Första barnet - BF Mars 2014

Hur är erat sexliv? Gud vårat känns som det gått från 100-0. Vi var med varandra varje dag förut och innan magen växte så var vi med varandra i alla fall varannan dag. Jag har inte riktigt lust och även om jag har lust så känner jag mig så fruktansvärt osexig! Eller så är jag uppblåst/gasig, eller ont någonstans eller så är det något annat.. Min sambo vill väldigt gärna så det är ju jag som sätter stopp. Jag är en sån som har massa lust i vanliga fall så det känns nästan som om det är fel på mig.. fast det förstår jag ju att det inte är

Ang. efternamn så har vi inte tänkt på det ännu. Jag och min syster har efternamn efter min mamma medan mina bröder har efternamnet från pappan. =) Sen gifte sig mamma med en annan man så systern från det äktenskapet har ju det namn som de båda bar. 

Awanata: här är det precis likadant. Jag har inte varit den som sagt nej precis men nu är lusten typ helt borta. Sambon vill men med mig e de en helt annan femma hehe lite tråkigt.

Så lustigt Awanata- du ställde precis den fråga som jag tänkte fråga.

Jag känner mig i princip som världens sämsta fru. Min man har varit så snäll och tålmodig med min graviditet.
Han har lyssnat på mina klagomål, masserat mig, följt med till läkaren, förstått att jag inte vill ha sex osv.
Men nu börjar han nog komma till en gräns där han tröttnat på att vi inte har sex.
Sedan jag blev gravid 22 juni har vi haft sex 5 gånger.
jag har aldrig haft någon stor sexlust innan heller. Vårt liv har bestått av ägglossningskalendrar, läkarbesök i gynstol 3-4 ggr/månad och hormonbehandlingar. Men visst har vi haft sex. Vi har ju varit tvungna för att försöka få barn.

Just nu vill jag inte ha sex för att jag är rädd. Jag vet ju inte om min moderkaka HAR flyttat sig från att vara föreliggande. Och har den inte flyttat sig så avråder ju i stort sett alla läkare en att ha sex p.g.a. blödningar.
Jag vill inte riskera att föda för tidigt eller själv förblöda för lite sex.

Men då menar ju min man att jag kan tillfredsställa honom. Och ja, jag förstår vad han menar.
Men igår blev jag lite sur när han tyckte att jag kunde pilla lite på honom. Jag har fått ta allt med graviditeten.
Kräkningar, magont, otymplighet, depression, inte kunna jobba och nu ska jag även runka av min man....haha

Jag blev lite frustrerad. Men jag förstår honom samtidigt. Han saknar väl sin fru och vill ha kärlek av mig och inte bara prata bebis och krämpor. Så i helgen tänkte jag försöka mysa till det lite för honom

Oj, va konstig texten blev. Va gjorde jag för fel?

Ser på drömmen om ett barn. Efter att du skrev om de längtanefterlilladig så blev jag sugen på att se dem avsnitten igen.

Men Gud vilka känslor som väcktes till liv. Sist jag såg detta hade vi nyligen själva gått igenom ett utomhavandeskap och missfall och jag mins hur jag satt vid tvn och stor grät varje kväll de visades. Trodde hoppet va helt ute för oss. Idag ligger man här ovh ser avsnitten och har en liten i magen. Vilket jag aldrig trodde va möjligt för oss. Helt fantastiskt.

Här är det tvärtom . Han är inte ett duuuggggg intresserad. Min lust har minskat men när jag väl vill så vill han inte. Vi har oxo haft sex bara 4 till 5 gånger. Har frågat han varför han inte alls tänder på mig. O han säger att sen jag blev gravid ser han mig inte sexuellt. Att det ligger en bebis där o det är svårt att tända på det. Jag förstår han, men då fattar jag att han tillfredsställer sig på egen hand gissar jag på? Blir så arrggg bara tanken av det.

Annars har han varit världens bästa under min graviditet.

Oj halva texten försvann

Kortfattat så skrev jag att jag är så fantastiskt lycklig nu. Efter 3 långa hemska år så kan man äntligen se ljuset i framtiden och jag hoppas aldrig vi behöver gå igenom detta igen.

Mm, håller med. Mycket känslor väcktes till liv. Vi var i samma sits som du & din kille när drömmen om ett barn gick på tv. Aldrig hade jag trott att jag skulle sitta gravid en vacker dag. Hoppet var i stort sett ute redan.
Jag håller på att mentalt förbereda mig inför en förlossning. Tittar på massor av informativa filmer om förlossningar, är inne och läser om Halmstad förlossning samt läser böcker. Jag vill föda vaginalt men är så rädd att något ska hända. Det är mitt kontrollbehov som jag har så svårt att styra över.
Ser framemot dagen ändå, då den lille killen ska se dagens ljus och vi får bli föräldrar
Det är som de säger i drömmen om ett barn. Att alla bli lika lyckliga som väntar och får barn. Men de som har fått kämpa för det extra mycket är det lite mer speciellt för.

Har läst en hel del att det kan vara så att killarna tappar intresset för sex med sin tjej när hon är gravid.
Jag är väl lite som din kille då att jag gärna inte har sex när vårt lilla barn ligger där inne.
Antar väl att han tillfredsställer sig själv, vad säger han om det då?
Det är väl inte det att han inte tänder på dig längre, utan mer att du nu inte bara är hans flickvän utan också snart mamma till ert barn.