Första barnet - BF Mars 2014

j3nny: jag mår fortfarande helt galet, har sovit fram tills nu! Jag orkar inte göra frukost utan flyttat mig från sängen till soffan.. 
Jag ringde precis till vc och fick tid imorgon och får se vart det leder. 

ananas86: Oj det där lät inte roligt! som någon annan frågade, finns det någon bakomliggande sjukdom? Eller skedde det plötsligt? Det är verkligen obehagligt hur skört livet är...

Tack för er omtanke! Ni är underbara alla här! :)

Min kollega har vaknat nu, men hon har tydligen ett förstorat hjärta. Läkaren vet inte ännu vad som orsakat det, eventuellt måste de sätta in en pacemaker. 

Enda bakomliggande sjukdom vi känner till är en njurtransplantation som hon genomgick för ca 20 år sedan.

Känns skönt att hon är på bättringsvägen nu, men det är skrämmande hur skört livet är ja!

Hej

Vi har köpt det mesta till bebisen, förutom spjälsäng och kläder. När det gäller kläder, hur mycket köper ni innan bebisen föds och i vilka storlekar? Har köpt en pyjamas i strl 56, undrar hur mycket man vågar köpa i den storleken innan bebisen växer ur det?

Köpt några plagg i storlek 50 som de första brukar ha när de är nyfödda. Fått en hel del plagg i storlek 50/56. De kläderna tror jag de kan ha i tre månader. Så man får väl ha några bodys, tröjor,byxor & mössor i små storlekar.

Precis hemkommen från BM, mätte magen för första gången, SF-måttet var 26 helt normalt enligt BM. Hjärtljuden låg på 157, en aktiv bebis enligt BM. Övriga värden såg också bra ut, nu väntar vi på att få fira v.29 imorgon!

Min underbara chef hörde av sig till mig idag och frågade hur vi skulle göra med en ev vikarie till mig efter nyår. Jag vet ju att hon behöver ett besked men samtidigt hoppas ju jag på att kunna arbeta. Har läkartid nästa v och bad henne vänta tills jag pratat med läkaren. Det hade hon inga problem med, de är så härliga på mitt jobb.

Men, vad tror ni? Sammandragningar så fort jag rör mig mer än måttligt här hemma. Ont i ligamenten och fogarna så fort jag rör mig mer än i slow motion. I genomsnitt 2 svimningsanfall om dagen. Gör jag fel som överhuvudtaget hoppas på att kunna jobba? I vilket fall som så hänger det väl på om läkaren sjukskriver eller ej? Jag kan ju inte bara stanna hemma liksom.

Hur hade ni tänkt?!

Låter ju inte direkt som om du har förutsättningarna att kunna jobba tyvärr.
Positiva jag, men det lär ju inte bli bättre om man säger så ju tyngre man blir.
Du kan ju välja att jobba halvtid eller mindre om du tror du orkar med det eller kroppen orkar rättare sagt.

Nu har jag varit hemma 100 % sedan den 31 oktober. Dessförinnan jobbade jag 50 % 31 juli-30 oktober.
Nu kan jag ärligt talat säga att jag är rastlös. Jag har ont i magen & i min kropp så jobba orkar jag inte.
Men jag måste göra någonting. Tyvärr har min man fått reda på att han ska få sluta på sitt jobb om två veckor.
Får han inget nytt jobb så blir det VÄLDIGT knapert för oss framöver. Hade jag bara haft pengar hade det varit massor att göra men nu har vi inte det.

Har ni några förslag på vad man kan sysselsätta sig med?

Det jag gör på dagarna är typ att ta hand om katterna, städar, kollar datorn, tittar tv & ibland bakar jag.
Försöker gå ut och gå varje dag en runda med.

Så bra

Har ni påbörjat ert förlossningsbrev?
Jag har skrivit mitt & ibland fyller jag på med lite. Här är det jag skrivit om ni vill läsa;

Det här vill jag att ni ska veta:
Jag har haft en graviditet som bestått av illamående & kräkningar veckorna
8-18. Jag har också endometrios på äggledarna, äggstockarna, bukhålan och bakom livmodern och detta har påverkat hela min graviditet. Varit sjukskriven största delen av graviditeten. Jag är väldigt öm i magen & det gör ont när jag kissat eller bajsat i magen. Jag har också haft rätt mycket sammandragningar.

Förberedelser inför förlossningen:
Jag vill mest ha information om vad som kommer hända så att både jag & Johannes vet vad som komma skall. Jag är inte emot eller för någonting direkt. Jag lyssnar på barnmorskorna och deras erfarenhet & provar det jag får råd att göra. Jag har lätt att oroa mig och när det gör riktigt ont kommer jag förmodligen tro att något är fel på mig eller barnet. Vill därför ofta få bekräftat under förlossningens lopp att barnet mår bra och om det går bra eller det är något jag ska tänka på. Har lätt annars att ge upp och tycka att allt går för långsamt.

Mina tankar kring smärtlindring:
Ryggbedövning föredrar jag nog helst och lustgas. Jag testar också gärna akupunktur & dusch. Jag vill undvika narkotiska preparat såsom morfin och petidin

Mina tankar kring förlossningsställningar:
Jag vill röra på mig så mycket jag orkar under öppningsskedet för att hjälpa min kropp på traven. Skulle vilja testa att stå på knä i sängen för att göra förlossningsarbetet mindre smärtsamt och snabbare. Jag vill kunna kontrollera krystandet själv.

Det här oroar jag mig för:
Att något ska hända under förlossningen som gör att ni måste använda sugklocka eller tång och att läkare och barnmorskor kommer springa in på rummet. En nära släkting till mig drabbades av att barnet fastade & läkaren försökte med sugklocka alldeles för länge. Barnet fick allvarliga CP-skador.
Det är jag livrädd för. Om hjärtljuden går ner & barnet inte får syre & det tar för långt tid att få ut barnet är jag rädd för och att inte få tillräckligt mycket information om vad som händer. Att bli uppstressad.

Innan undersökning/behandling vill jag få förklarat för mig varför de utförs och om det kan upplevas smärtsam/obehaglig.

Eftersom jag är så öm i buken p.g.a endometriosen är jag rädd för att ni ska lägga er på magen som jag sett att barmorskor gör ibland speciellt om moderkakakan ska komma ut.

Jag är rädd att spricka mycket och vill få hjälp av barnmorska att hindra detta i möjliga mån. Vill ha tydliga instruktioner om när jag krysta, vilken ställning jag bör inta för att minska risken att spricka osv. Provar gärna med tryck eller bedövningsspray mot mellangården för att minska risken för bristningar och minska smärtupplevelsen. Gärna att ni lägger en varm handduk för att minimera sprickningar.

När bebisen kommit:
Vill ha upp bebisen i famnen och få veta av er att allt är bra.
Pappa får gärna klippa navelsträngen om han vill just då.
Vi vill mest veta att allt är bra & allt under förlossningen gick bra.
Sen bara njuta av lillen.

Om jag behöver sys vill jag att ni använder självupplösande tråd

Övrigt:
Inga sjukdomar eller allergier hos pappan.
Så länge vi vet om allt som kommer hända & allt går i lugnt tempo så är vi nöjda. Vill gärna påbörja amningen så fort det går.