Första barnet - BF Mars 2014

Hehe... jag är nog en riktigt jobbig patient....  Tänk de stackars gynekologerna som har haft mig och min man (som är läkare) som patienter vid fertilitetsutredningen.... Tycker också att den svenska benämningen på det hela är förvillande. Lättare att använda latin...

Ha ha! Vilka mardrömspatienter:) det är bra att trimma sina kunskaper och sätta dem på prov emellanåt:)

Den här gulekroppen finns nu i början och den blir sedan moderkakan har jag för mig dem snacka om när jag va på Gyn. Jag hade absolut ingen aning om va de va när han först snacka om de :-P

Här är man själv konstant trött. Kan sova upp mot 3 ggr per dag och är ändå lika trött.
Känner oxå hunger hela tiden och äter jag inte får jag en extrem magknip och lätt illamående. Man e inte van vid att va så här hungrig hela tiden så nu gäller de att planera in på jobb med middag och allt haha

Ska på VUL imorgon kl 9. Har hitills sett fram emot det. Men nu börjar jag hispa upp mig igen & är orolig. Tänk om den lille inte vuxit alls, eller inte vuxit 1 mm om dagen? Ni som gjort fler än ett VUL. Har era små bönor vuxit exakt 1 mm/dag?

Det är svårt för dem att göra exakta mätningar, jag hade olika läkare och olika maskiner med men vul 7+0=10 mm, 7+5=14 mm, så inte riktigt 1 mm per dag. Håller tummarna nu, du ska se att allt ser bra ut

Jag vill spola fram tiden ett par veckor.. Just nu känner jag mig mest bara semesterfet, trött, finnig och jättekänslig. Jag brukar i vanliga fall styrketräna men jag är dödstrött på eftermiddagarna så jag orkar inte!

Sen har flera skrämt upp mig om missfall.. jag vet inte om dom misstänker att jag är gravid eller om det bara kommer upp ändå för jag har inte berättat något. Men en bekant på jobbet såg att hennes foster var dött på KUB och en annan berättade att dom såg att hennes foster var underutvecklat på KUB och fick sen missfall dagen efter. Nu har jag nästan ångest inför vårat KUB den 30e  

Jag har en såndär deppdag idag kände jag. Suck..

Har inte heller någon energi överhuvudtaget. Ska ha alla kollegor på middag hos mig på fredag & jag tänkte jag skulle städa & skriva inhandlingslista idag. Det enda jag orkar med är att äta frukost haha. Helt slut. Inte roligt!! Det är många som skrämt upp mig också. Eller inte med mening men de har berättat om deras erfarenheter. Jag har även läst EN HEL DEL på familjeliv. Vilket man inte ska göra när man redan från början är orolig. Man får försöka tänka positivt och OM det är något fel så finns det inget man kan göra åt saken utan det är en sorg som man får bearbeta & sen ta nya tag igen. Jag är själv i samma sits som dig & tycker det är jobbigt. Man oroar sig alltid för sitt barn & sen under hela barnets liv. Hoppas din dag blir bättre än vad den var imorse. Kram

Tror den här hemska oron är något som följer med hela tiden. Jag försöker tänka på så många som det går bra för, för det är de allra flesta, när jag är som mest orolig. Har trott att det varit kört vsrje gång det kommit blödningar, har gråtit och deppat totalt men de har visat sig vara okej med den lilla, så är det något detta lärt mig så är det att man inte ska ge upp även om det ibland ser mörkt ut. Håller tummarna för er alla

Den här oron känner jag hela tiden men de e bara för jag varit med om så mycket med både missfall och utomhavandeskap. Så jag kan knappt koppla av. Men man måste försöka vara glad för sin skull och inte tänka på de dåliga. Just nu försöker jag undvika allt där de står om missfall med mera. Vill bara vara glad för att äntligen känna denna lyckan.

Mina symptom tar sig... Hungrig och illamående om vartannat. Fick rejält ont i ryggen som jag endast haft när jag tränat ( och misstänker att jag överbelastat ryggen), inte molande värk alltså. Kan det ändå vara pga graviditeten? Kan annars få ont om jag sovit i dåligt, men inte i ryggslutet!