Första barnet - BF Mars 2014

Va skönt att höra för folk blir helt paffa när jag säger 5 kg haha

Haha! Det var som sagt lika med dottern för 7 år sedan och totalt blev det nästan 20kg. Dagen efter snittet så hade jag tappat nästan 15 och sen ytterligare 10 när jag ammade som mest intensivt så jag hoppas på samma denna gång:)

Gud va skönt!

Jag är rädd för att de ska fastna på mig. Jag har att kraftig en gång i tiden så e lite nervös för man ska behöva gå igenom de igen. Men man får ta de som de kommer. Räknar med att börja träna rätt hårt efter den e ute

Varit ska de stå :-/ blir lite fel på telefonen hehe

Det kan ju klart bli svårare för mig denna gången då jag är betydligt äldre (om än inte gammal;)) men isåfall får jag ta det då. Jag äter som vanligt och har inte problem med övervikt sedan innan utan snarare undervikt. BM reagerade inte på min viktuppgång så då ska väl inte jag göra det heller:)

Va skönt

Tänkte på de e de någon som vet om man kan ligga på magen? Kanske sjukaste frågan? Men jag vågar inte ligga på magen ifall man typ kan mosa bebisen haha. Ibland har jag råkat lägga mig och kommit på snabbt att de kanske jag inte skulle ha gjort.

Kan va jag som e lite konstig hehe men. Kan va bra att veta :)

jag har gått upp runt 1 kg. Dock ser det ut som mkt mer =P senaste veckan har det verkligen börjat synas att jag är gravid även på dagtid. Men det är än så länge bara svullna tarmar eller nått och det väger ju inte så mkt =)

Jag har inte heller vart speciellt orolig. Självklart tänker jag på att det kan hända ngt och att jag skulle bli så otroligt ledsen om det gjorde det. Men samtidigt har jag nått typ av lugn i kroppen som säger mig att allt är dom det ska.
Jag har dessutom inga missfall bakåt i släkten och tjejerna i min släkt har haft väldigt lätt att bli gravida, så även jag då vi plussade direkt vi tog bort preventivmedlet..
Min första tanke när jag plussade (förutom att jag blev överlycklig ) var att, nu vet jag iaf att jag kan bli gravid! För det har vart min största skräck innan vi bestämde oss för att det var dags. Tänk om jag är en av dom som inte kan...
Och bara att det gick vägen så snabbt grodde nog ett lugn i mig från dag ett =)

MEN jag förstår er alla till fullo som är oroliga. Det är så långt ifrån onormalt man kan komma att vara orolig.
Ni vill ju det här så gärna och så kan man inte ha ngn som helst kontroll över vad det är som sker där inne. och inte heller kunna följa upp det regelbundet ordentligt.
Det kan nästan vara lite frustrerande även för mig som har detta lugn =)

Imorgon går man in i vecka 14. Helt sjukt va tiden går! Dem första veckorna gick riktigt slött men nu börjar veckorna springa iväg. Känner ni andra de med att efter vecka tio började veckorna springa iväg

Nu ska jag ge mig till känna. Jag har följt tråden sedan början av juli. Jag är gravid med första barnet, första försöket och har mått oförskämt bra. Allt har varit så lätt att jag har bara gått och väntat på att något ska gå fel. Som om att allt är för bra för att vara sant. Vi har tackat nej till KUB och har RUL 1/10. Är någonstans mellan vecka 14-16. Hoppas innerligt på detta.