"Pojkmammor som mest av allt önskar sig en dotter"

Jag har två pojkar och blir så irriterad på min omgivning som påpekar att vi får ju skaffa fler barn så vi får en flicka också.
Jag blir provocerad som ceejay skriver men jag känner inte att mina barn är mindre värda. Irriterad att de bara inte kan förstå att jag inte önskar mig någon tjej.

Känner inte alls att jag "behöver" en flicka. Jag speglar mig väldigt bra i mina pojkar och har massa gemensamt med dom.

Skulle vi skaffa fler barn så kommer jag förhoppningsvis inte bry mig vad det blir för kön.

Jag fick samma kommentarer efter andra flickan så jag tror inte det hänger på könet utan att folk tycker man ska ha barn av BÅDA könen.

Min farmor sa tex när jag ringde och berättade att lillasyster fötts "Ja det var ju synd att det inte var en pojke" Eller min mamma kompis som sa efter våran andra tjej "Ja ni får ju skaffa en 3a så kanske ni får en pojke den gången"

Viseversa ja så är det nog :). Och precis dom kommentarerna :)

Min farmor sa vad synd att det blev en pojke till , nu måste ni skaffa fler barn.

Hon har själv tre pojkar och en flicka (flickan yngst)

Exakt så. Hatade kommentarerna om att min älskade fina dotter var "fel" för att hon inte hade snopp.

När jag sen väntade nr tre som visade sig vara en pojke så sa folk..."äntligen en pojke" " Nu behöver ni inte skaffa fler barn" "grattis till HÖGSTA vinsten" "ni fick försöka tre gånger innan ni fick er kille" "Nu är ni lyckliga va att det ÄNTLIGEN blev en kille?" Fan vad trött jag blev på det. När jag väntade r 4 som visade sig vara en tjej till(nr 3 för oss) Så höll jag tyst om könet för att slippa alla kommentarer om(ja det hade varit kul med 2 av varje och jada,jada,jada) orkade inte höra skiten liksom.

Viseversa ja! Jag förstår att du höll tyst!

Har träffat på bekanta som suttit och verkligen beklagat sig över att de fick en son, med sonen i knät. Suttit och berättat att de kommer bli besvikna om det blir en pojke till när de skaffar fler barn och kommer försöka tills de får en flicka. Känns lite fel för då blir ju alla pojkar de föder fram liksom oönskade.

Har svårt att förstå det. Men jag försöker att inte döma då det är så de känner och det rår man inte för alltid.

haha på FB försökte folk få ur mig vad det var i min mage. Typ "tänkte köpa något klädesplagg vilken FÄRG ska det vara?" haha som att jag skulle säga jag vill ha ROSA med spets liksom. Eller när jag la ut ultraljudsbilden skrev någon "Åh vad söt bebis. ser ut som en pojke???" Svarade inte på den kommentaren heller. 

Min mamma och närmsta vännerna visste ju att det var en flicka till men inte resten. och jag lyckades hålla det hemligt hela graviditeten. Och dom var också duktiga på att inte avslöja på FB. jag kallade henne bebisen när jag skrev något på fb om graviditeten. 

Jag är helt ärlig när jag säger att könet hade kvittat. Ville dock gärna ha en pojke då jag verkligen hade det perfekta pojknamnet i åtanke. En liten bagatell som egentligen inte har med själva könet/könstillhörigheten att göra :P

Störde mig med på den artikeln för att inte tala om alla dumma kommentarer folk fäller! Jag har två fantastiska söner och har aldrig önskat mig ett speciellt kön. Började nästan tro att jag var konstig som inte har någon tjejlängtan  alls men nu ser jag att det som tur är finns fler=) Kan kanske bero på att jag alltid stått pappa lika nära som mamma.

Jaså? Det har varit rätt lika bland de jag träffat. Och vad säger brottsstatistiken angående hur bråkiga kvinnor är vs män?

För mig var farmor och farfar viktigast, så var det även för min sambo. Och farmor för båda mina barn i två kullar (även om mormor och framför allt morfar smäller bra högt också).
Geografisk närhet, engagemang (ibland lite för mycket) och ibland lite personkemi...