut inlagd i vecka 22+3 eftersom kroppen höll på att förbereda sig för förlossning igen. Men eftersom man upptäckte det i tid fick man stopp på det och jag var sängliggande resten av graviditeten. Troligtvis kommer den här graviditeten också att krångla vilket kommer bli fruktansvärt jobbigt psykiskt. Men än så länge lever jag i känslomässig förnekelse (troligtvis en kroppslig försvarsmekanism) och har det fint. Men jag funderar mycket på det praktiska kring att ev bli sängliggande och ha en 1,5-åring här hemma.
Okej, jag födde oxå fast i vecka 21, 20 + nånting va jag i . fick göra abort, fick en pojke 29cm o 411 gram.
Han var gravt hjärnskadad så därför valde vi de. tyvärr så såg dom de sent tyckte vi,hade gått typ halva tiden :/. Men samtidigt tur dom upptäckte de.
så denna gång har o ska jag begära tätare ultraljud och det förstod hon på hälsosamtalet. :)