Första barnet - BF Mars 2014

Kul att få läsa allas resor tills idag!

Vi hade faktiskt inte planerat alls kring barn, men jag slutade ta mini-piller i november för jag började få kraftiga blödningar istället för att inga blödningar under 2 år. Vi diskuterade detta och jag sa att jag slutar, vi får försöka vara försiktiga, men blir vi gravida så blir vi..
Blev gravid första gången i mars, men fick konstaterat MA i slutet på maj, fick framkalla missfall i juni och vi pratade om att vänta till december åtminstone men blev gravid igen i slutet på juni/början på juli...
Har också hört om kvinnor som kämpar flera år med ivf behandlingar och inte kan få lyckas :( sen finns det sådana muppar som skaffar barn till höger och vänster så man önskar att det borde införas körkort för att ha tillstånd att "köra"..

     

Jag har pco och vi försökte mer eller mindre ett år. Bara några dagar efter utredningen påbörjades blev jag gravid. Sen försökte jag och exet i sju år också så det känns som att jag å min nuvarande man e en perfect match ;)

Jag och min sambo har inte vart tillsammans så jätte länge (snart 2 år). Men när vi träffades så förändrades mitt liv ganska drastiskt, hans med för den delen. Vi var vänner ganska länge, och helt plötsligt så märkte vi både samtidigt att vi var ju upp över öronen förälskade i varandra. Sen den dagen har vi vart ett par. :) Vi flyttade ihop efter bara 3 månader, eftersom han bodde i en 3.a själv och jag i en 19 kvm etta som vi aldrig var i. Allt kändes bara naturligt. 

Innan vi träffades var jag övertygad om att jag inte ville ha egna barn, men när jag mötte min sambo så ändrades allt! Min biologiska klocka började ticka och varje månad som gick ville jag ha barn mer och mer. Jag fyller ju ändå 30 nästa år så det är väll på tiden. Så i Maj bestämde vi att jag skulle sluta med mini-p. Vi hade inge brottom med att skaffa barn, men tänkte att det var bra att låta kroppen få rensa ur alla hormoner och skit som p-piller bidrar med.   Men 1 månad senare visade det plus på stickan.  Kändes helt jäkla fantastiskt, men overkligt som bara den.

Jag var ju helt inställt på att allt skulle ta tid. Nu är jag i vecka 21. :) Är så tacksam för att allt har gått så himla lätt. Och förstår hur jobbigt det måste vara för er som fått kämpa LÄNGE för era graviditeter!  

Det blev nästan 4 år tills vi till slut lyckades med hjälp av ICSI. Ett antal misslyckade stimulleringar med olika preparat, det ena värre än det andra, och så misslyckande efter varandra. Det värsta var att bara några enstaka ägg blev befruktade vid varje tillfälle och väntan att få höra om de överlevt natten eller inte var hemsk. Vid ett par tillfällen har vi varit på väg till kliniken och fått samtal att alla embryon slutat dela på sig. Det var bara att åka hem och försöka samla ihop alla tusen delar av ens hjärta varje gång.

Till slut hade man accepterat att det blir nog inget för oss och den känslan var nästan skön. Vi samlade oss och påbörjade en ny behandling med en, för oss, ny metod och jag mådde inte så hemskt under den stimuleringen. Resultatet sparkar just nu i min mage och nu känns alla tårar, all bitterhet och förtvivlan som bortblåst! Alla barn är ett mirakel och inte minst ett som blivit till på detta viset:)

Vi brukar skoja med våra vänner att vi "slapp" ju att ligga med varandra, det är ju så svettigt och kladdigt;) som tur är har vi kompisar som förstår vår humor:)

Längtanefterlilladig skrev 2013-10-25 09:04:41 följande:

Är det inte otroligt att mitt i allt så blir man spontant gravid. Får man fråga anledning till att du fått ligga i sängen? Vilket låter hemskt jobbigt.

Ja visst känns det som ett mirakel när det helt plötsligt går efter flera års kamp.
Det är orättvist det där med hur lätt eller svårt det är för olika par/kvinnor att bli gravida. Man får trots allt komma ihåg att de allra allra flesta lyckas förr eller senare, bara man orkar kämpa på tillräckligt länge.

Oj, fick du stå för alla läkemedelskostander själv? Vi fick alla läkemedel på högkostnadsskyddet. Däremot har processen i sig kostade helt vansinnigt mycket pengar. Vi har gjort landstingsfinansierad IVF, men räknar man in alla resor till kliniken, karensdagar och sjukskrivningar samt att vi efter år av fruktlösa försök i Sverige vände oss till en utländsk IVF klinik så har vi lagt ner långt mer än hundra tusen på våra barnförsök hittills. 

Då man aldrig funnit någon orsak till våran barnläshet, och resultatden efter i IVF räknat kvalitet av ägg och spermier och antal befruktade ägg alltid varit toppen bra började det känns hopplöst när jag ändå inte blev gravid. Den bottelösa skräcken som sätter klorna i en när inte ens den hjälpen som finns att tillgå när man har svårt att få barn hjälper. Därför vände vi oss utomlands. Och på den kliniken konstaterade man att jag hade ett defekt immunförsvar som uppfattar graviditet som ett hot mor kroppen, vilket gör att mitt immunförsvar bryter ner varje embryo som försöker rota sig i min livmoder. Men efter en månad med kraftigt immunsänkande läkemedel blev jag alltså spontant gravid.

Annledningen till sjukskrivning och sängläge är mina blödningar. Jag har haft två större blödningar, och då menar jag stora blödningar då det rinner ner längst benen och jag fyllt 5 bindor med blod på nolltid. Veckorna efter dessa blödningar har jag blött rikligt men inte fullt så mycket. Nu kommer det mest gammalt blod och små stänk av färskt blod (peppar peppar).

Annledningen till blödningarna är lågt sittande och delvis föreliggande moderkaka. Moderkakan ligger alltså så lågt att den ligger för livmodertappen. Vid rörelse blir det slitningar i moderkakan så livmodertappen där den "växt fast" inte är flexibel och detta orsakar bristningar av kärl. Därför har jag behöv ligga helt stilla till att börja med. Nu får jag röra mig lite, gå till toaletten, till köket, gå runt lite inne och ta mig till läkarbesök. Men ja, det har varit och är fruktansvärt jobbigt att vara helt stilla. Dels för att tiden går så fruktansvärt långsamt och det är svårt att hålla alla orostankar på avstånd när man inte har nått att göra och dels för att man får så ont i kroppen. Jag är normalt en mycket aktivt person som fram till graviditeten tränade 7 dagar i veckan, så detta är verkligen en prövningen för mig.

Försöker dock se det som att detta är en väldigt kort period i livet, och går allt bra så är det såklart värt det.

Kul att höra allas historier och vägen fram till graviditet : )                    

Jag är 29 år, min man 36 år och ingen har barn sedan tidigare. Vi försökte i ca 5 månader innan vi kontaktade en privatklinik. Jag har haft problem med mina hormoner som barn och ingen läkare har vetat om det påverkat min fertilitet eller inte. Utan de har sagt att det får man ta den dagen barnfrågan blev aktuell. Så med vår ålder och hormonproblem som barn kände jag att jag ville kolla upp oss. Gynekologen förklarade att jag hade nått som heter ectopi (mycket körtlar i livmodertappen ) som de flesta läkare inte bryr sig om. Men han har vart med om att det kan ibland göra så spermierna dör lättare. Jag gjorde en snabb frysbehandling och två veckor senare var jag gravid. Så oerhört tacksam. Roligt och höra om allas resa och ni dom kämpat länge extra stor kram till er :) men den största resan börjar när våra bäbisar tittat ut

Vi hade en sån otrolig tur när vi väl kunde ha penetrerande sex igen. Jag har diagnoserna vestibulit och slidkramp vilket gjort att jag sedan våren 2012 gått behandling två gånger i månaden med övningar och samtal. Under två år kunde vi inte ha samlag över huvudtaget och innan dess gjorde det bara fruktansvärt ont. I juni avslutade jag behandlingen efter mycket lyckat resultat, vi kan ha penetrerande samlag med mycket glidmedel och stor försiktighet. 22 juni var mitt sista samtal hos barnmorskan, 26 juni skapades vårt lilla underverk. På första försöket. Helt galet! Idag ska vi in och kika på vår lilla älskling, längtar så till eftermiddagen!

Vilka lyckliga historier ni har fast man kämpat så länge så har vi nu alla en bebis i magen, ja man kan ju kallade bebis nu för alla vi är ju så pass långt gångna!

Själv håller jag på att renovera hemma på övervåningen, målar tak, sliter tapeter och ska sätta upp nya förhoppningsvist idag och sen ska min man lägga nytt golv! Sen blir de vårt nya sovrum som ska påbörjas eftersom vi ska flytta upp vårt rum och göra bebi rum på nedervåningen (bebis ska sova med oss uppe) men ha allt nere oxå! Svårt att förklara men kan lägga upp bilder sen när allt är klart!!!!