Första barnet - BF Mars 2014

Vill gärna höra om det finns fler som honom. O när du säger att det finns så blir jag lättad.

Han säger att han inte gör det. Men det tror jag inte ett dugg på, för han vet att jag hade blivit riktigt arg. Vet inte varför jag blir arg. Men blir så ledsen o känner att jag längre inte är den sexiga, utan tjocka fula mamman.

Att jag inte räcker till för hans tillfredsställelse

Längtanefterlilladig: ja precis som du skriver alla blir lika glad men för oss som går igenom detta blir det lite speciellt för.
Allting blir ju sååå himla mycket större.
Det ända jag känner inför förlossningen är att jag är enorm rädd för att den ska komma ut och inte andas, navelsträngen runt halsen m.m just såna skräck saker.

Åhh vill ha den lille nu i famnen hihi, längtan är enorm

Angående sexliv så har något hänt för oss - åt motsatt jämfört med de flesta andra som har skrivit. 

Innan min sambo och jag reste iväg på jorden runt-resan hade vi sex dagligen, ibland fler än en gång. Under resan minskade det rejält och de tre första månaderna av graviditeten (när jag mest kräktes och sov) så hade vi inte så mycket sex, men sedan vi kom hem och magen börjat växa har det tagit fart igen. Han ser på mig på ett helt annat sätt och det är tydligt att han går igång på min mage. Helt sjukt, men väldigt härlig. SJälv känner jag mest som en strandad val men han får mig att känna mig sexig :) 

Min sexlust har oxå försvunnit och min sambo har slutat försöka. Efter lön tänkte jag dock unna mig lite fina underkläder och överraska honom någon kväll. Det tror jag han skulle uppskatta :)

Vår bebis kommer få sambons efternamn eftersom vi tänkte gifta oss nästa sommar och då byter jag till det oxå.

Här är det inte mkt sexande heller. Men det händer lite då och då iaf =)
Innan grav så gick jag på p-stav och den tog bort min sexlust helt. Så vi tänkte att när vi tog ut den skulle det bli som vanligt ett tag innan vi började försöka få barn. Men vi han inte så långt då vi "råkade" träffa rätt redan på första äglossningen. Och där och då försvann min lust igen =P
Dock kommer den tillbaka korta stunder ibland och då är det bara att passa på fast man känner sig som en strandad val haha.
Sambon är extremt förstående och väntar alltid in mig och att jag ska ge ett första tecken på att det är fritt fram en stund =)
Resten av tiden gissar jag att han underhåller sig själv om lusten blir för stor, och det gör mig ingenting.
Jag märker på honom att han tycker jag är extra sexig sen jag blev gravid och han visar det ofta.
MEN däremot är han livrädd för att råka komma i mig, för han har fått nån ide om att sperman kommer sätta igång en för tidig förlossning eller nått.

Men åh så svårt det är att få igång lusten när inga ställningar känns bra, och dom som funkar känns bara okej.
man kan ju inte bara lite snabbt och smidigt svänga runt och testa nån annan ställningen heller utan man måste ju avbryta, stånka och flåsa sig runt och lägga sig tillrätta igen innan man kan försöka på nytt.
Det konstiga är att sambon inte verkar tycka att det är så.

Jag har så svårt att sätta mig in de de gravida kvinnors liv där sexlusten har ökat =P Hur funkar det liksom hehe.

Det här kanske låter jättekonstigt men någonstans är jag glad att jag inte är helt ensam i det här, haha. Det är så mycket som händer som påverkar just nu. Sist vi var med varandra så började hon sparka mitt under akten och då kände jag bara att äääe men inte nu!!! Det känns bara tokigt..

Vi är fortfarande med varandra någon/några ggr i veckan men jag känner någonstans skuld gentemot honom eftersom han verkligen vill vara med mig, men jag säger nej. Han måste känna sig så oattraktiv..

Längtanefterlilladig: Vad lustigt! Jag förstår dig dock. Jag menar det har varit en riktig resa för er att ens lyckas bli gravida och nu efter allt du går igenom så vill man ju egentligen bara ha stöd.. inte behöva tänka på sex om man verkligen inte vill ha det :-/

Jag tycker oxå det varit konstigt när bebben börjat sparka mitt under allt. Då har jag börjat skratta och så rinner det ut i sanden :p

Jag vet att sambon tillfredsställer sig själv och det gör jag med. Vi har alltid varit öppna om det o båda känner att man behöver ensamtid ibland och det handlar inte om den andra:)

Absolut håller jag med om att man behöver tillfredsställa sig själv ibland. Men det blir svårt o se det positiva i det hela när jag blir avvisad o att han inte för 5 öre är tänd på mig