Första barnet - BF Mars 2014

Ursäkta för deppinlägg!

Jag kan inte vara glad över att vara gravid längre! :(

Men vad har hänt? :( stor kram till dig!

jg älskar känslan av att äntligen ha en liten som växer i min mage. Men jag och min sambo lever två olika världar och har sedan jag blev gravid bara glidit ifrån varandra.

Har gjort allt vara för att få lite närhet av honom men inget fungerar. Nu har jag tappat hoppet om att vara en hel familj..

Som tur är har jag en tid hos en kurator MEN det är bara 1,5 vecka kvar och har väntat i 4 veckor redan.

O jag vill inget hellre än att ha familj med honom för jag älskar honom av hela mitt hjärta!

Men har snart gått halvvägs i graviditeten och har inte ens kunnat hålla om honom på kvällen innan jag somnar...

Idiiis. Det låter inget vidare, vad säger din sambo? Det är inte helt ovanligt att killar får problem med närhet osv under en graviditet. Han kanske känner sig utanför? Har ni någon fysisk kontakt? Skönt att ni har en tid hos en kurator snart, då kommer det nog kännas bättre.

han säger ingenting utan går på morgonen när han vaknar och kommer hem 2-3 varje natt, vecka in och vecka ut. Jag sköter allt här hemma.

Han kan inte ta en diskutionen som en vuxen människa när jag försöker prata med honom om att vi behöver varandra. Jag känner mig undanknuffad och bortglömd. Jag har en tid hos kurator som han inte ens vet om att jag har..

Ber om ursäkt för detta depp jag utsöndrar!!

Ni ska inte gå tillsammans? Det verkar va viktigt att ni måste få igång en dialog med varandra. Du måste också våga ställa krav, han kan inte bete sig hur som helst. Han måste ju förstå att detta känns märkligt. Har ni varit tillsammans länge? Planerat graviditeten länge? Har ni vänner som har barn?

första mötet med kuratorn vill ja ha själv så jag får känna av lite vem hon är. Har sagt ifrån till honom att han inte kan fortsätta med sitt beteende han och att det måste bli ändring, men inget har hänt. Vi har varit tillsammans i 1,5 år och hade pratat ihop oss om barn 3 månader innan jag blev gravid. Nej vi har inte haft någon kontakt tidigare i livet.

Jag vet iallafall att jag kan inte leva såhär längre i två olika världar, utan jag måste lyssna på min kropp och själ.

Alltid lika jobbigt att det ska behöva gå så långt..

Dessutom är jag livrädd för att bli psykiskt misshandlad som i tidigare förhållande, men jag är nog påväg dit.. :(

Jag hoppas du/ni får bra råd hos kuratorn och att ni kan lösa vad detta nu än handlar om. Jag känner med dig och även med bebisen som är på väg.

Du är inte ensam. Har fått för mig att jag känner hjärtslag i magen, haha :) jag brukar också känna av pulsen ganska bra ibland :P

Känns att man bara sover ca 2,5-3 timmar om natten. Men finns ingen tid till att vila under dagarna.. Hur ska detta sluta?