Första barnet - BF Mars 2014

När jag har fått värk ha det varit tvärtom. Att det har börjat längst ner i livmodern o fortsatt upp o runt svanken , höfter mer mot rumpan.

Ush!! Sitter hos frisören och slingar håret.. Tänkte ha en riktig ego-dag idag. Har gått till denna frisör i många år, min syster har också gått till henne. Jag och min syster har helt tappat vår relation de senaste månaderna, på hennes initiativ, jag har verkligen försökt att ringa och boka in mysträffar som vi alltid haft men nej, hon vill bara inte. Bestämde för en vecka sedan att jag ger upp och ger henne space, sen dess har vi inte hörts av och vi brukar prata i telefon några gånger per dag i vanliga fall. Ja iallafall, idag när jag kom till frisören så började hon fråga hur min syster mår och jag svarade kort och försökte undvika ämnet.. Efter ett tag så började hon prata om hur glad min syster måste vara nu när hon ska bli moster och hit å dit. Och vad tror ni jag gör?? Jo bryter ihop totalt. Det va som att någon satte på kranen. Så här har jag nu suttit hos min stackars frisör och fulbölat.. Känner mig sååå ledsen och sviken av min syster. Och främst just nu känner jag mig bortgjord, man känner sig verkligen utlämnad när man inte kan hålla tillbaka tårarna. Min man säger att jag måste försöka fokusera på mig själv och bäbisen men de e supersvårt. Så imorrn har han lovat mig en tjejdag.. :)

Inne på förlossningen pga minskade fosterrörelser. Har precis fått ctg kollad, hon verkade vara nöjd men vi ska förmodligen (förhoppningsvis?) på UL också. Funderar ju på det där med vattenavgång också, men sköterskan sa att man kan ha vattnigare flytningar. Frågan är om man kan ha både rikliga och vattniga... Minskade rörelser för mig innebär släpigare, mindre sparkar, mer tryckande rörelser snarare än buffande, vilket är mer likt Minions rörelsemönster. Vi får väl se vad doktorn säger.

Förlåt men kan inte släppa det som hände Anki84. Mår skit o kan inte vara lugn längre :(

Jag kan inte heller släppa de. Kunde inte sova inatt :( Ja jag vet inte hur de funkar med sluten grupp å så, för min del kan vi gärna gå över till Facebook där jag är aktiv mer, men om inte alla vill de så hänger jag på var de än blir :)

Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle sitta och hoppas på att få känna smärta... Men här sitter jag och bara längtar. Vill att det ska sätta igång av sig självt så snart som möjligt (ifall jag nu har Hf). Samtidigt är jag livrädd för smärta. Längtar liksom med skräckblandad förtjusning... Mannen försöker lugna mig med att allt kommer att gå bra och att jag kommer klara smärtan men det är ju lätt att säga när man inte vet hur det är eller känns att föda barn. Tror epiduralen kommer bli min bästa vän, fastän jag fram tills nu varit ganska skeptisk mot den tidigare!

Det är jätte tufft & hemsk upplevelse. Tyvärr drabbar det en del barn & inget vet varför. Man får försöka tänka att man inte kan råda över situationen & det är ovanligt att det händer något sånt hemskt. Upplever du minskade rörelser fortfarande eller är det allmän oro?

Allmän oro bara. Man blir så rädd o vill bara föda nu för o slippa vara orolig varjedag u

Jag förstår verkligen hur du känner det. Och det är inte roligt. Är det så att din syster också vill ha barn men inte kan få & mår dåligt över det?Jag vet att när jag var ofrivilligt barnlös så tog jag avstånd från vänner som hade barn. Var mycket svårt att träffa min äldsta syster också som hade småbarn. Nu är min mellan syster lite avstånds tagande till mig. Vet att hon längtar efter barn. Försöker undvika att prata om barn med henne. Ge din syster lite avstånd & låt henne ta kontakt med dig.

Ja känner ibland samma sak. Det kommer gå bra