Första barnet - BF Mars 2014

Jag har haft längtan efter barn väldigt länge, sedan jag var 12 eller något (men var såklart smart nog att skydda mig och vänta sedan ändå när jag började med sex).
Vi fick en obeskrivligt bra känsla när vi satt där med plusset och oron för missfall och alla möjliga komplikationer har varit stor under hela graviditeten nu. Jag har mått ganska dåligt både fysiskt och psykiskt under graviditeten men först nu börjar det bli tyngre och jobbigare.

Jag har flera gånger storlipat för absolut ingenting och i lördags natt blev jag så ledsen och förbannad. Kände mig så hjälplös att jag vände min ilska mot bebis. Såklart gjorde jag inget men det var väldigt läskigt att känna all lycka och kärlek för barnet bara förvandlas till förakt på bara några minuter. Jag skäms över att jag kände så, vet inte alls hur jag kunde bli så arg på bebis som ingenting gjort... Inte likt mig alls..

Jag har också blivit extremt mycket tröttare nu det senaste och vill bara att graviditeten ska vara över. Ibland önskar jag att förlossningen kunde starta innan vecka 30 (hemsk tanke). Är så rädd för att gå över BF sedan, det är riktigt ångestframkallande... Jag hoppas verkligen på att kunna tjata mig till att bli igångsatt precis efter min födelsedag då jag har gått mer än 37 hela veckor, men det känns så hopplöst... Man känner sig så liten och som att ingen lyssnar. Men jag har sagt det till min BM nu att om jag går över tiden sedan får dom lägga in mig på psyket tills förlossningen startar. Jag vill verkligen inte känna och tänka så, jag vill ju kunna njuta av att vara gravid! Men jag mår inte så bra för tillfället...

Usch har haft ont i magen i två dagar nu. Riktig magknip. Kan man ha ont i hela magen om man är förstoppad? Har iofs kunnat gå två gånger idag men ibland dröjer det dagar. Vet inte om jag inbillar mig att magen blir hårdare ibland oxå, alltså att den spänner, som en sammandragning.

Har läst på massa om GBS nu. Verkar som det är det jag har. Känslan att ha urinvägsinfektion fast jag inte har det. Ont inuti slidan. Molande värk i blygdbenet & i mitten av ryggen. Imorgon ringer jag BM & kräver en odling från mig.

Idag blev jag sjukskriven 50% fram till sista december... Känns faktiskt ganska skönt! Först kändes det jobbigt men efter ett peppande samtal med både bm och min man så inser jag att jag behöver vila. Mitt bråck och min foglossning pallar inte att jobba heltid och ingen tackar mig för att kämpa. Så nu ska jag banne mig vila! Försöker också fylla i ansökan om graviditetspenning. Går sådär! Någon annan som ska ansöka?