Första barnet - BF Mars 2014

Jag hade samma förra veckan de höll i sig i 2 dagar. Så fort knipet kom fick jag lägga mig i fosterställning. Va super nervös men de försvann och inget blod syntes till. Tacka gudarna för de :)

Har haft enorma magknip sedan jag blev gravid. Kan ibland inte riktigt känna skillnad mellan magknip & mensvärk. Har vaknat upp på natten med enorm magsmärta & tänkt "nu är det kört". Men efter några minuter upptäckt att det var ett diarréanfall & inte mensvärk. Jag upplever mycket magaktivitet denna & förra veckan. Tror tarmarna flyttas lite redan nu.

Magknip och knas med tarmarna är vanligt enligt min barnmorska, om det lugnar någon

Det är bara du som vägs och mäts! Det är bara för att kunna följa dig under graviditeten och se ditt BMI osv  

Om det är någon som blir lite lugnare så är det vanligt med magknip och tarmstrul under graviditeten. Jag har pratat och frågat massor i och med min IBS. Då har man ju strul med tarmarna ändå och det kan bli ännu värre under graviditeten sa hon. Det är inget bebisen tar skada av utan bara jag som mamma som får lida som tur är 

Shit vad bra svar från er alla :)

Känner mig lite lugnare nu. Har dock valt ljusa trosor idag och kommer att hålla lite koll.

Dock känns det definitivt som om knipet hade med tarmar etc att göra och inte bebisen. Scary ändå, man är ju lite extra uppmärksam nu :)

Min barnmorska vägde killen också och tog blodtryck på honom. Mest för att han skulle känna sig lite mer delaktig tror jag och hon sa att partnern kan också gå upp i vikt osv, var kanske bara en ursäkt ;)

Vi är väldigt unga och killen vill såklart vara delaktig i det här och blir lite avis när jag skriver här, trots att han själv får kolla in här om han vill. Allt jag skriver här pratar jag ju om med honom också, men ibland kan det bli lite för tjatigt för en person att alltid höra om samma sak osv så därför tycker jag den här tråden är grym. Man får ventilera tankar och oro lite med andra i samma "sits". Men de gånger jag spyr och mår så illa och så.. Jag kan förstå att han önskade att han kunde ta en del av allt det istället för att stå bredvid och få se på bara. Men han är så hjälpsam! Kanske lite väl hjälpsam, vissa saker klarar jag väl själv. Haha.

Hur tar era partners detta med graviditeten osv?

Min vill oxå va delaktig i allt så mycket som möjligt. Väldigt överbeskyddande men de e bara för vi gått igenom så pass mycket. Tror vi båda oxå har väldigt svårt för att förstå de. Det har inte sjunkit in riktigt än efter allt man gått igenom.

Han är oxå den som vill vara delaktig i alla BM besök. tycker de känns bra att ha han vid min sida hela tiden. :)

Va härligt att du har en engagerad kille som bryr sig om dig & bebisen. Min man & jag kämpade länge för att bli gravida. Nu är vi båda överlyckliga & fast vi vet att bebisen inte kan höra pratar han med den varje dag

. Han har även alla gravid appar på sin iPhone & kan hänga med. Han försöker traggla sig igenom en gravidbok men han är inte mycket för att läsa. Känner igen det där du skriver om att man ventilerar allt men ibland kan det vara bra att prata med andra också. När jag var så otroligt rädd för missfall för några veckor sedan så tyckte han att jag tjatade & var negativ. Han själv är super optimist & jag är pessimist så vi kompletterar väl varandra bra. Han följer med på alla läkarbesök & ultraljud. Imorgon ska vi på ultraljud igen 9.00. Han ställer massor av frågor (vissa ganska roliga) men han är sån att han pratar innan han tänker. T.ex frågade han om det var snoppen man såg mellan benen på fostret förr förra ultraljudet. "Nej det är navelsträngen" sa läkaren. Som vi fnissade allihop.

När har du ditt ultraljud idag?Håller tummarna för er!

Tack för infon känns bra att veta att det endast skadar mig som mamma.

Inga frågor är dumma

Ziiah: Min sambo har lite svårt att förstå vad som händer med en kvinnas kropp när hon är gravid. Han tycker att det är tråkigt att jag konstant varit trött och han har tråkigt utan mig på kvällarna (har som sagt gått och lagt mig vid 21).. Han tycker lite att jag "skyller" på att jag är gravid och vi hade faktiskt världens bråk förra veckan.
Jag var så trött att jag höll på att tuppa av, grät nästan.. Han säger då till mig : DU är inte unik..
INTE bra att säga till mig ..
Det slutade iaf med att han bad om ursäkt, men jag sa till honom att även om så GUD själv har varit gravid så skiter jag i det, det är JAG som är det nu och det är JAG som mår som jag mår..
Jag har laddat ner appen till honom så han kan få läsa själv (jag vet att han tar reda på saker i smyg, han har lite för mkt stolthet att fråga mig), så vi ser väl vad som händer när magen börjar växa och när han kan se det lilla livet själv...