Första barnet - BF Mars 2014

Jag har valt att inte vara inne på familjeliv så mycket eftersom det bara stressar upp mig och gör mig orolig (till ingen nytta alls)
Vi jämför symtom och allt möjligt men alla människor är UNIKA och ingen graviditet är den andra lik och myten att ju mer symtom desso bättre är bara bullshit.
Missförstå mig inte, jag gillar att denna sidan finns men den gör MIG stressad och oroad i onödan. Jag kommer säkert vara mer aktiv här när jag varit på UL (28/8) och sett hur "Putte" mår men i dagsläget är denna sidan inget jag behöver.
Nu ska jag njuta av semestern och bara ta det lugnt. Går in i vecka 11 imorgon så vi tar en dag i taget och njuter av livet!
Kram till alla!

Hej! Jag är ny här, är i v.10+0, bor i Stockholm. Jag har inte läst igenom hela tråden ännu men såg att vi är en del som är oroliga för missfall. Jag hade MA tidigare i våras och blöde två dagar i vecka 6 under denna graviditeten och trodde att dte var kört, var på VUL då fostret såg lite litet ut men det var svårt att säga. I fredags var jag på nytt VUL och var inställd på att allt inte var bra men det var det! Min BM sa att har man sett ett hjärta slå efter v.9+0 så är risken för missfall lika liten som resten av graviditeten. Man har v.12 som måttstock för att MA är så vanligt och att det sedan tar ett tag för fostret att komma ut. 

Så lite vis av erfarenhet :) Njut av graviditeten, för de allra flesta går det bra! Man kan ha en liten blödning utan att det är missfall och låg naturen ha sin gång! Kram  

Hej!
Jag har rest de senaste dagarna och inte varit inne här..mycket läsning att ta igen som vanligt :)

Är det någon annan än jag som gått ner i vikt sedan graviditeten började? Min mage är svullen, men resten av kroppen har tunnats ut rejält (i vanliga fall är jag väldigt vältränad och smal just om magen och lite mjukare om låren, nu är det tvärtom). Jag har gått ner ca 3 kg på en månad och vet att det inte är skadligt för fostret, men jag påverkas ju... Det sunda förnuftet säger ju att jag bara ska äta bra mat och lite mer/oftare men det räcker liksom inte. Skulle vara skönt att få höra att någon annan också befinner sig i samma sits.

Just nu hänger jag på den karibiska kusten i Colombia, vårt sista stopp innan hemresa i slutet på augusti. Här är det varmt och tur är det för jag kan glida runt i kläder med resår i midjan (kjolar, leggings, mjukisshorts). Jag varvar stranden med att spy upp middagen. Ibland känner jag ingenting av gravidieten på en hel dag, andra dagar vill jag inte kliva upp ur sängen pga av illamåendet och alla andra symptom. 

Håller med dig. Av FL får jag känslan av att allt ska gå åt helvete för alla, det är jättejättevanligt med missfall och man SKA oroa sig för allt. Menar inte att döma någon, och självklart tror jag inte att någon "gör" detta medvetet, men det blir en stress.

Jaså du säger det. Det är knappast vanligare med missfall än en lyckad graviditet.

Jag oroar mig inte särskilt mycket för missfall, det gör knappast mig till naiv! Det gynnar varken mig eller mitt lilla liv i magen att tro att det går åt helvete.

Tjo är i vecka 10+4, Jag är fet som fan. kan inte hålla det hemligt längre. Möter folk som tittar och ler, ni vet. Vill bara skrika. JA jag är preggo! Snark, längtar efter vecka 13 och KUB test då jag får se lillen som förhoppningsvis mår fantastiskt bra i mammas mage!

Grattis till er som inte är oroliga alls för er graviditet. Jag tycker det är väldigt skönt att få prata med andra i samma sits om mina tankar & funderingar. Det ger mig stöd & lättnad. Inte oro & stress. Men om ni inte vill läsa det för det gör er stressade så behöver ni inte läsa. Nästan alla har funderingar & oro. Det är normalt. Har man som jag upplevt missfall & väldiga svårigheter att överhuvudtaget få barn (tog mig över 2 år att bli gravid första gångerna som slutade i missfall & ytterligare 1 år till där jag är nu). så har man nog mer oro & funderingar. Att man i stort sett gör allt för att det ska gå bra.