Första barnet - BF Mars 2014

urs, har precis räknat ut vad ja kommer få ut i grav penning/ föräldrar penning. 412kr om dagen (tar ut 5 dagar/veckandå)  hur fan ska man klara sig på de när man nästan har 200,000kr (innan skatt) i årslön.

rena rama rånet för att skaffa familj och vara lycklig, deprimerande iaf 

Skönt att vi har en expert här i tråden! :)

Jag skickade in mitt moderskapsintyg för en vecka sen, så väntar på att få hem papper från FK nu.

När måste man bestämma hur man vill fördela föräldraledigheten mellan mamman/pappan? Vi har kommit så långt att jag har tänkt vara hemma första halvåret, sen ska vi fördela resten av tiden så det blir så jämt i antal dagar som möjligt.

Jag har tänkt börja jobba nån helg först innan min sambo tar över föräldraledigheten helt. Man måste väl inte planera hela föräldraledighet i förväg, så länge man är överens med sin arbetsgivare?

Usch idag känner jag mig väldigt nere och vill bara skriva av mig med er. Min mamma har alltid varit väldigt jobbig, ringt mig varje dag och pratat om sitt i minst en timme. Sedan jag blev gravid säger hon hur vi bör göra, vad vi ska köpa, osv osv fast jag sagt åt henne att vi har koll.

Vi är rätt mycket hos min sambos föräldrar då de bor på en ö i ett stort hus och vi älskar att vara där. De bjuder också ut oss för de gillar att ha oss där och få bjuda på middag.
Förra söndagen skulle vi åka för att handla barnvagnen och svärföräldrarna frågade om de fick följa med för Ikea ligger vägg i vägg o de skulle ändå dit så självklart sa vi ja. De ska dessutom betala halva vagnen. När jag berättade för min mamma när vi prata i telefonen så sa jag att vi var på väg och skulle köpa barnvagnen så sa hon:
"Nu måste jag få säga hur jag känner. Ni är alltid med dom och dom får följa med på allt, men aldrig jag".

Hon drog bland annat upp Underbara barn mässan som jag var med sambons syster på, för att hon precis fått barn.
min mamma vill alltså med på allt och blev även ledsen när jag sa att vi kommer vilja fira jul vartannat år med min och sambons familj varav nästa år med sambons familj.

Idag messade hon mig att hon älskar mig, då skrev jag att jag älskar henne också men att jag blev ledsen. Då skrev hon att hon måste få säga hur hon känner eftersom jag alltid gör det...och att hon har rätt i att bli ledsen eftersom vi glömmer bort henne. Hon har bjudit hem hos max 3 gånger under tre år. Sedan började hon skriva att jag är taskig och egoistisk. 
Tilllut skrev jag att om jag är så taskig så behöver hon inte ha nån kontakt med oss.

Det här är inte första gången hon beter sig såhär mot mig och jag tror att det bästa för mig, min sambo och bebis är att inte ha nån kontakt med henne men hur ska jag orka ta upp bekantskapen med min mamma? Min 10-åriga lillebror bor där också och min mamma skrev att han är så besviken på mig för att jag inte följde med honom på stan och klippte håret förra veckan när jag var sjuk från jobbet..men att jag åkte till svärföräldrarna på helgen så kunde jag inte vara sjuk.

Jag orkar inte..sitter på jobbet och gråter och vet att jag kommer bryta ihop framför min sambo ikväll. Han börjar bygga upp som ett hat mot mamma eftersom hon är så taskig mot mig...               

Förlåt för långt inlägg men jag behövde verkligen bara skriva av mig :(  

Då ligger vi bara en dag mellan oss, då jag är 23+1 idag :) Fick min första sammandragning i går och blev livrädd, men förstår nu det är vanligt trots det känns som läääänge till pyrelis kommer.

Hallonpaj88 och MagdalenaZ:

Det med familjerelationer är verkligen inte lätt. Utan jag har lärt mig genom åren att det finns familj och släkt som vi föds in i och den vi själva väljer med hjärtat. :) 

Är själv adopterad och min mamma gick bort för några år sedan i cancer, och jag saknar henne varje dag. Jag älskar min pappa, men både jag och min syster som också är adopterad har alltid varit mammas flickor. Två månader efter mammas begravning träffade min pappa en ny kvinna som han idag är förlovad med. Jag och min syster tycker det gick för fort, och det finns mycket som sårade oss, men idag är vi glad att han har någon.

Jag håller med MagdalenaZ att du Inte skall bryta Hallonpaj88 med din mamma, utan att ni försöker prata med varandra se hur ni kan hitta ett sätt och ha en relation som känns bra för er båda. Försök, men kommer ni ingen vart och bara står och stampar på samma ställe, så ta en paus i er relation. Inget är förevigt och vi vet aldrig vad framtiden bär på :)

Stor kram till er båda! 

   

   


     

Tack för era ord. Betyder mycket. Det är inte första gången min mamma beter sig såhär och det går inte att prata med henne för jag har bara fel, är egoistisk och dum. Hon har psykiska problem och det är först nu jag börjar inse det (hon har alltså en diagnos).
Jag får ta en paus från henne. Det är bara så jobbigt för hon tror att alla är på hennes sida, inklusive min sambo fast han verkligen inte är det. Skulle bara önska att nån annan kunde få henne att vakna upp o inse hur hon behandlar sin dotter innan hon förlorar både mig o sitt barnbarn.

Beklagar att ni förlorat era föräldrar o tack igen att ni tar er tid att stötta mig.

Hej.
Mår verkligen jätte dåligt och känner mig inte alls OK.
Gråter varje dag och har ångest, känner att jag inte klarar av att bli mamma, det är för mycket!
Ringt till BM och BM har pratat med läkaren ang. abort!
Självmordstankar varje dag.
Brutit kontakt med vänner och släkt.
Orkar ingenting längre...            

MagdalenaZ: Jag och min syster funderade ett tag på bryta helt med vår pappa för han sårade oss så mycket, men vi vet mamma inte hade velat det.  Vi har grälat mycket med honom om hans nya kvinna och han har aldrig förstått oss. Till slut inser man att man pratar för en vägg och eftersom jag inte ville förlora pappa och han inte förstod, så var det bara bita ihop. Fanns inget annat alternativ.

Hon är en bra kvinna och det är väl det som gjort att man kommit till en acceptans.

Tror absolut inte att det är bara gravhormonerna, utan man påminns ju hela tiden om att man förlorat sin mamma och att det borde vara annorlunda. Den sorgen kommer man aldrig över, även om man lär sig leva med den. Eftersom jag vet från min egen situation att min pappa aldrig lyssnade på mig eller min syster gällande hans nya kvinna, så vet jag ärligt talat inte hur du kan få din pappa och förstå. Hur verkar hans nya kvinna, tror du hon är bra eller att han faktiskt kommer bli utnyttjad? Känner din syster detsamma?

                

Magdalena! Jag träffade min man på mötesplatsen för 5 år sen i januari och vi är förlovade, bor i hus, väntar vårt första barn och planerar att gifta oss om ett par år och planerar att leva med varann tills döden skiljer oss åt! Så visst kan man hitta sin rätta på nätet (nu vet jag att du inte menade nåt illa med att träffa nån på nätet, men de kan verkligen bli lyckliga slut) tråkigt att ni glidit ifrån varann! Själv har jag ingen kontakt med min pappa sedan ett år tillbaxs, och ärligt så saknar jag honom inte alls. Hoppas du och din pappa hittar tillbaxs till varann! *kram*

Måste bara hoppa in i allt de här allvarliga med en liten dum fråga.. Var nånstans i magen känner ni era bäbisar? :)