Första barnet - BF Mars 2014

Liten(stor) fråga... Någon fler här som har funderat på att gör fostervattensprov? Min sambo vill verkligen att vi ska göra det, trotts att ingen av oss har nå farliga sjukdommar eller någon med kramosomfel i släkten. Han vill vara säker på att vi får ett "friskt" barn. Jag känner mig däremot jäkligt osäker, jag är ju bara 29. Vet ju att det finns risk för missfall efter FVP. Och det känns hemskt. Risken att vi får ett barn med något kromosomfel är ju så otroligt liten. Hur ställer ni er till det här med fostervattensprov?

Extra vul ges inte hur som helst bara pga oro, kan vara bra att veta. Undantag finns säkert. Men så länge ni inte har blödningar eller något annat avvikande som läkarna vill kontrollera någon gång så får man oroa sig på egen hand helt enkelt. Ett vul pr bara en ögonblicksbild av att allt är okej just då, är man orolig som person så kommer oron tillbaka efter en tid igen. Man kan alltid se om man kan gå på privat klink och bekosta det själv isf, kostar väl runt 1000-1500 kr beroende på vart.

Sussi.. Vi kommer inte att vilja göra varken kub eller fostervattenprov. Kub för att vi inte kan tänka oss gå vidare till fostervattenprov om siffrorna skulle visa risk. Finns ju en liten risk för missfall 1% med det. Sedan skulle inte vi göra abort om barnet hade DS. Ett helt friskt barn kan bli skadat under förlossning osv, så en garanti för ett helt friskt barn finns inte ändå.

Nä de vet jag att de inte bara delas ut. Men har man haft MA Och x tycker jag att dem kan hålla lite koll på en. Speciellt när de gått 3 år och bara problem har uppstått. Men nu får jag ta de som de e och njuta ch höra va BM säger

Var hos bm igår och träffade en jättetrevlig barnmorska Med tanke på att vi försökt i fyra år och haft missfall två gånger och två misslyckade ivf så fick jag tid för ultraljud den 21 aug. För säkerhets skull slänge jag in också att jag inte alls var säker på när jag blev gravid för min sista mens var väldigt konstig, ha, ha!

Just nu har symtomen avtagit en aning och det känns ju lite läskigt såklart, men försöker hålla modet uppe

Tänk som så att det inte är bevisat att ultraljud är helt ofarligt. Så länge som du inte har ont eller blödningar så ska det vara bra. Förstår att du är orolig, vi är också oroliga. Mår skit av att inte veta och med tanke på alla blödningar så vill jag kolla varje dag egentligen. Men det går ju inte och jag försöker istället kontrollera min oro och njuta det lilla jag kan, små stunder, av att faktiskt vara gravid.

Nu kom jag precis från första besöket hos BM och känner mig mycket lugnare.
Inskrivning 17 sep och då ska vi lyssna på hjärtljuden med.
Känner mig mycket lugnare nu än va jag va innan skönt :) nu ska jag bara njuta

Ja va jag kan räkna så e jag i vecka 15 då :) dem på Gyn drog bak mig en vecka så blir väl egentligen 14 :)

Känns som en evighet haha.