"Pojkmammor som mest av allt önskar sig en dotter"

Då har du inte dejtat så mycket ;)

Som jag skrev tidigare, det har INGENTING med "rosa spets och barbies" att göra. Anledningen till varför många vill ha flickor är för barnbarnens skull. Som mormor och morfar är man mycket närmare sina barnbarn än som farmor och farfar. En gravid kvinna vänder sig oftast till sin mor för råd och stöd och inte sin svärmor.

det är just det där jag vill ha och därför jag önskar nästa är en dotter =)

Jo men jag har för vana att dejta bra människor och inte vetvilliga dårar :)

Men den gravida kvinnans man vänder sig väl till sin mor? Det är ju helt naturligt att man i första hand vänder sig till sina egna föräldrar när man står inför en livsomvälvande situation. Jag kom min egen mor mycket närmre under graviditeten med första. Min sambo kom närmre sin mamma. Inga konstigheter med det väl? Jag kom iofs mina svärföräldrar närmre också, och vise versa med sambon. Man måste ju inte "missa" graviditeten bara för att man är blivande farmor menar jag.

Ja då e det bara att vänta på att det ska gå åt helvete för mina killar.... att mina barn växer upp i ett kärleksfullt, tryggt hem med massor av folk som älskar dem spelar ju uppenbarligen ingen större roll eftersom de är födda med snopp. Håller med dig om att de flesta killar precis som de flesta tjejer växer upp till vettiga bra människor, sen finns det rötägg bland båda könen. 

Vad du som extrem sexist undanber dig, när du ger utlopp för ett sådant pojkhat, struntar jag helt i .
Hoppas innerligt att du inte jobbar som lärare på grundstadiet, något som tyvärr är alltför vanligt. Om pojkar kunde välja sina mammor, är jag övertygade om att de är oändligt mer angelägna om att inte få en pojkhatande mamma än vad du är att få en pojke. Skrämmande att sådant folk går ute i samhället.

Jo precis. Carl kommer gå åt helvete, tur att jag fick Saga sen så jag får åtminstone ett normalt barn *pustar ut* (ps snygga namn på dina barn! Min grabb heter som sagt carl och oscar var ett av arbetsnamnen på vad som sedan visade sig vara en tös!)

Men så där är det ju inte alltid. Det ligger ju i uppfostran o hur man har varit som förälder osv. Förstår inte alls den här ständiga debatten. Är inte alla barn lika mkt människor som vi formar och bygger band med oavsett kön. Gillar man rosa o tofsar o dockor (som är fallet att många av mina vänner vill ha dörttrar) så får man väl ge sin son det så, är väl inget fel i det.

Jag har en son och jag önskade mig en flicka när ja va gravid, varför har ja ingen aning om. Inte va det för barnbarnen iaf. Nu fick jag som sagt inte det och det är inget ja nånsin ältat. Ja känner inte ens att nästa barn måste bli en tjej. Men det är jag. Och ja dömer inte andra som känner annorlunda.

Däremot blir ja ledsen av att folk dömer ut halva jordens befolkning pga vad de har mellan benen som om de skulle avgöra personligheten.

Klart man kan bli lika nära sin son! Klart ens son kan bli lika gullig och rar som vilken tjej som helst kan o båda könen kan vända sig emot sina föräldrar o stänga ute dem helt.

Och klart en son kan va så nära sin mor att mamman e delaktig i graviditet och även sen när ungen kommit.

Det gäller o inte va en otrevlig dömande ragata mot sitt barn o dess respektive gissar jag.

Min pojkvän är inte biologisk far till mitt barn men hans mamma har trots det tagit till sig både mig och sonen. Givetvis kommer jag vända mig mkt till henne den dagen ja bär hennes barnbarn i magen.. Precis som jag givetvis kommer va nära min mamma som alltid vart en god vän till mig. Det har inte min pappa så han är inte lika med i min sons liv- så enkelt är det.

Jag har två flickor. Jag har alltid trott att min förstfödda skulle vara en flicka och så blev det ju också.
Andra barnet trodde vi båda var en pojke och det var också det vi hoppades på, mest pga att vi hade tätt mellan barnen och att ettan då skulle vara mer "speciell" då hon var vår enda tjej. Tji fick vi! Även om nummer två knappast kan bete sig mer stereotypt "pojkaktigt" än vad hon hon gör. Döttrarna är som natt och dag. Visserligen gillar båda rosa, men jag har två väldigt tydliga exempel på att man inte bör önska ett kön av anledningen att man förväntar sig vissa egenskaper...
Vi har inte fått några direkta pikar om att vi MÅSTE skaffa en trea för att få en pojke, men jag misstänker att såna åsikter lär komma i mängder när det är dags. Fick mest höra att det var kul med två tjejer tätt som kan leka ihop (för det kan ju inte en bror och syster...).

Kan inte säga vad jag skulle önska för kön på ett tredje barn. Det hade varit roligt med en pojke, mkt för sambons skull- som jag visserligen tror gillar att vara omringad av oss damer. Jag gillar tanken på ett ha en vuxen son som kan lyfta mig till skyarna och skryta om min goda mat till sina flickvänner. Skulle vara kul att se vår genmix på en pojke också.
Men jag vet inte, det hade varit fruktansvärt kul med tre tjejer också! Det känns som att det är "det vi kan". Sen finns det många fler fina flicknamn också, starkare argument har jag inte. Är överlycklig att vi kan få barn alls.

Men visst, hade någon tvingat mig välja mellan tre flickor eller tre pojkar hade jag valt flickor både innan och efter jag fick första barnet. Förhoppningsvis hade jag valt pojkar om ettan var pojk. MINA barn är ju liksom alltid det bästa, oavsett vad som finns mellan benen.