Första barnet - BF Mars 2014

Igår föddes vår efterlängtade lilla skatt, Blev igångsatt på BF+15 (42+0) och 13h efter läkarundersökningen kikade lilla Svea ut. Från den aktiva fasen under förlossningen tog det bara 3h, så det fick fort trots igångsättning :).

Jag har inte skrivit på väldigt länge ser jag! Vår tjej tittade ut 4 mars (39+0) och förlossningen tog 13 timmar från den allra första värken. För de som är oroliga inför förlossningen så, var inte det! Jag var mer eller mindre livrädd bara dagen innan men när man väl inser att det är på riktigt så förändras man. Jag var kolugn och såg fram emot varje värk. Man kommer långt med en bra andningsteknik! Jag var inställd på den värsta smärtan i mitt liv men som någon skrev så är det mer paus än värk. Hoppas era bebisar kommer snart och ni har något riktigt häftigt att se fram emot!

Jag har inte skrivit på väldigt länge ser jag! Vår tjej tittade ut 4 mars (39+0) och förlossningen tog 13 timmar från den allra första värken. För de som är oroliga inför förlossningen så, var inte det! Jag var mer eller mindre livrädd bara dagen innan men när man väl inser att det är på riktigt så förändras man. Jag var kolugn och såg fram emot varje värk. Man kommer långt med en bra andningsteknik! Jag var inställd på den värsta smärtan i mitt liv men som någon skrev så är det mer paus än värk. Hoppas era bebisar kommer snart och ni har något riktigt häftigt att se fram emot!

Vill ha ert råd om en sak. Alla kanske inte är helt insatta i min situation MEN iallfall så har jag sedan den 10 mars blivit kollad på förlossningen för eventuell igångsättning med BARD-kateter pga förlossningsrädsla.
Jag blev nekad snitt & istället fick jag denna överenskommelse.

Men dem gångerna jag blivit kollad har inte min livmodertapp varit mogen alls & därför har varje besök resulterat i ännu mer väntan. Nu ska jag dit igen på måndag. Jag är då i vecka 40+4.

Jag är väldigt orolig att något ska hända bebisen i magen. Både i torsdags, fredags och idag har bebisen varit lite lugnare än normalt. Han rör sig & jag känner honom men inte helt som innan. Jag tror själv det beror på att jag är stressad & oroad. Har pratat med förlossningen & jag får komma dit om jag vill, men vill avvakta. Just nu rör han sig jätte mycket så jag är inte SUPER oroad.

Men iallfall det känns som en EVIGHET att vänta, det vet ni ju alla som är där. Och att bli nekad varje gång på förlossningen pga omogen tapp är inte roligt. Nu när jag ska dit på måndag igen har jag egentligen fyra alternativ som jag ser det;

Hoppas att livmodertappen är mogen & jag blir igångsatt med bardkateter Be om igångsättning trots omogen tapp=lång väntan, kanske inte går Gråta mig helt hysterisk och be om snitt Vänta ytterligare en vecka
Vilket alternativ ska jag välja?Jag vill ha ut min bebis, men jag vill egentligen att kroppen ska vara redo då det tar kortare tid & mindre ont. Men samtidigt är jag orolig att gå över tiden med allt vad det kan innebära och ibland hispar jag upp mig och tänker att bebisen kommer dö i magen.
Och många som blir igångsatta upplever det jobbigt & det kan ta 30-40 timmar. Men man ligger inte och har värkar i 30 timmar. Man kanske har molvärk eller mensvärk men tror inte man har värkar så länge. Och vad är 30 timmars väntan jämfört med ytterligare en vecka..

Förlåt för långt inlägg. Men vad tycker ni?

Jag sattes ju igång i v.42+0 med ballong, min tapp var mogen och satt i bra läge sa dem på kontrollen. En igångsättning ter ju sig väldigt olika från person till person men min var verkligen toppen. Tror inte min förlossning hade blivit bättre om den startat av sig själv. Från det att vi kom till förlossningen oxh träffade läkaren till det att hon var ute tog det bara 13h. 3h med ballongen. Sen några timmar med dropp utan att någonting hände (där kändes det ganska hopplöst ett tag). Sen sa det pang och på 30 minuter hade jag gått från. 5cm öppen till 10 cm öppen. Fick ryggbedövning trots att jag var öppen 10 cm för att jag inte haft någon smärtlindring innan och för att jag haft starka intensiva värkar länge. Måste dock medge att det gick bra att andas igenom dem men kroppen behövde en lite paus. Fast ja, egentligen var det för sent för ryggbedövning kan man tänka såhär i efterhand. Den tog bort all smärta direkt (vilket var himmelskt skönt och jag kände mig som människa igen. Kunde sedan prata och skratta genom resten av förlossningen. Ja, fick ju inga riktiga krystvärkar på grund av bedövningen så jag fick trycka ut henne på ren vilja. Kanske var det bra att jag tog bedövningen för annars hade det troligen gått riktigt fort från det att jag var 5 cm öppen (det är ju då man sätta i "förlossning" enligt BM) och från att jag sattes i förlossning till att hon var ute tog det bara 3h. Alltså, när jag tittar tillbaka på min förlossning så tycker jag att den var hur bra som helst. Tror inte den hade blivit bättre om den startat av sig själv.

Tack för din berättelse. Precis så vill jag också ha det. Läkaren säger att bardkateter är väldigt effektiv & de har ju strikta regler att följa hur länge man får ha värkar som inte för förlossningen framåt. Måste kännas så härligt för dig nu att ha det gjort & att allt gick bra. Längtar så tills jag får träffa min lille plutt.

Vill ha ert råd om en sak. Alla kanske inte är helt insatta i min situation MEN iallfall så har jag sedan den 10 mars blivit kollad på förlossningen för eventuell igångsättning med BARD-kateter pga förlossningsrädsla.
Jag blev nekad snitt & istället fick jag denna överenskommelse.

Men dem gångerna jag blivit kollad har inte min livmodertapp varit mogen alls & därför har varje besök resulterat i ännu mer väntan. Nu ska jag dit igen på måndag. Jag är då i vecka 40+4.

Jag är väldigt orolig att något ska hända bebisen i magen. Både i torsdags, fredags och idag har bebisen varit lite lugnare än normalt. Han rör sig & jag känner honom men inte helt som innan. Jag tror själv det beror på att jag är stressad & oroad. Har pratat med förlossningen & jag får komma dit om jag vill, men vill avvakta. Just nu rör han sig jätte mycket så jag är inte SUPER oroad.

Men iallfall det känns som en EVIGHET att vänta, det vet ni ju alla som är där. Och att bli nekad varje gång på förlossningen pga omogen tapp är inte roligt. Nu när jag ska dit på måndag igen har jag egentligen fyra alternativ som jag ser det;

Hoppas att livmodertappen är mogen & jag blir igångsatt med bardkateter Be om igångsättning trots omogen tapp=lång väntan, kanske inte går Gråta mig helt hysterisk och be om snitt Vänta ytterligare en vecka Vilket alternativ ska jag välja?Jag vill ha ut min bebis, men jag vill egentligen att kroppen ska vara redo då det tar kortare tid & mindre ont. Men samtidigt är jag orolig att gå över tiden med allt vad det kan innebära och ibland hispar jag upp mig och tänker att bebisen kommer dö i magen.
Och många som blir igångsatta upplever det jobbigt & det kan ta 30-40 timmar. Men man ligger inte och har värkar i 30 timmar. Man kanske har molvärk eller mensvärk men tror inte man har värkar så länge. Och vad är 30 timmars väntan jämfört med ytterligare en vecka..

Förlåt för långt inlägg. Men vad tycker ni?

Jag hade resonerat så att om det går har jag velat att livmodertappen är mogen då sannolikheten att mitt barn är mer redo att komma ut är större, och sedan kanske en igångsättning går smidigare med mindre risk för utdraget förlopp och sugklocka eller akut kejsarsnitt om kroppen själv hinner mogna