"Pojkmammor som mest av allt önskar sig en dotter"

Jag förstår inte behovet vissa har av att basha flickor i trådar som dessa. Min pappa ville helst ha en son men fick fem döttrar, jag är dotter nr 5 och alltså sista hoppet. Ska jag nu basha pojkar tycker ni? Låter det som en konstruktiv grej att göra? 

Första barnet kände vi att der kvittade, andra ville vi helst ha en tjej för vi kunde verkligen inte enas om ett namn till ännu en kille. Det blev en tjej så vi slapp bråka om namn :p nu har vi en av varje så nu kan det inte bli fler barn för vi har tagt de två namnen vi lyckades komma överens om. Det är typ den nivån av "könsönskan" vi har.

Jag har en son och igår när jag var på min mammas jobb fick jag en kommentar av hennes kollega så jag nästan blev stum. Hon frågade hur många barn jag ville ha och jag svarade 2 och då sa hon men tänk om det blir en pojke till. Ja men då får det vara så. Kan ju inte hålla på o skaffa barn tills man får en dotter.

Jag förstår inte heller varför det i sånna här trådar alltid ska kastas skit på flickor? Det verkar finnas ett omättligt behov av att berätta hur jobbiga flickor är och alla pojkmammor skriker sig blå när de berättar att de minsann inte önskat sig någon flicka.

Jag är överlycklig över att vi fick en flicka som första barn (vi vill helst ha en flicka till, men om vi får en pojke nästa gång så känns det lättare att acceptera nu när vi har vår tjej) och ville absolut inte ha en kille. Varken jag eller sambon, även om det var en större grej för mig. Jag kan i ärlighetens namn berätta att jag inte ens tycker om småpojkar i allmänhet. Dom är gapigare, störigare och i de flesta fall även fulare än vad flickor är. (Kommentarer om att detta inte alltid stämmer undanbedes, jag vet att jag generaliserar.)

Och jag har lika stor rätt till mina åsikter som alla pojkmammor här inne som så stolt berättar varför de inte är ett dugg intresserade av att få en tjej, sådeså.

Oscarsmamma84 - haha, det hade jag gjort. Eller nej... Hemska tanke att sitta där med x antal pojkar och ingen flicka så långt ögat kan nå... ;)

Kan också flika in att jag har en hel del kompisar som också bara har tjejer, och även några utan barn men med flickdrömmar, som resonerar precis som jag och min sambo gör.

Skitfånigt är det. Killar eller tjejer, sak samma. Ungarna skriker och bajsar och trotsar och leker och skolkar och pluggar och gråter och skrattar och kramas och slåss och.. Ja. Är barn helt enkelt. Min son är ljuvlig, min dotter är ljuvlig. Och båda är skitjobbiga ibland.

Har en perfekt familj enligt många, en pojke och en flicka. " O vilken tur att du fått en av varje" " Vad bra att du har en av varje för då behöver du inte skaffa fler". Ursäkta om jag vill det då.

Retar mig även på komentarer om att jag har någon att klä (flickan) så pojken är naken?

Lekte med dockor när jag var liten men nu har jag barn som har kläder som passar dem.     

Kan förstå att pojkmammor blir less på kommentarer även som flickmamma blir man less.

Trodde man skaffade barn för barnets skull inte för dess kön.