Varför amma stora barn?!

Har ingen gräns för när det inte skulle vara okej för andra. Tycker de och deras barn att det känns bra och rätt att amma så bryr jag mig inte i hur gammalt barnet är.

Min egen personliga gräns _just nu_ går vid efter 4 års åldern. Av nån anledning. Har svårt att se mig amma ett så pass stort barn. Men man vet aldrig vart det slutar. När man själv sitter där och ammar så skjuts nog gränserna uppåt kan jag tänka mig. Jag kunde förr inte tänka mig amma ett barn över 2,5 år, nu kan jag tänka mig amma upp till 4 - 4½. Så får väl helt enkelt se. Planen är att amma så länge tills sonen självmant väljer att sluta.

Läste upp detta för min man som forskar inom medicin och hans kommentar om det du skrivit var "Och vilken doktorsavhandling har hon läst?"
Han är av den anledningen tvärtemot dig som anser att barnet behöver det bra mycket längre än 6 månader och gärna upp till två år minst, inte som enda mat men som ett komplement.

så vad har du för källa på detta?

Men du, börjar inte dessa amningsfientliga trådar som poppar upp med jämna mellanrum bli något tröttsamma? OM du nu är intresserad av att läsa vad andra anser om saken föreslår jag att du använder dig av sökfunktionen, den finns överst på sidan.

Have fun!

TS, blunda eller titta åt andra hållet. Vi som ammar stora barn bryr oss inte ett s**t om vad du tycker. 

Ni som ammar äldre barn och skriver att de aldrig är sjuka, gäller det även er? Går barnen på förskola? Jag ammade mitt barn i sex månader. Eller nåja, delammade. Mjölken räckte aldrig till, mjölkstockningarna avlöste varandra och mjölken var både full av klumpar och ibland även rosa av blod pga mjölkstockningarna. Längre än så klarade jag inte utan följde "allas" (=läkare, BVC, amningsrådgivningen, psykologens mfl) råd och slutade helt. Första året på förskolan turades vi om att vara sjuka, barnet och jag. Allt barnet fick, fick jag också fast tio gånger värre. Andra året så var hon sjuk endast en gång trots att magsjuka gick runt på förskolan och att förskolan samerades uppredade gånger. Magsjuk var det den gången, men den magsjukan kan lika väl ha berott på en dålig korv då även vi andra som smakat på korven märkte av våra magar.

Jag blir väldigt sällan sjuk när ungarna är sjuka (värre för maken) men jag exponeras för mer virus i min vardag. Jag är väl härdad. 

Storungen ammades i nio månader och tre veckor efter att han slutat kom första öroninflammationen. Han har ett överaktivt immunförsvar och reagerade med 40 graders feber vid varje infektion de första tre åren på förskola, ja, jag vabbade halvt ihjäl mig och maken likaså.

Lillungen ammades i nästan två år och han har åkt på magsjuka från fsk någon gång, men i övrigt är han betydligt lugnare infektionsmässigt än storebror. Inte vet jag om det om berodde på amningen eller inte.

För övrigt finns det faktiskt studier gjorda på det där - jag har bara hittat en som jämförde helammade, delammade och flaskade barn och de kunde konstatera att de blev sjuka lika ofta men de flaskade barnen blev friska senare.

 

För min del har äldsta barnet varit friskat och yngsta sjukast. Helt enkelt för att de större tagit med alla baciller hem från dagis och sen smittat bebisen. 

Fördelen med amningen har dock varit att när de blivit sjuka så har de iaf ammat. Det är mycket enklare att amma än att ge vätskeersättning till en ettåring.