Första barnet - BF Mars 2014
Grattis Tinapina! Skriver som de flesta andra, du får gärna berätta mer när du orkar :)
Inlägg från: Ziiah
|
-
-
Var inne på ul idag för att kolla bebisens njurar som i vecka 17 såg lite konstiga ut osv och som sedan inte gått att se ordentligt då revbenen skuggat dem. Njurarna såg nu helt normala ut och vi slipper extra undersökningar för det nu!
Jag pratade även med läkaren om snitt och han tyckte att jag kunde prata med en aurorabarnmorska och sedan fick jag en tid hos läkaren igen efter det. Det verkar som att om jag fortfarande känner att jag vill snittas nästa gång jag träffar läkaren så kommer jag få ett datum för snitt. Men annars så skulle vi göra en förlossningsplan, och då kunde jag tydligen också få ett datum för igångsättning precis runt BF och sedan om jag under förlossningen skulle känna att jag inte orkar med det mer (eller att det tar för lång tid eller inte går som planerat) så skulle jag få snittas då istället.
Direkt efter mötet kände jag mig lite besviken och skeptisk men nu tycker jag ändå att det känns bra att de ändå lyssnar, även fast det inte bestämdes något direkt och att de först och främst vill vara säkra på att jag förstår innebörden av både vaginal förlossning och kejsarsnitt innan jag får ta mitt beslut. -
Jo, jag kände mig väldigt skeptisk till det också. Jag sa precis så till killen och mamma när jag pratade med dem efter om tankar osv, att jag inte litar på att de faktiskt kommer lyssna på mig om jag skulle vilja snittas. Men samtidigt ser jag både fördelar och nackdelar i båda sätten men känner innerst inne att jag inte klarar av en vanlig förlossning med min fysiska och psykiska hälsa. Men det är tiden efter som oroar mig när det gäller snitt... Man får väl inte bära tungt osv? Hur länge är det man inte får göra det? För man vill ju klara av att ta hand om bebisen så mycket som möjligt direkt...Längtanefterlilladig skrev 2014-01-30 20:25:24 följande:
Så skönt att bebisens njurar såg bra ut
Gissade att du också skulle få gå hos aurorabarnmorska. Det måste tydligen alla som inte har klara medicinska fel såsom sätesbjudning eller föreliggande moderkaka osv. Det där med en förlossningsplan är jag skeptisk till. Känns som att de vill förhala att man ska få kejsarsnitt. Att när man väl är inne på förlossningen så föder man vaginalt & inte med snitt. De försöker nog få en att föda vanligt så långt det går. Jag tror att du måste vara säker på din sak & inte ge dig. Säg inte att du kan försöka föda eller att du helst vill det. För då kommer du inte få snitt. Jag ska träffa min aurorabarnmorska på torsdag & jag tänker inte ge mig. Jag tänker säga att jag aldrig velat föda vaginalt & att jag VILL ha snitt.
Dom kan ju inte neka någon ett snitt om man är väl medveten om riskerna osv så jag tror absolut att de lyssnar på dig och att du snart kan få ett datum då du vet att lillen är ute. Jag tror att om jag kommer tillbaka till läkaren då jag ska träffa honom igen och säger att jag tänkt igenom båda sätten och att jag bestämt mig för snitt så kommer jag få ett datum för det. Han verkade ändå inte så svår att "övertala". Men lycka till! Du får berätta hur det gick sedan :) -
Jag förstår dig, så har jag känt lite också... Jag vill veta hur värkarna känns och kunna få upp bebis till bröstet ganska direkt när han kommit ut osv, men jag känner trots det att ett planerat snitt är bättre för mig nu.ananas86 skrev 2014-01-30 23:02:24 följande:
För mig är det raka motsatsen, jag vill egentligen inte föda med kejsarsnitt!
Har alltid varit nyfiken och förväntansfull på hur jag skulle vara vid en vanlig förlossning! Hur värkarna känns, hur man vet att allt kommit igång och ögonblicket när bebis får se värden..
Jag får ingen möjlighet att välja och känner mig mer rädd för ett kejsarsnitt än vaginal förlossning!
Är lite orolig att jag inte ska hinna åka in i tid om förlossningen kommer igång innan snittet, vill inte vara med om ett akut snitt! :S
Hade du fått ett datum för snittet? Vad jobbigt att du inte fick välja själv, varför ska du snittas? Du har väl skrivit det här någonstans men jag minns inte.. -
Har någon annan smärta precis under brösten vid revbenen typ? på ena eller andra sidan eller kanske båda/i mitten? Jag har haft ont flera veckor nu och det har bara blivit värre, nu gör det ont hela tiden och gör väldigt ont bara man drar med handen över det ömma stället. Undrar mest för att få veta om det är vanligt och normalt? Det gör verkligen riktigt ont, har flera gånger funderat på om något revben är av eller inflammerat...
-
Då kan jag verkligen förstå att det är jobbigt, jag är själv rädd för att sövas. Man vill ju självklart vara vaken och vara med om vad som händer när man föder sitt första barn. Tycker de borde kollat upp det tidigare så att du iaf hade kunnat vara berädd på det, även om det inte hade tagit bort besvikelsen helt, det finns nog inget som skulle kunna göra det. Jag hoppas det blir bra för er och att du slipper vara besviken livet ut.ananas86 skrev 2014-01-31 09:38:22 följande:
Det finns fördelar och nackdelar med båda sätten, men just nu har jag svårt att komma på något bra med kejsarsnitt.. Det enda är väl att man får ett bestämt datum och slipper gå över tiden.
Jag har fått datum 4/3, är egentligen beräknad till 12/3. Anledningen är min skoliosoperation, jag är stelopererad långt ner i ryggen. Har hela tiden fått höra att det inte ska vara något hinder för en vanlig förlossning.
Men för drygt två veckor sen fick jag ett samtal från en läkare på spec. mvc. De hade tittat igen på mina röntgenbilder och tror att det skulle bli problem vid en vanlig förlossning, att bäckenet inte ska kunna vidgas ordentlig och att barnet skulle kunna fastna eller skadas
Kändes helt sjuk att få veta det via telefon! Sen kan jag inte få ryggbedövning pga skoliosoperationen heller, så jag kommer bli sövd när jag snittas.
Blev mycket info att ta in på en gång och en stor besvikelse! Det börjar sjunka in nu, men min BM sa att det är förståeligt att en del av besvikelsen aldrig kommer försvinna.
Förstår att ni andra kan se fler fördelar med kejsarsnitt, får man vara vaken blir det ju inte så stor skillnad mot en vanlig förlossning. Man slipper värken under en vanlig förlossning och all den fysiska och psykiska påfrestning det innebär. Slipper man bli sövd så får man ju se barnet direkt och pappan får vara med i rummet också.
Hoppas ni ska få stöd och bli tagna på allvar, ni som vill ha ett planerat snitt! Det är ju viktigt att man känner sig trygg inför förlossningen och inte ska bli tvingad till något! -
Lillen har legat med huvudet ner i fem veckor nu och är trots det helt rörlig fortfarande. Jag inbillar mig att jag känner hur han försöker trycka ner huvudet och fixera sig, men han har ännu inte lyckats. Undrar om han ens får plats? Han har ju liksom legat på samma sätt länge, inte vänt på sig eller något, men han är ju inte fixerad än... Gör de något om han inte fixerar sig eller låter de honom vara bara för att han har huvudet ner? Han har ju åtta dagar på sig minst, men jag tycker det är lite konstigt att han inte är fixerad än.
-
Förstår din frustration, jag känner lite likadant, jag vill ju som sagt också få snitt och försöker kämpa för det. Men är nog lite som dig när det gäller att prata med läkare osv, det blir att man spelar med samtidigt som hela kroppen och huvudet skriker NEJ innerst inne. Själv brukar jag ligga och tänka hur och vad jag ska säga exakt (mest på kvällar när jag ska sova) och blir nöjd med det men när jag sedan väl ska få fram det till den riktiga personen så får jag inte fram något av det...Längtanefterlilladig skrev 2014-02-10 13:17:39 följande:Tack för ditt fina svar.
Det är extremt jobbigt att få vänta på svar, att aldrig bli tagen på allvar & att försöka bli övertalad.
Jag är jätte duktig på att förmedla mina tankar genom att skriva ner dem, och att prata med de jag känner mig trygg med. Men oftast när jag träffar någon utomstående så låser jag mig & det jag vill få sagt kommer inte fram.
Det kan lätt bli att jag sitter & håller med t.ex. läkaren fast jag egentligen tycker helt tvärtom.
Läkarna & barnmorskorna pratar bara om att vaginal förlossning är det naturliga, att det sällan händer något allvarligt, att man blir så nöjd med sig själv efteråt. Men jag känner inte så. För mig är det en panikkänsla av att föda. Inte själva smärtan utan att det kan hända något med barnet. Jag är livrädd att något ska tillstöta & barnet får skador eller dör. Ingen kan någonsin garantera mig att det inte kommer hända.
Imorse när aurorabarnmorskan ringde och sa det där med att vi skulle skriva ett kontrakt så kände jag bara att marken försvann under mina fötter. Jag är så trött på att alltid få kämpa för allt & stå upp för sig själv.
Var samma sak när jag kämpat med att få min endometrios-diagnos. Hur många ÅR har jag inte sagt till gynekologer & läkare hur ont jag har, alltid trött, alltid sjuk, ont i höfter & bäcken. Men lyssnade någon?
När jag efter 4 års infertilitetsbehandling till sist själv kräver om en remiss till Göteborg för utredning så händer det något. Efter operationen sa läkaren att jag har hela magen full med sammanväxtningar och förstår att jag haft ont TACK kände jag då. Äntligen någon som tror mig.
Jag känner samma oro rädsla, jag är inte speciellt rädd för smärtan osv, jag är mer rädd för barnet. Jag gillar verkligen inte oron och tankarna att OM det händer barnet något under förlossningen kanske de inte kan hjälpa/rädda honom som de faktiskt hade kunnat om han bara plockades ut ur magen bl.a. Det är ju lättare att hjälpa ett barn utanför magen än i.
För mig blir det nog inget snitt, men jag ska stå på mig och få exakt så att jag känner mig trygg och sedan att jag kan kräva ett akut snitt om jag vill. Men jag tycker du ska stå på dig, även om det är svårt. Håll fast vid vad du vill så kan de inte göra något annat än att bevilja dig ett snitt, hoppas jag verkligen iaf. Lycka till! -
I natt fick jag vara med om smärtsamma förvärkar som kom med bara någon/några minuters mellanrum och höll i sig ungefär 30-60 sekunder. usch... Om förlossningssmärtorna är minst dubbelt så starka (kommer dom väl antagligen vara...) så kommer jag definitivt typ dö... Det gjorde riktigt ont bara det jag kände i natt.
Det höll på så i ungefär en timma när jag låg i sängen och skulle sova, tillslut gav det med sig, kände då bara som mensvärk i ryggen som gick att hantera och somna med. Om det inte hade gått över så hade jag nog ringt förlossningen och frågat lite, men det var ju natt och jag ville bara sova så jag drog mig för det då jag var rädd att de ville att vi skulle komma in.
-
Är i vecka 35+6 idag. Jo, har inte känt av något mer sånt idag :)MiCorazon skrev 2014-02-13 13:18:57 följande:Vilken vecka är du i Ziiah? Hoppas du mår bättre idag.