Curlar du ditt barn?

Då har vi till viss del helt enkelt olika uppfattning. Mycket praktiskt hushållsarbete lärde jag mig göra väldigt sent. Och jag måste i ärlighetens namn säga att det inte krävdes någon längre inlärningsperiod för att lära mig detta. Så svårt är det inte att laga lite enkel mat, att sätta på en tvättmaskin eller att städa. Ansträngning, arbetsinsats och vad det krävs för att uppnå mål i livet har jag huvudsakligen lärt mig genom studier och fritidsaktiviteter. Menar du på fullaste allvar att hushållsarbete tillhör de saker i livet där din ansträngningsförmåga, uthållighet, kunskap, ansvarsförmåga etc prövas i någon högre utsträckning? 

Alla curlar sina barn och sina nära och kära och även andra människor. Du skulle troligtvis upplevas som direkt otrevlig om du inte höll upp dörren för den som kom efter, eller erbjöd dig köra hem kollegan som bor på samma gata när det ösregnar ute etc. Kollegan har väl ben att gå med och tål vatten . Det handlar inte om curlandets vara eller inte vara. Det handlar inte heller i exakt vad man curlar utan i vilken grad man curlar skulle jag säga. Om man sopar banan jämt och ständigt så är det ett problem. Sopar man banan ibland så är det snarast normalt. 

Vad som är rimligt för åldern är som sagt relativt. Gå tillbaka 200 år. Det som ansågs rimligt då anser du knappast rimligt idag.

Med det resonemanget så blir det hela absurt. Menar du att varje 10-åring ska kunna allt det som en 10-åring faktiskt skulle kunna kunna/klara. Stackars 10-åring i så fall .

Kan du själv som x-åring allt det som du som x-åring är kompetent att klara? Kan du allt du har förmåga till efter bästa förmåga?

Nej jag håller inte med dig om det materiella.Det är att vara bortskämd (materiellt) och det tycker jag inte har med curling att göra.

Nej men jag förstår inte varför det skulle vara en så viktig sak så vi ska lägga ner krut på den saken? Om min 10-åring någon gång hamnar i en situation där knytandet av en sko blir väldigt, väldigt viktig är jag tämligen säker på att han löser situationen. Jag ser dock inte varför det är något man SKA kunna när man är 7 år?

Jag har både idrottat och haft ansträngande arbete, så det har hängt med hela tiden.

Kunskap...i vad?
Kunskap i hushållsarbete och förståelse för arbetsinsatsen och ansträngningen, ja.
Kunskap i annat, nej.

Skola och hushållsarbete var helt klart det mest betydande av ansvarsprövning jag hade innan jag började jobba och flyttade hemifrån.Hur ska du ha det? Först säger du att alla curlar ibland. Sedan säger du att göra det ibland inte är curlande...Det anses rimligt om det är nödvändigt, vilket är vad som skiljer då och nu.
Gör man saker åt barn så är det inte nödvändigt att de klarar det själva.
Det mesta av det en 10-åring gjorde själv för 200 år sedan gör inte du åt 10-åringen idag.

Men det har det. Att vara utan vissa saker, att spara till dem själv eller att prestera något för att få dem är just sådant motstånd som avses med curlande när det sopas bort genom att ge dem allt de pekar på.Var detta med kollektivtrafiken viktigt?

Ja, ok. Det är jag med på. Jag känner dock inte att det varit någon förlust för min egen del att inte ha lärt mig det som riktigt liten. Har klarat dessa saker utan några som helst problem direkt när jag behövt det ändå, när jag flyttade hemifrån. Därför känns just detta inte högprioriterat när det kommer till mina barn. Uppmuntrar deras eget intresse givetvis - mellansonen vill gärna laga mat - men som sagt annars inte förrän det faktiskt börjar finnas ett behov.Nej, nu läser du fel. Jag skriver att alla curlar och att curla ibland är fullkomligt normalt. Ett problem blir det när man hela tiden sopar banan.OK. Med det resonemanget så undrar jag varför det idag är nödvändigt att:
- Lära sig knyta skor?
- En 10-12-åring kan laga mat?
- En 10-12-åring tvättar sina kläder?
- Att gå till träningen/skolan?
etc. etc.

Delar verkligen inte alls ditt resonemang här.....ALLS. Tycker tveklöst att det exempelvis är bra att promenera och cykla till skola, affären, aktiviteter etc.....men nödvändigt är det inte. 

Men här handlar det också om det är ALLTID eller IBLAND. Om man alltid får det man vill ha så är det rimligtvis mycket svårare att lära sig pengars värde och ekonomi. 

Eftersom vi bor på landet så kostar våra äldsta barns aktiviteter väldigt mycket. Bara att köra dem kostar 2-3000 i månaden. Sedan är det skridskor och träningsavgifter, lägeravgifter etc. De skulle kunna få många, många nya fotbollsskor varje månad för samma summa pengar .

Däremot så har vi som familj ingen superekonomi. Ingen av oss är högavlönad och jag är föräldraledig. Det innebär att mycket annat sparas på. De vet att vi inte har råd att köpa en massa saker bara sådär. Vi säljer mycket på tradera och köper mycket begagnat. Och det har de inga som helst problem med. Att någon annan har haft kläderna de använder är för dem självklart.....på samma sätt som någon annan kommer att använda kläder de har vuxit ur. De sparar också själva då de vet att de inte kan få så mycket sådär bara utan anledning.

De flesta föräldrar gillar att unna sina barn ibland på samma sätt som man gillar att unna sig själv. Jag unnar mina pojkar att få ägna sig åt ett intresse som de brinner för. Och ja, det hade väl varit mer karaktärsdanande att förvägrat dem detta, eller att välja ishallen som ligger lite närmare så att de förlorat goda träningskamrater och trygga tränare och välja en klubb som inte tillnärmelsevis tar hand om små barn lika bra. Kanske satt dem själva på bussen dit....med flera byten. Hade de blivit lyckligare eller bättre människor av det.....som vuxna?

Det är ju så att vi alla som bor i Sverige har det materiellt oerhört bra idag. Vi är alla bortskämda och curlade materiellt. Men om man som förälder har mycket god ekonomi och köper till sig själv, familjen och barnen alltid, alltid så lär det givetvis försvåra för barnet att införskaffa sig kunskap eller erfarenhet av att man kan behöva spara och hushålla med sina pengar när man ska klara sig själv. Vår familj lär aldrig hamna i den sitsen dock . 

Nej, jag kan inte påstå att jag klarade allt jag borde ha klarat utefter ålder, men det var ju av påverkan från mina föräldrar.

Jag minns ju hur pinsamt det blev när jag var hemma själv längre än en helg och inte visste hur man satte på tvättmaskinen....var väl runt 13-14 år. Jag fick hjälpa till en del hemma, men inte just att fylla och sätta på tvättmaskinen. Tvättmedel, sköljmedel...var och hur mycket? Vilka program o.s.v....tyckte jag vred och tryckte rätt, men skiten startade inte......var är instruktionsboken...?

Laga enklare mat själv hade jag också klarat tidigare om mina föräldrar låtit mig göra det. Istället var jag begränsad till att värma och röra ihop en pulversoppa, bre mackor och koka ägg ännu en liten bit in i tonåren.

Simning och just att knyta knutar var jag senare med än de flesta jämnåriga...runt 7-8 års ålder sådär.

Men det var ändå så med det mesta, att när mina föräldrar bestämde sig för att jag var för gammal att få hjälp så lärde jag mig själv eller så lärde de mig.
Simma eller åka skridskor var inget någon gjorde åt mig för att jag inte kunde, det var ju att lära sig eller avstå situationer där jag behövde kunna det (inget hinder för att bada dock).

Ofta handlar det om ren bekvämlighet, både från barn och vuxna. Barn är nyfikna, vetgiriga, vill prova på och lär sig fort om de bara ger sig fan på att de ska klara saker. Sådant vill jag uppmuntra, om det inte är farliga saker de absolut inte bör göra själva. Bara genom att vara upptagen och inte släppa allt du har för händerna för minsta pip så lär du barnen dels tålamod och i förlängningen försöker de själva att lösa de problem och behov som uppstår i det de gör eller vill göra. När man klarar saker får man ta mer ansvar och bestämma och det brukar barn gilla. Jag är benhård med att ansvar följer med att bestämma.

Om jag utgår från det listat i trådstarten så ja då curlar jag uppenbarligen mitt barn.
Hon går inte själv till skolan, går inte och handlar ensam, lagar inte mat osv.

Jag tänkte på dig IDAG. Idag, då du har fullt ansvar för dig själv, kan du ALLT som en person i din ålder är kapabel att klara? 

Jag är snart 40. Jag skulle kunna vara läkare, författare, pianist, trombonist, skicklig handbollsspelare, fältryttare, en fena på matlagning, simning, pedagogik. Jag skulle kunna sy mina kläder, stoppa min egen korv, sko hästar, köra traktor, lägga rör, klippa hår, lägga tak.....

Min 7-åring gör enkelhopp på isen och piruetter. Det är alltså något du tveklöst som vuxen har förmågan att klara av....och ännu lite mer. Du kan väl inte mena att du inte till utnyttjar din fulla potential ?

Livet skulle bli rätt förfärligt om man ställde det kravet på sig själv.....eller någon annan. Det är helt ok att inte kunna allt även om man har potentialen att kunna .

Det du skriver ovan om din egen uppväxt handlar ju om att du haft behovet, men inte fått lära dig. Det är ju något helt annat. Innan tonåren var jag aldrig hemma själv på det viset så hade inget behov av att laga egen mat. När jag väl var hemma själv så fick jag hjälp att lära mig. Ett barn som spelar fotboll kommer att behöva lära sig knyta skorna eftersom det är en del av utrustning....han/hon kommer inte att kunna och inte vilja vara beroende av sin mamma eller pappa särskilt långt över 7-årsåldern......på samma sätt som mina behöver lära sig knyta skridskor. Många barn brukar dock ganska tydligt visa när de vill och har behovet att själva kunna. De brukar morra och blänga åt en när man är på väg att hjälpa dem med sådant de kan och vill göra själva och be en lära dem sådant de inte kan men vill lära sig. 

Och visst handlar det om lättja som vuxen huvudsakligen. Jag åker till ishallen med tre barn själv. Jag är liksom glad om alla grejor är med, skavsårsområden är omplåstrade, skridskor är på i tid, alla har kissat och jag inte glömt en snart 2-åring på parkeringen . Ibland är det bara fantastiskt skönt att snabbt torka deras skenor och packa alla grejor själv istället för att det tar två timmar med lekande alternativt drömmande barn. Fasar lite för att båda ska vilja knyta skridskorna själva .