Första barnet - BF Mars 2014

Avbokar tiden i morgon bitti, orkar inte gå och få höra samma skit igen.
Är så ledsen så jag nästan darrar.
Vill ju inget annat än att det ska vara bra, men sån tur har inte jag.     

Nu vet ju inte jag om jag fortfarande är gravid men hoppas ju det, nån som känner igen sig i det här?
Min kära man känner dofter och har svettningar...
Hur mår era män?    

Varför känner din man dofter och har svettningar?

Kanske hormoner, vet inte... 
Eftersom inte jag känner nått så borde väl nån i hushållet känna av det...

 

Vilken rolig grej! Jag kanske ska slå vad om samma sak med min kille, jättekul ju :)

Vad tråkig historia med din kompis som fick barn. Allt de tar tid är ju självklart, men att allt socialt liv tar slut vägrar jag att tro på. Mina vänner, både de med och utan barn, är viktiga för mig och det tar jag för givet att de kommer att fortsätta vara. När du väl berättar för din kompis får du vara noga med att poängtera att du inte vill att det ska bli som med er andra kompis. å kommer nog kompisen ta det bra. 

Jag är nervös att berätta för mina föräldrar. De vill nog väldigt gärna bli mormor/morfar (de är redan farmor/farfar) och jag är "gammal" nog (30 år) men jag har inte pluggat färdigt än. Jag har 1,5 år kvar på studierna till lärare och har redan tagit två pauser från utbildningen... De har dessutom en egen historia med många MF i bagaget och vill inte hoppas för mycket innan barnet har kommit ut välskapt. Vi får se hur det löser sig, men sjukt nervös är jag.

NEJ, NEJ, NEJ  fan åt jävla helvete, jag orkar inte jag kommer dö, det här är bara för mycket!!!
Ont i magen och blod strimlor på pappret, klar rött!
Brun/rosa flytningar.
Hatar det här, ville ju få behålla den här graviditeten med det verkar inte bli så, är helt förstörd, helt knäckt.


3 års försök och så misslyckas man!!!
Varför är det så jävla orättvist, kan inte nån annan få missfall som tål hormoner, som kan bli gravid på naturligt sätt, varför just vi???
Tolka mig inte fel men ibland känns det som fel person får missfall! 
Nu kommer jag aldrig någonsin kunna bli mamma, är så ledsen och gråter.
HATAR DET HÄR och vet inte om jag någonsin kommer bli en människa igen.

                  

Flowers: jag tycker du ringer Gyn nu och pratar med dem. Du måste kolla och veta säkert. Du kan ju inte fortsätta må så här dåligt.
Håller tummarna att de e falskt alarm. Men du måste kolla de.
Oavsett hur jobbigt de e.

Verkligen skit jobbigt att du mår så här sänder styrkekramar till massor

Gällande att berätta för folk. Mitt jobb vet om de eftersom dem vet va jag gått igenom och där e många tunga lyft.
Sen e de familj och nära som vet de. Dem som funnits där för mig under dessa tre år som stöd. Dem va viktiga att berätta de för ifall de går snett igen så dem e där och fångar upp mig igen. Resten får vänta ett bra tag till :)

 Bokar en tid nästa vecka i stället OM dom har, tar en annan läkare.  
Ja, jag mår verkligen skit...
Har inga erfarenheter för hur en NORMAL graviditet ska vara förutom det jag läser på familjeliv och blod i flytningarna ska man INTE ha!!!
Känns som jag kommer dö om inte graviditeten fortsätter, orkar inget mer nu.
Min lilla önskan är att få behålla det här och få lugn och ro för en gångs skull.        

Jag e som dig. Ingen erfarenhet av normal graviditet jag har aldrig fått känna av de förrän förhoppningsvis nu. varje dag mår jag skit för jag tror bara de negativa. Men man måste våga va glad för de man har just nu tills de visar något annat. Jag får hjälp av en psykolog varannan vecka för jag mår skit. Kanske något du ska försöka skaffa? Kan hjälpa rätt mycket. Skulle denna graviditet försvinna från mig vet jag inte vart jag tar vägen känns som detta e mitt sista hopp